NHLbloggen– en blogg om hockey

NHLblogggen.nu finns numera hos Svenska Fans/NHL.

http://www.svenskafans.com/blogg/351.aspx

 

Svenska Fans/NHL

I NHL närmar sig trading deadline med stormsteg.

Redan har ett par namnkunniga spelare fått byta adress där Jeff Carter anslutit Los Angeles och Marek Zidlicky tagit flyget österut till New Jersey. Båda spelarna hade dessutom uttryckligen önskat ett miljöombyte – inte minst för att chansen till ett framgångsrikt slutspel är betydligt större i sina nya klubbar.

Som alltid får de stora namnen mycket uppmärksamhet – i år ligger fokus på Rick Nash.

För oss åskådare är deadlinen en riktigt höjdpunkt där lagen obönhörligen avslöjar sin ambitioner för resterande del av säsongen… Bygger man för att vinna nu eller samlar men på sig draftval inför sommaren?

Men hur avgörande är egentligen klubbarnas agerande den sista skälvande månaden med spelarövergångar.
Hur har finallagen agerat tidigare – och vad fick det för konsekvenser? De stora trejderna där lag rör om ordentligt i sin trupp för att landa eftertraktade stjärnor – får de önskad effekt?

 

NHLbloggen har tagit en titt i bakspegeln…

___________________________________________________________

Ambitiösa trejder – men priset är högt

Sett över de senaste fem åren har finallagen värvat relativt flitigt – ofta är det dock spelare som först placerats i någon av de mer defensivt inriktade formationerna. Ville Leino, Chris Kunitz och Brad Stuart är goda exempel på det.

Leino lyfte inte bara sitt eget spel efter klubbyten – han bidrog starkt till Philadelphias något oväntade finalplats medan Stuart och Kunitz stabiliserade respektive lag defensivt och bidrog därmed till framgångsrika slutspel.

Känslan är att stora blockbusters sällan lyfter lag till stordåd – undantaget är Pittsburghs förvärv av Marian Hossa 2008 och – faktiskt – Bostons dito av Tomas Kaberle förra året.
Hossa var endast en poäng från seger i slutspelets poängliga medan Kaberle var poängbäst av Bostons försvare med sina elva assist – passningspoäng laget inte överlevt slutspelet utan. Backens insats utöver det var dock under all kritik…

I övrigt framstår Nashvilles trejd av Peter Forsberg, Los Angeles förvärv av Dustin Penner och New Jerseys av Ilya Kovalchuk som rena floppar då ingen av spelarna tog sina nya lag djupt in i slutspelet.

Snarare tvärtom.

___________________________________________________________

 

2011
Bruins jagade Kaberle i månader – Los Angeles väntar fortfarande på produktion från Dustin Penner

Mästare: Boston Bruins I Final: Vancouver Canucks

Boston Bruins: De båda finallagen var vid februari-månads inledning på god väg mot slutspel och hade egentligen inget större behov av att värva stort.

Boston var dock offensiva och lyckades landa den då eftertraktade backen Tomas Kaberle från Toronto. En övergång som måste klassas som månadens stora värvning. Bruins gav upp sitt förstaval i draften samt det andra valet i 2012-års draft tillsammans med forwarden Joe Colborne (2008-års förstaval – 16:e totalt).

Kuriosa är att andravalet som gick till Toronto verkställdes först när Boston nåde finalspelet. En tidigare sorti – eftersom Kaberle inte fick förlängt kontrakt – hade inneburit att Bruins kommit lindrigare undan.

Att man inte valde att förlänga tjeckens utgående kontrakt berodde förstås på att han inte levde upp till de högt ställda förväntningarna. I de 24 grundseriematcher han spelade i den svarta tröjan noterande han ett mål och åtta assist – en alltför låg produktion av den då mest eftertraktade offensiva backen i ligan.

Slutspelet inledes inte bättre – tre assist de elva första matcherna – och speltiden minskades drastiskt. I finalserien spelade Kaberle aldrig mer än 19 minuter och fick i den avgörande match 7 ynkliga 9 minuters istid.

Trots det skrapande han ihop elva assist under slutspelet – flest av alla försvarare i Bruins.

Värvningen av Kaberle anses ofta misslyckad – men alla mål (och assist) är oerhört viktiga i ett slutspel. Att Kaberle var poängbäst av alla backar i Boston går inte att blunda för – visst bidrog tjecken till Bruins triumf. Att han sedan inte fick förlängt förtroende och dumpades på free agent-marknaden under sommaren visar förstås att Boston var långt ifrån nöjda med honom…

Boston värvade dessutom Rich Peverley (Från Atlanta) och Chris Kelly (Ottawa) – båda med solida framträdanden i det kommande slutspelet. De är båda kvar i Bruins…

Tre förvärv under februari månad – varav en riktigt stor. Boston trejdade sig till framgång!

 

Vancouver Canucks: Laget var under grundseriens avslutande hälft en segermaskin av rang. Under februari knöt man sig an retstickan Maxim Lapierre och hockeyarbetaren Chris Higgins. Två värvningar som inte bidrog stor i poängprotokollet men gjorde sitt jobb och tog han om en del av det mindre glamorösa vattenbärandet. Värvningarna – i synnerhet den av Lapierre – kritiserades dock hårt då det ansågs att laget och bröderna Sedin inte hade något att vinna på att spela en hårdare och smutsigare hockey. Kanske fick belackarna rätt då favoriterna föll på mållinjen…

Två värvningarna som inte var avgörande för Canucks slutspelsodyssé.

 

Blockbuster: Los Angels Kings fast med Svarte Petter

Kings som under större delen av säsongen såg ut som ett stabilt slutspelslag tappade markant mot slutet. Det trots att man slog till och värvade Dustin Penner från Edmonton Oilers. Den välväxte kanadensaren som skulle komplettera Dustin Brown och Anze Kopitar i första kedjan fick nöja sig med begränsad speltid i tredje kedjan. Det trots att Kings var skadedrabbat under slutspelet och bland annat saknade nyss nämnde Kopitar…

 

2010
Flyers jättefynd tangerade rekord i slutspelets – Kovalchuk lyfte aldrig Devils

Mästare: Chicago Blackhawks I Final: Philadelphia Flyers

Chicago Blackhawks: Säsongen 2009/10 var som en saga för Chicago Blackhawks. Inte nog med att laget gick hela vägen och kunde bärga Stanley Cup-bucklan – man lyckades också binda upp supertrion Jonathan Toews, Patrick Kane och Duncan Keith till långa kontrakt. De transaktionerna pressade dock lagets lönebudget över kommande säsongs lönetak och bakband effektivt dem från att vara aktiv vid den trading deadline som följde.

Från Minnesota hämtade man Nick Leddy och Kim Johnsson i utbyte mot Cam Baker. Varken Leddy eller Johnsson spelade något match i slutspelet – Leddy hade ännu inte gjort sin NHL-debut och Johnsson var skadad.

Nick Boynton anslöt – i en anspråkslös affär – där Anaheim Ducks så småningom fick ett draftval i någon av de senare rundorna. Boynton skickades direkt till farmarlaget men fick chansen då Brian Campbell skadade sig i mitten av mars. Nu blev det bara tre slutspelsmatcher och totalt 25 minuter på isen för den gode Boynton – Campbell gjorde comeback redan i april.

Värvade tre – men Blackhawks hade vunnit ändå!

 

Philadelphia Flyers var till skillnad mot Chicago satt under hård press under säsongen. Tabell-läget var prekärt och slutspelsplatsen bärgades först i den allra sista omgången – då via an omtalat straffseger mot New York Rangers.

Vid februari månads inledning gjorde laget sin enda och på pappret mycket försiktiga förändring då man plocka in Ville Leino från Detroit mot norske backen Kristian Tollefsen och ett val i draftens femte runda.

Leino hade vid trejdens genomförande en plats i Detroits uppställning – enbart beroende på ett flertal skador i Red Wings. Finnen hade spenderat merparten av sin nordamerika-karriär i AHL och skulle nu tvingas tillbaka dit då bland andra Johan Franzén återigen var skadefri. Hade Detroit inte trejdat Leino skulle de förlorat honom på waivers – valet var därför enkelt.

I Philadelphia gjorde Leino sig inte ett namn direkt – det skulle dröja ända till match fem i åttondelsfinalen mot New Jersey innan forwarden fått sin givna plats i startuppställningen.

Liksom i Detroit var det skador som öppnade dörren – och nu lät succén inte vänta på sig. I en kedja med Danny Briere och Scott Hartnell firade finnen stora triumfer och tangerade till slut rookie-rekordet (Dino Ciccarelli) för poäng (21) i slutspel.

Långt ifrån en blockbuster men Philadelphias enda förvärv bidrog starkt till lagets finalplats.

 

Blockbuster: Devils vinner dragkampen om Kovalchuk

Det stod tidigt klart att Ilya Kovalchuk inte tänkte förlänga sitt utgående kontrat med Atlanta Thrashers. Ryssen var oerhört eftertraktad men valde tidigt New Jereys.

Devils var vid trejden NHLs tredje poängbästa lag men superstjärnan fick trots rikligt med speltid aldrig igång sitt målskytte. Torkan fortsatte i slutspelet och Devils avfärdades relativt enkelt av Philadelphia redan i åttondelsfinal. Kanske hade det faktum att Devils gav upp sin bästa defensiva back Johnny Odoya och forwarden Nicklas Bergfors för att få Kovalchuk till Jersey något med det att göra.

Kovalchuk gjorde två av lagets nio mål men tycktes ta mer energi av laget än vad han tillförde.

 

2009
Händelsefattigt – men Penguins värvade smart

 

2009 – Mästare: Pittsburgh Penguins I Final: Detroit Red Wings

Pittsburgh Penguins: Laget låg i början av februari på en nionde plats och var således inte slutspelslag. Formsvackan var djup och sitt bästa förvärv gjorde man inte på spelarmarknaden – helt avgörande var istället att Dan Bylsma utnämndes till huvudcaoch den 15:e februari.

Tio dagar senare knöt man Chris Kunitz och Eric Tangardi till sig i en affär där backen Ryan Whitney skickades till Anaheim Ducks. Veckan senare landade också veteranen Bill Guerin i Pittsburgh – i utbyte mot ett lågt draftval till New York Islanders.

Kunitz och Guerin skulle visa sig vara precis vad Penguins behövde i slutspelet.

Poängmässigt var självfallet Evgeni Malkin (36 p) och Sidney Crosby (31 p) helt överlägsna – men det hårda jobb och den rutin den anslutande forward-duon bidrog med får inte underskattas.

Ingen buckla utan Kunitz och Guerin.

 

Detroit Red Wings var i vanlig ordning stabiliteten själv under grundserien. Organisationens filosofi – där man byggt via draft – också så långt ifrån en ”Trading deadline Frenzy” man kan komma…

Inte ett enda förvärv alltså.

Truppen intakt.

 

Blockbuster: —

En ovanligt anonym deadline – Ales Kotalik lämnade Buffalo för Edmonton och Olli Jokinen gick från Phoenix till Calgary. Dessutom värvade New York Rangers Nik Antropov men ingen av övergångarna påverkade slutspelet nämnvärt.

 

2008
Marian Hossa lyfte Penguins – Detroit förstäkte defensiven och vann

 

2008 – Mästare: Detroit Red Wings I Final: Pittsburgh Penguins

Detroit Red Wings gjorde ett enda förvärv. För att få loss backen Brad Stuart från Los Angeles Kings tvingades man ge upp både det andra och fjärde valet i den kommande draften. Ett högt pris för en defensiv back som byt klubb fyra gånger de tre tidigare säsongerna.

Att Detroit var rätt ute är kanske ingen överraskning – Stuart var effektiv under hela slutspelet och begränsade legendaren Chris Chelios till 12 minuter per match. Stuart gick +15- och bidrog starkt till Detroits starka försvarsinsats.

Stuart lyfte defensiven.

 

Pittsburgh Penguins plockade in tre spelare den öppna marknadens sista dygn. Jättebacken Hal Gill (Toronto) och duon Pascal Dupouis – Marian Hossa från Atlanta… Man gav upp sina tre första val i den kommande draften och hoppades förstås på omedelbar utdelning.

Trion spelade bra och Hossa var dessutom snubblande när att snuva Henrik Zetterbeg på segern i poängligan…

Trots förvärven orkade inte Penguins matcha Detroits bredd och fick ge sig i den sjätte finalmatchen – hemma i Mellon Arena.

Finalförlusten skulle bli slovakens första av två – den andra kom året senare då i Red Wings-tröja.

Jättevärvningen nära ta Penguins hela vägen.

 

Blockbuster: Hossa… kanske Richards.

Marian Hossa till Pittsburgh – inget slår det. Att Dallas Stars lockade över Brad Richards från Tampa Bay är kanske i närheten men…

Intressanta noteringar är annars att New York Rangers värvade två svenskar i Fredrik Sjöström (Phoenix) och Christian Bäckman (St. Louis) och att Colorado Avalanche gjorde ett sista nostalgiskt försök att upprepa Stanley Cup-segrarna från -96 och -01 genom att värva Adam Foote…

 

2007
Alfredsson fick ingen draghjälp – Forsberg floppade i Nashville

 

2007 – Mästare: Anaheim Ducks I Final: Ottawa Senators

Anaheim Ducks – med då unga Ryan Getzlaf och Corey Perry i laget – hade Chris Pronger och Scott Niedemayer i högform på blålinjen. Det räckte tillsammans J-S Gigueres gigantiska gigantiska benskydd var tillräckligt för att bärga den åtråvärda pokelan..

Vid deadline värvade man ändå in Brad May från Colorado – en buse med begränsad talang. May påverkade inte slutspel i någon större omfattning – bortsett från match 4 i åttondelsfinalen mot Minnesota Wild (4-1 seger för Ducks). I den knockade han Kim Johnsson så brutalt att den hjärnskakning svensken drabbades av misstänks ligga bakom den alltför tidigt avslutade karriären.

May stängdes av i tre matcher och men fick fortsatt – men begränsat – förtroende slutspelet igenom.

May – maybe not.

 

Ottawa Senators, med supertrion Alfredsson – Spezza – Heatley i spetsen, skickade sitt andraval i draften till Phoenix. Tillbaka fick man rättigheterna till Oleg Saprykin – en spelare som ännu inte tagit ett skär på en NHL-rink.

Spelartruppen behöll man helt intakt.

Saprykin – men laget intakt.

 

Blockbuster: Forsberg jagad

Det här var säsongen då Peter Forsberg dominerande i NHLs sämsta lag – Philadelphia Flyers. Laget fick ny General Manager under säsongen och inledde en omedelbar rekonstruktion.

I en affär med Nashville fick man för en lätt haltande Forsberg – Scottie Upshall, Ryan Parent och val i draftens första och tredje runda… Förstavalet trejdades senare tillbaka till Nahsville för Kimmo Timonen och Scott Hartnell.

Forsbergs sejour i Nahsville blev kort och han lyckades inte ta sitt Preds förbi åttondelsfinalen.

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

 

Så här dagarna före Trading Deadline pågår intensiva förhandlingar lagens General Managrs emellan.

Att Marek Zidlicky byter klubb tycks troligt… svårare verkar det vara att få iväg Rick Nash.

Stjärnor av hans kaliber åtnjuter ofta klausuler i kontrakten som ger dem omotiverat stort inflyttande över vilka klubbar som kan värva. Företeelsen är förresten relativt modern – säkert hade en spelare som Paul Coffey (som dyker upp i listan nedan) lätt förhandlat sig till sådana privilegier om han varit aktiv nu.

Som en aptitretare inför helgens och måndagens ”Frenzy” har vi med stor möda sammanställt en lista över de spelare som tvingats byta klubb flest gånger i NHLs historia. Observera att det inte handlar om hur många klubbar spelarna representerat – det är nämligen långt ifrån samma sak.

Inte heller har trejder där endast rättigheten för spelarna byts räknats med.

Känner ni till någon spelare som borde finnas med på listan vill jag att ni gör er röst hörd (i kommentarsfältet förslagsvis) – vill inte fara med osanningar här på bloggen!

;

De mest trejdade spelarna i NHLs historia:
Observera att det är trejder – inte klubbyten som listas…

Ingen svensk tar sig in på topp 10 listan även om Michael Nylander och dennes fem trejder är nära…

___________________________________________

1. Mike Sillinger – 10 trejder/18 år
Detroit – Anaheim (4/4/95), Anaheim – Vancouver (15/3/96), Vancouver – Philadelphia (5/2/98), Philadelphia – Tampa Bay (12/12/98), Tampa Bay – Florida (14/3/2000), Florida – Ottawa (13/3/01), Columbus – Dallas (22/7/03), Dallas – Phoenix (22/7/03), Phoenix – St. Louis (4/3/04), St. Louis – Nashville (30/1/06)

Mike Sillinger hann under sina år representera 13 av NHLs klubbar… Inte långt ifrån hälften av ligans lag alltså.

De flesta listor och artiklar har räknat fram att Sillinger ”bara” trejdades nio gånger under sin karriär. Vad man då missat är att han faktiskt tillhörde Dallas Stars ett par timmar i juli 2003.

Columbus Blue Jackets skickade först Sillinger tillsammans med ett val i draftens andra runda till Dallas och fick Darryl Sydor. Dallas var sedan snabba att hämta in en ersättare för den bortflyende backen – i Phoenix hämtade man Teppo Numminen.
Mike Sillinger hann aldrig dra på sig Texas-lagets dress men har oavsett det tillhört organisationen – om bara för ett par timmar.

Sillinger blev aldrig kvar i någon klubb mer än tre säsonger. Han jobbar numera för Edmonton Oilers.

;

2. Brent Ashton – 8 trejder/14 år
Vancouver – Winnipeg (15/7/81), Winnipeg – Colorado (15/7/81), New Jersey – Minnesota (3/10/83), Minnesota – Quebec (14/12/84), Quebec – Detroit (17/1/87), Detroit – Winnipeg (16/6/88), Winnipeg – Boston (29/10/91), Boston – Calgary (1/2/93).

Ashtons främsta tillgång var ett ovanligt tillförlitligt målskytte – sju säsonger gjorde han över 20 mål. Karriären saknar större milstolpar varför han alltid kommer vara känd för sitt kringflackande… Retsamt nog stannande han på 998 NHL-matcher.

;

3. Jeff Norton – 8 trejder/14 år
NY Islanders – San Jose (20/6/93), San Jose – St. Louis (6/3/95), St. Louis – Edmonton (4/1/96), Edmonton – Tampa Bay (18/3/97), Tampa Bay – Florida (15/1/98), Florida – San Jose (11/11/98), Pittsburgh – San Jose (13/3/01), Florida – Boston (19/3/02)

Mest anmärkningsvärt med Nortons karriär är väl – förutom det stora antel trejder – att han anslöt San Jose Sharks tre gånger under sin karriär. Backen var ingen större stjärna men gjorde två säsonger med 50 poäng eller mer.

___________________________________________

4. Enrico Ciccone – 7 trejder/10 år
Dallas Stars – Washington Capitals (25/6/93), Washington Capitals – Tampa Bay Lightning (21/3/94), Tampa Bay Lightning – Chicago Blackhawks (20/3/96), Chicago Blackhawks – Carolina Hurricanes (25/7/97), Carolina Hurricanes – Vancouver Canucks (3/1/98), Vancouver Canucks – Tampa Bay Lightning (14/3/98) Tampa Bay Lightning – Washington Capitals (28/12/98)

;

5. Anson Carter – 7 trejder/11 år
Colorado Avalanche – Washington Capitals (3/4/96), Washington Capitals – Boston Bruins (1/3/97), Boston Bruins – Edmonton Oilers (15/11/00), Edmonton Oilers – New York Rangers (11/3/03), New York Rangers – Washington Capitals (23/1/04), Washington Capitals – Los Angeles Kings (8/3/04), Columbus Blue Jackets – Carolina Hurricanes (23/2/07)

;

6. Jean-Jacques Daigneault – 7 trejder/16 år
Vancouver Canucks – Philadelphia Flyers (6/6/86), Philadelphia Flyers – Montreal Canadiens (7/9/88), Montreal Canadiens – St. Louis Blues (7/9/95), St. Louis Blues – Pittsburgh Penguins (6/3/96), Pittsburgh Penguins- Anaheim Mighty Ducks (21/2/97), Anaheim Mighty Ducks – New York Islanders (6/2/98), Nashville Predators – Phoenix Coyotes (13/1/99)

;

7. Jim Cummins – 7 trejder/12 år
New York Ranges – Detroit Red Wings (30/9/87), Detroit Red Wings – Philadelphia Flyers (20/6/93), Philadelphia Flyers – Tampa Bay Lightning (18/3/94) Tampa Bay Lightning – Chicago Blackhawks (22/2/95), Chicago Blackhawks – Phoenix Coyotes (4/3/98), Phoenix Coyotes – Montreal Canadiens (26/6/99), Montreal Canadiens – Anaheim Mighty Ducks (14/1/02)

;

8. Paul Coffey – 7 trejder/21 år
Edmonton – Pittsburgh (11/24/87), Pittsburgh – Los Angeles (2/19/92), Los Angeles – Detroit (1/29/93), Detroit – Hartford (10/9/96), Hartford – Philadelphia (12/15/96), Philadelphia – Chicago (6/27/98), Chicago – Carolina (12/29/98).

;

9. Igor Ulanov – 6 trejder/14 år
Winnipeg Jets – Washington Capitals (7/4/95), Washington Capitals – Chicago Blackhawks (17/10/95), Chicago Blackhawks – Tampa Bay Lightning (20/3/96), Tampa Bay Lightning – Montreal Canadiens (15/1/98), Montreal Canadiens – Edmonton Oilers (9/3/00), New York Rangers – Florida Panthers (18/3/02)

;

10. Jim Dowd – 6 trejder/16 år
New Jersey Devils – Hartford Whalers (19/12/95), Hartford Whalers – Vancouver Canucks (19/12/95), Calgary Flames – Nashville Predators (26/6/98), Nashville Predators – Edmonton Oilers (1/10/98), Minnesota Wild – Montreal Canadiens (4/3/04), Chicago Blackhawks – Colorado Avalanche (9/3/06)

;

Vinny Prospel – 6 trejder/– fortfarande aktiv
Philadelphia – Ottawa (17/1/98), Ottawa – Florida (20/1/01), Florida – Tampa Bay (10/7/01), Anaheim – Tampa Bay (16/8/04), Tampa Bay – Philadelphia (25/2/08), Philadelphia – Tampa Bay (18/6/08).

Dominic Moore – 6 trejder/– fortfarande aktiv
NY Rangers – Nashville (19/7/06), Nashville – Pittsburgh (19/7/06), Pittsburgh – Minnesota (27/2/07), Toronto – Buffalo (4/3/09), Florida – Montreal (11/2/10), Tampa Bay – San Jose (16/2/12)

___________________________________________

Nylander är Sverigebäst!

Den svensk som tvingats byta klubb flest gånger är Michael Nylander. Han har trejdats fem gånger och representerat åtta klubbar. Karriären inleddes i Hartford Whalers för att sedan i en rätt omfattande affär där bland annat Paul Ranheim, Zarley Zalapski, James Patrick och Gary Suter ingick ansluta Calgary Flames. Därifrån gick resan sedan söderöver till Tampa Bay och därifrån vidare till Chicago och sedermera Washington. Hans sista trejd tog honom till Boston där det endast blev 15 matcher…

Han avslutade sin brokiga karriär med ett par säsonger i New York Rangers och ett återbesök i Washington…

Mikael Renberg har byts bort fyra gånger – från Philadelphia 1997 via Tampa Bay och tillbaka till Flyers. Sedan en kort vända i Phoenix för att avsluta NHL-karriären i Toronto 2001. Ulf Samuelssin fick även han packa resväskan fyra gånger – från Hartford viaPittsburgh och New York Rangers för att sedan avsluta med att göra en resa från Detroit till Atlanta…

Anders Eriksson är en annan väl berest svensk. Liksom Nyllet har även han spelat i åtta olika klubbar – men bara trejdats tre.

Tre trejder har även Fredrik Modin, Tomas Sandström, Mikael Samuelsson och Samuel Påhlsson genomlidit.

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

St. Louis Blues – och framförallt de båda målvakterna Jaroslav Halak och Brian Elliot – har hittills hållit nollan i 12 matcher. Nu är man tio ifrån Montreal Canadiens 83 år gamla jätterekord – som kanske inte borde räknas.

Chicago Blackhawks moderna rekord på 15 under en säsong är en mycket rättvisare notering.

Det officiella rekordet för hur många gånger att lag hållit nollan under en säsong är alltså 22. Det sattes 1928-29 av Montreal Canadiens George Hainsworth som på blott 44 matcher lyckades med den unika bedriften.

Det är bara det att säsongen 28/29 slutade 120 av de 220 matcherna med att minst en av målvakterna höll tätt och hela sju lyckades med bedriften tio gånger eller fler. Också det ett rekord. Eller två egentligen.

Säsongen är unik i NHLs historia då det producerades det ett rekordlågt antal mål per match – 2,9.

Målsnittet var så lågt att NHL till efterföljande säsong tillät spelarna att passa pucken framåt i offensiv zon – tidigare fick man likt rugby bara passa bakåt. Den målexplosion som följde (målsnittet höjdes till 5,9) berodde nu inte enbart på det – i ett överambitiöst försök att få igång målskyttet fick spelare åka in i offensiv zon före pucken – långt före pucken!
Regeln missbrukades kopiöst – de flesta lag parkerade på bästa Pavel Bure-manér en spelare högt i offensiv zon matchen igenom.

NHL tvingades därför ta tillbaka till den nu så bekanta tolkningen där pucken ska passera blå linje före samtliga spelare. Läget var så akut att ligan genomförde förändringen mitt under säsongen!

Men alltsedan pucken fått passas i anfallsriktning – och då också kan styras av spelare framför målvakten – har det blivit en betydligt svårare uppgift att freda sin kasse från påhälsning.

Mål per match – samtliga säsonger

Vi kan därför välja att bortse från Montreal Candiens, George Hainsworth och alla andra hysteriska säsongsfacit från 20-talet och utse Chicago Blackhawks 15 nollor säsongen 1969/70 till NHL-rekord – åtminstone om vi ska ge rekorden någorlunda rättvisa förutsättningar… Se David Eriksson inlägg om den saken…

Innan vi helt lämnar 20-talets Montreal måste jag bara klämma in att lagets 22 segrar säsongen28/29 kom samtliga efter att Hainsworth stängt butiken. Släppte Canadiens in mål vann man helt enkelt inte… ungefär som i år alltså.

Nåväl.

Så bortsett från det glada 20-talet har Chicago Blackhawks (Tony Espostio – 15 nollor), Buffalo Sabres 97/98 (Dominik Hasek) och Toronto Maple Leafs 53/54 (Harry Lumley) med 13 nollor vardera rekorden för flesta matcher med en nolla i matchprotokollet.

Flest nollor under en säsong – Lag
1928-1929	Montreal Canadiens	22	George Hainsworth (22)
1928-1929	New York Americans	16	Roy Worters (13), Flat Walsh (3)
1927-1928	Ottawa Senators	15	Alec Connell (15)
1927-1928	Boston Bruins	15	Hal Winkler (15)
1925-1926	Ottawa Senators	15	Alec Connell (15)
1969-1970	Chicago Blackhawks	15	Tony Espostio (15)
1953-1954	Toronto Maple Leafs	13	Harry Lumley (13)
1997-1998	Buffalo Sabres	13	Dominik Hasek (13)

 

St. Louis Blues har sedan man ersatte huvudcoach Davis Payne med defensivspecialsten Ken Hitchcook i början av november gått från näst sista plats i konferensen till att numera vara ett någorlunda etablerat topplag i den västra konferensen.

Sedan årsskiftet har man i genomsnitt släppt in 1,5 mål/match och med det unikt jämna målvaktsparet Halak/Elliot finns inget som tyder på att det kommer förändras.

Det är känns orealistiskt med ytterligare tio nollor – det är blott 25 matcher kvar. Med Hitchcook bakom bänken har dock laget spikat igen i 11 av 44 matcher – i var fjärde drabbning alltså.
Med bibehållen fokus kan vi därför ”räkna med” fem nya nollor innan säsongen avslutas i av början av april . Det skulle ge en slutnotering på totalt 17 nollor för klubben som tagit sitt namn efter William Christopher Handys komposition.

Ett modernt rekord och endast fem nollor från Montreals 83 år gamla och kanske helt omöjliga bedrift.

 

Jaroslav Halak som anlände förresten St. Louis spektakulärt sommaren 2010. I en omdiskuterad affär med Montreal Canadiens lyckades Blues knyta sig an framtidslöftet i utbyte mot Lars Eller och Ian Schultz – två spelare som inte gjort något större intryck i sin nya klubb.

Affären var omdiskuterad då tjecken på egen hand tagit Canadiens djupt in i Stanley Cup ett par månader tidigare och med all rätt var fansens nya kelgris. Att Montreals ledning ändå bestämde sig att satsa på den då hårt ifrågasatte Carey Price fick de hetlevrade fransk-kanadensarna att än en gång vända sig emot klubbledningen och den nytillsatta General Managern Pierre Gautiher.

Halak har sedan ankomsten i St. Louis hållit nollan 13 gånger och ligger med det två på lagets i lagets interna målvaktsliga. Bara Glenn Hall (16) har fler.
Carey Price har under samma period fullgoda 12 nollor och med sina total 16 en klädsam 11:e plats i Montreals målvaktsliga – 59 nollor bakom den nu så bekante George Hainsworth.

 

NHL – Flest nollor under en säsong – Målvakter
	Namn	Lag	Nollor	Säsong
1	George Hainsworth	Montreal Canadiens	22	1928-29
2	Alec Connell	Ottawa Senators	15	1925-26
	Hal Winkler	Boston Bruins	15	1927-28
	Alec Connell	Ottawa Senators	15	1927-28
	Tony Esposito	Chicago Blackhawks	15	1969-70
6	George Hainsworth	Montreal Canadiens	14	1926-27
7	Clint Benedict	Montreal Maroons	13	1926-27
	Alec Connell	Ottawa Senators	13	1926-27
	George Hainsworth	Montreal Canadiens	13	1927-28
	John Ross Roach	New York Rangers	13	1928-29
	Roy Worters	New York Americans	13	1928-29
	Harry Lumley	Toronto Maple Leafs	13	1953-54
	Dominik Hasek	Buffalo Sabres	13	1997-98
14	Tiny Thompson	Boston Bruins	12	1928-29
	Charlie Gardiner	Chicago Blackhawks	12	1930-31
	Terry Sawchuk	Detroit Red Wings	12	1951-52
	Terry Sawchuk	Detroit Red Wings	12	1953-54
	Bernie Parent	Philadelphia Flyers	12	1973-74
	Bernie Parent	Philadelphia Flyers	12	1974-75
	Martin Brodeur	New Jersey Devils	12	2006-07
23	Roy Worters	Pittsburgh Pirates	11	1927-28
	Hap Holmes	Detroit Cougars	11	1927-28
	Lorne Chabot	New York Rangers	11	1927-28
	Lorne Chabot	Toronto Maple Leafs	11	1928-29
	Joe Miller	Pittsburgh Pirates	11	1928-29
	Clint Benedict	Montreal Maroons	11	1928-29
	Tiny Thompson	Boston Bruins	11	1932-33
	Terry Sawchuk	Detroit Red Wings	11	1950-51
	Dominik Hasek	Buffalo Sabres	11	2000-01
	Martin Brodeur	New Jersey Devils	11	2003-04
	Henrik Lundqvist	New York Rangers	11	2010-11

 

Bara Martin Brodeur, Dominik Hasek och Henrik Lundqvist har registrerat 11 nollor eller fler sedan 1975.

 

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

 

Kessel – en fegis

Ansedda Sports Illustated har frågat 145 NHL-spelare vilka av ligans mer framträdande spelare som är lättats att skrämma (är det bästa översättningen av ”indtimidate”?).

Som väntat är det några av de mer delikata spelarna som dyker upp på de första plasterna:

Lättast att få på andra tankar är Toronto Maple Leafs Phil Kessel. Den pånyttfödde målskytten fick 15 procent av rösterna och placerade sig ohotad på den föga smickrande första platsen.

Bakom honom – med totalt 8 procent av rösterna – hittar vi tvillingarna Sedin. Daniel och Henrik fick både individuella röster och sådana där man såg dem som en enhet. Allra mest skakis anses Daniel vara – han stoltserar allena på tre procent av rösterna med den något tuffare Daniel bara fick sitt namn på en tredjedel så många.
Vad detta beror på är svårt att säga.
Mäter vi tuffhet i tacklingar, blockerade skott och utvisningsminuter är de två så identiska som man kan vara. 18 respektive 17 tacklingar på 56 matcher (55 för Daniel) skrämmer ju inte någon. Ingen imponeras heller över de 10 (11 för Daniel) täckta skotten…

38 minuter på botbänken vardera är inte så pjåkigt (sjunde flest i Vancouver) men det räcker inte för att imponera på övriga spelar i ligan…

 

Topp fem avrundas sedan med Alexander Semin (Washington), Patrick Kane (Chicago) och Ilya Kovalchuk (New Jersey).

Gemensamt för samtliga toppnamn är att de är offensiva och tekniskt skickliga forwards med ytterst få tacklingar per match. Ingen av dem har mer än en ”hit” varannan match i genomsnitt…

Ganska uselt i en fysisk sport som ishockey!

 

*******************

Red Wings mot rekord – Kronwall firar triumfer!

Detroit Red Wings fortsätter dominera sin hemmais och tog häromnatten sin 20:e raka seger. Ett tangerat NHL-rekord som de nu delar med Boston Bruins (1929-30) och Philadelphia Flyers (1975-76).

NHL är en jämn liga – i synnerhet efter att lönetaket infördes 2005 – och segerraden är förstås mycket imponerande.

Men(!) den hade omöjlig om inte förlängning och straffläggning införts. Fyra av de 20 segrarna har tagits efter 60 minuters spel – tre av dem på straffar…

Rekordjakten hade alltså stannat vid tolv raka segrar om laget haft samma förutsättningar som Bruins och Flyers då Detroits trettonde seger kom efter en rafflande straffläggning mot Phoenix.

1930-års Boston vann två av sin matcher på övertid men här fortsatte segersviten nästa säsong där de två inledande matcherna också vanns. Bruins totala segersvit borde alltså skrivas till 22… Sjuttiotalets Philadelphia vann däremot tjugo raka matcher under ordinarie speltid.

 

Detroit Red Wings tjugonde seger kom som bekant mot just Philadelphia Flyers – matchen var förutom dess historiska värde också minnesvärd då tacklingskungen Niklas Kronwall fick in ytterligare en av sina patenterade mörsare… kolla in plats 7 på Kronwalls topp10-lista!

*******************

Nash och Parise på väg att lämna?

Columbus Blue Jackets tycks nu öppna för att ge superstjärnan Rick Nash en möjlighet att spela hockey. Lagets General Manager Scott Howson har enligt rapporter börjat förhandla med åtminstone två lag.

Nash har en ”no-trade-klausul” men väntas villig att lyfta den.

Los Angeles Kings, Toronto Maple Leafs och Philadelphia Flyers nämns som heta kandidater. Även New York Rangers kan vara intresserade.

Blue Jackets väntas begära minst ett val i draftens första runda, ett par heta ynglingar samt någon redan flygfärdig ung spelare.

Ett problem är förstås den jättelön 27-åringen lyfter.. $7,8 miljoner i ytterligare sex år.

Uppdaterat: Enligt Sportsnet.com har Rick Nash nu lämnat in en lista på vilka klubbar han kan tänka sig att spela för. GM Scott Howson vet nu alltså vilka han ska fortsätta förhandla med och det är förmodligen bara en tidsfråga innan superstjänan med över 100 mål de senaste tre säsongerna lämnar Ohio.

Sedan tidigare rapporteras det att Blue Jackets Jeff Carter också är på väg att lämna laget.

 

Washingtons Mike Knuble har nöt bänk de senaste tre matcherna. 39-åringen är mycket frustrerad och vill lämna Capitals så snart det går. San José Sharks, Los Angeles Kings (alltid), Detroit Red Wings och kanske Boston Bruins är intresserad av forwardens tjänster.

Knuble har ett 1-årskontralt värt $2 miljoner och får enkelt plats under lönetaket hos i stort sett vilken NHL-klubb som helst.

 

Det är fortsatt tyst om New Jerseys Zach Parise. Målskytten tecknade ett 1-årskontrakt i somras och blir vid dess utgång fri att gå till viken klubb han behagar. Enligt Devils General Manager Lou Lamoriello kommer klubben göra sitt yttersta för att få vänsterforwarden under ett längre kontrakt så snart som möjligt.

Det är dock oklart om laget – som är tyngt av skulder – kan möta Parises lönekrav. Han väntas kunna få uppemot $8 miljoner per år på den fria marknaden under sommaren och vill kanske gå till ett lag med mer realistiska chanser att nå Stanley Cup.

Kan inte parterna enas – eller åtminstone nå en principiell överenskommelse – före den 27 februari kan Lamoriello tvingas byta bort sin storstjärna.

Parise tjänar $6 miljoner i år – en lön bara ett handfull klubbar i nuläget har svårt satt svälja.

Troligtvis blir 27-åringen kvar i Devils säsongen ut – men Los Angeles (!), Detroit och eventuellt också Minnesota tycks ha förberett bud.

 

 

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Bäckström borta på obestämd tid

Svenske stjärnan Nicklas Bäckström lider fortfarande av sviterna efter den mycket oprovocerade och onödiga armbågstackling Rene Bourque delat ut i början av januari.

Smällen som tog mot huvudet verkade först inta ha träffat så illa då Bäckström fortsatte spela. I vad som då kallades en säkerhetsåtgärd klev dock Bäckis av och har sedan dess inte kunnat träna ordentligt.

 

Till Gefle Dagblad säger han nu att en återkomst är långt borta – kanske först till slutspelet – och att hjärnskakningen är mycket frustrerande.

Hittills har han gjort två försiktiga försök till träning – den senaste för två veckor sedan – men tvingats kliva av redan efter ett par minuter.

 

Jag kan inte låta bli att dra paralleller med Sidney Crosbys långa väg mot comeback. Likt Bäckström fortsatte Crosby spela med hjärntrauma – betydligt längre dock – och tvingades därefter brottas med återkommande symptom. Ett comebackförsök gjordes inför slutspelet men då hjärntraumat inte var helt läkt tvingades Crosby vila i princip hela sommaren.

Bäckström ska inte behöva vänta till nästa säsong innan han är helt symptomfri – till skillnad mot Crosby behöver han ”bara” läka ut en smäll och inte två. Men återfallen indikerar att vägen är lång och mycket frustrerande.

Hjärnskakningar är komplicerade skador där det på förhand inte går att bedöma hur hårt eller farligt smällen tog. Jämför exempelvis Bäckströms – i sammanhanget lindriga smäll – med den Chicagos Ben Smith fick i en försäsongsmatch mot Detroit.

Smith drabbades av en lindring hjärnskakning och var på is bara en vecka senare.

 

Bäckström och Washintgon är naturligtvis förståndiga och följer läkarnas rekommendationer – även om laget kan behöva hjälp i kampen om slutspelsplatser. Förhoppningsvis är assistkungen tillbaka i spel då!

**************

Klassikermöte i Winter Classic

Som bland andra Adam Jönsson – Webbsportens egen Toronotbloggare – redan nämnt kommer nästa säsongs Winter Classics spelas mellan Detroit Red Wings och Toronto Maple Lefas.

Utomhusmatchen går av stapeln den 1 januari 2013 och kommer sätta nytt publikrekord då Michigan Stadium – ”Big House” – utgör skådeplats för spektaklet. Enligt Kommissionär Gary Bettman finns 115,000 biljetter till försäljning – ca 1,500 fler än det tidigare inofficiella rekordet (för övrigt satt på Michigan Stadium).

Det är också första gången ett kanadensiskt lag deltar vid NHLs årliga utomhus-arrangemang. Hockeynationen har dock haft sitt eget ”Heritage Classic” två gånger tidigare – ett arrangemang som inte åtnjuter samma status. Edmonton Oilers arrangerade det första 2003 – en svidande förlust mot Montreal Canadiens.

Evenemangen är nästan mest känt för den bistra väderleken – termometern orkade knappt över -20 grader.

 

Spontat känns det roligt att utomhusjippot (ärlig talat) får ett ett klassiskt ”Original six-möte”!

**************

Kipper skriver historia

Mikka Kiprusoff tog sin 300:e vinst i NHL under natten. En prestation bara 26 – tre europeiska – målvakter mäktat med före honom.

Flest segrar har Martin Brodeur (643) följd av Patrik Roy (551) och Ed Belfour (484) – av dem är ju fortsatt aktiv och siktar säker på 700 innan han lägger plocken på hyllan. Det spekuleras friskt i att Brodeur vill spela ytterligare en säsong. Minst.

Bland de europeiska burväktarna innehar Kiprusoff en intressant femte plats. Intressant då han ligger mycket nära två av sin nuvarande övermän.

Flest vinster NHL – Europeiska målvakter

Inom ett par veckor bör han kunna placera sig som en av de tre främsta europeiska målvakterna genom tiderna. Det hela försvåras förstås av att Nabokov är fortsatt aktiv och kanske också på väg till ett mer vinstrikt lag än New York Islanders.

För svenskt vidkommande (alla svenska målvakter är listade) kan vi notera att Henrik Lundqvist tveklöst är mest framgångsrik och att Kiprusoffs svenske backup Henrik Karlsson har vunnit frapperande få matcher.

**************

 

Rykten – Detroit storsatsar?

På ryktesfronten blåser en stilla bris makligt över landskapet. Lugnet före stormen? Kanske.

Chicagos GM Stan Bowman letar emellertid förstärkning men tycks ha svårt att hitta någon som är villig att förhandla med honom.

-De flesta av lagen är inte redo ännu. De väntar och ser om slutspelet fortfarande är en möjlighet. Andra tycks fundera på att behålla spelarna över sommaren…

Ryktesvis är Bowman intresserad av ytterligare en center (de värvade Brendan Morissonn nyligen) och en defensivt lagd försvarare – Montreals Hal Gill nämns. Blackhawks har dryga $23 miljoner i löneutrymme.

Detroit Red Wings – med generösa $24 miljoner i löneutrymme – väntas värva under februari månad. Kanske kan Calgarys Ollie Jokinen vara ett alternativ då Flames troligtvis inte har råd att förlänga den finske veteranens kontrakt i sommar. 33-åringen sitter dock på en fördelaktig no movment-klausul och kan därmed vägra lämna laget. Detroit rapporteras även scouta Montreals Travis Moen och Edmontons Ales Hemsky.

San José ($12 miljoner i löneutrymme) ryktas vara ute efter en spelare till tredje kedjan med an Los Angeles Kings ($3,6 miljoner) behöver hitta en målskytt av god kaliber.

Minnesota Wilds offensivt begåvade back Marek Zidlicky har haft en miserabel säsong. Enligt rapporter kommer han inte överens med huvudtränaren Mike Yeo och har dessutom fått finna sig i att nöta bänk ett par matcher i vinter. 34-åringen tjänar $4 miljoner i ytterligare en säsong och kommer med stor säkerhet lämna laget de kommande veckorna.

New York Rangers, Chicago Blackhawks och kanske också Toronto Maple Leafs är med i leken.

Nya rapporter gör gällande att Carolina Hurricanes nu vill förlänga den senaste tiden mest omskrivna hockeynmamn – Tuomo Ruutu. 28-åringen som kopplats samman med nära vart och ett av de mer slutspelstroliga lagen väntas begära mer än de $3,8 miljoner han nu tjänar på sitt utgående kontrakt. Kanske är Ruutu en av de spelare nyss nämnde Chicago-manager Bowman varit ute efter? Rapporten stämmer överens med dennes uttalande om att vissa lag nu ser över möjligheten att behålla sina blivande free agents…
Parterna är fortfarande långt ifrån varandra och en trejd – nära eller eller på trading-deadlinde den 27 februari (kl. 21.00 svensk tid) – känns fortfarande som ett logiskt alternativ om en överenskommelse drar ut på tiden.

Samtidigt vill inte ryktena om att Dallas försöker göra sig av med Nicklas Grossman och Sheldon Souray ge sig…
 

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Springsteen hindrar klockutredning

Minnesgoda – i synnerhet ni som har Columbus Blue Jackets som favoritlag – irriteras sannolikt fortfarande det kontroversiella segermål Los Angeles Kings fick godkänt i torsdags.

Målet – som gjordes med 0,4 sekunder kvar av matchen – föregicks av att matchklockan stannade upp sekunden innan pucken passerade mållinjen. Utan stoppet hade slutsignalen ljudit över Stapels Center klart före pucken hunnit ramla in i kassen.

Kings General Manager Dean Lombardi har i ett mejl förklarat händelsen med att klockan själv korrigerat tiden och detta sker ofta och helt automatiskt. Ett till synes logiskt resonemang om det inte vore för den påstått vetenskapliga referenser där Lombardi menar att de elektroner som – i enlighet med Coulombs lag – rusar runt i mätinstrumentet också förmår ”TV-klockan” att stanna upp.

“Those clocks are sophisticated instruments that calculate time by measuring electrical charges called coulombs — given the rapidity and volume of electrons that move through the measuring device the calibrator must adjust at certain points which was the delay you see — the delay is just recalibrating for the clock moving too quickly during the 10 – 10ths of a second before the delay — this insures that the actual playing time during a period is exactly 20 minutes.

That is not an opinion — that is science — amazing devise quite frankly.”

Nåväl, kanske har han helt rätt.

NHL har hursomhelst inlett en utredning för att gå till botten med incidenten.

En utredning som nu måste göra ett ofrivilligt uppehåll då Grammy-galan med bland andra Bruce Springsteen på scen intar Staples Center en vecka framåt.

Matchen kommer inte spelas om.

 

******************

 

Crosby tränar – men har fortfarande symptom

Sidneys Crosbys upphaussade återkomst i december fick ett abrupt slut då han efter blott åtta matcher återigen tvingades kliva av. De nya smällarna han fick mot huvudet – både av en lagkamrat och Bostons David Krejci – återuppväckte symptom och gav superstjärnan inget annat val än ytterligare vila.

Nu är han i alla fall tillbaka i träning med Pittsburgh – även om läkare inte ännu gett honom klartecken att delta i de mer fysiska momenten.

Pittsburghs lagledning har dock indikerat att Crosby – som fortfarande upplever en del symptom förknippade med hjärntrauma – sannolikt inte spelar före trading deadlines utgång den 27 februari…

Dags att starta upp #Crosbywatch igen då…

******************

Ruff och Renney skadade

Det är inte bara spelarna i NHL som drabbas av skador.

Nu har både Buffalos huvudtränare Lindy Ruff och Edmontons dito Tom Renney tvingats sjukskriva sig.

I Lindy Ruffs fall handlar det om tre brutna revben – en skada han ådrog sig under ett ispass med laget. Enligt rapport ska Buffalo-försvararen Jordan Leopold av misstag slagit undan benen på sin coach då han under en övning trasslat ihop sig med Free Agent-floppen Ville Leino och tappat orienteringen.

Ruff har inte lämnat någon kommentar om händelsen ännu och det är fortfarande oklart när han kan vara tillbaka bakom Buffalos bänk. De brutna revbenen ömmar ordentligt och gör det mycket svårt för den 52-årige Ruff att prata…

Edmontons Tom Renney tvingades avstå nattens match då man misstänkte att den 56-åriga coach-veteranen drabbades av hjärnskakning efter att ha fått en puck i huvudet under matchuppvärmningen.

Den välrenommerade Bob McKenzie rapporterar att Ladislav Smid av misstag ska ha styrt upp ett skott mot avbytarbåset där en oförberedd Renney inte hann undan.

Assisterande coach – schweizaren Ralph Krueger – fick överta huvudansvaret och fick se sitt Edmonton förlora klart borta mot Toronto Maple Leafs (3-6). Mig veterligen är det första gången en schweizare lett ett lag i NHL.

Det är i skrivande stund oklart om Renney är fortsatt indisponibel.

 

******************

Rykten i korthet

Columbus Blue Jackets rapporteras ha gjort Samuel Phålsson, Jeff Carter och Vinny Prospal tillgängliga. Dessutom tycks superstjärnan Rick Nash tröttnat på klubben som är i ständig kris. En trejd är inte helt utesluten.

Carolinas Hurricanes General Manager Jim Rutherford kommer träffa Tuomo Ruutu inför lagets kommande bortasväng. Ruuto har omgärdats av trejrykten länge men det finns fortfarande en chans att han vill förlänga med Hurricanes.

Edmonton Oiles kan släppa Ales Hemskey och Sam Gagner.

Montreal Canadiens är villiga att släppa iväg Travis Moen – San Jose Sharks är inte helt ointresserade…

Detroit Red Wings behöver en solid reserv bakom skadade Jimmy Howard. Islanders Evgeni Nabokov var på väg till klubben redan förra året och är en trolig kandidat även nu.

Slutligen vill inte de ihärdiga ryktena som gör gällande att Edmontons veteran Ryan Smyth är på väg till New York Rangers ge sig…

 

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Jeff Carter, 27, tvingades under sommaren bort från Philadelphia Flyers – nu vill han mer än gärna lämna Columbus Blue Jackets.

Att Ohio-laget med de mycket patriotiska inslagen haft en bedrövlig säsong (återigen) och med all sannolikhet missar slutspel – tionde gången av elva möjliga bidrar förstås stort.

Columbus hade stora förhoppningar då de sammanförde Rick Nash – som under hela sin karriär varit trogen laget – med den mest talangfulla center de haft under kontrakt någonsin. Kristian Huselius får ursäkta.

Men det faktum att Carter redan vid den påtvingade flytten västerut i somras surnade till och vägrade prata med både media och Blue Jackets lagledningen indikerade redan då att han inte brann för utmaningen att lyfta Blåjackorna ur den till synes eviga slutspels-amnesin.

18 poäng (11+7) på 31 matcher är långt ifrån godkänt för centern som de senaste åren varit en av NHLs flitigaste målskyttar.
Visst har skador stört och visst saknar Carter den talang han omgavs av tidigare men de ynka fyra tacklingar han noterats för visar tydligt att frenesin och arbetsmoralen är låg – så låg att det är dags att ifrågasätta de $6 miljoner han lyfter i årslön.

Trots detta verkar det finnas lag så desperata efter offensiv kraft att de är villiga att ta över det elva år långa kontraktet.

I vanlig ordning nämns Toronto Maple Leafs som en trolig kandidat. Lagets General manager Brian Burke trivs vanligtvis inte med långa (dyra) kontrakt men Carter – som är välväxt – är den spelartyp Leafs letar efter. Lönnlöven har haft brist på centrar under en lång tid och sommarens värvning av Tim Connolly har inte varit helt lyckad. Succéparet Joffrey Lupul och Phil Kessel har de senaste matcher spelat i olika kedjor- kanske skulle Carter kunna sammanför dem igen?

Montreal Canadiens uppges också vara med i leken. Ett problem är förstås att Canadiens inte är ett vinnande lag – något som tycks viktigt för Carter. Intressant är dock att den ”no trade-klausul” som fanns i det kontrakt som förhandlades fram med Philadelphia Flyers inte följt med när Carter bytte arbetsgivare.

Han har med andra ord inget att säga till om längre.

27-årige Carter har – åtminstone tidigare – bevisat sig som framstående målskytt och skulle fylla luckan Michael Callalleri i teorin lämnade efter sig då denne förpassades till Calgary Flames.

I Montreal finns redan underpresterande spelare med långa och dyra kontrakt – Scott Gomez och hans $7,5 miljoner firade häromdan ett år utan mål exempelvis – det talar kanske emot en affär.

Vidare finns rykten som placerar Carter i Los Angels – där han i sådan fall återförenas med sina forna lagkamrater Mike Richards och Sam Gagne – Calgary Flames och Colorado Avalanche.

Ska en trejd bli verklig uppges Columbus Blue Jackets General Manager Scott Howson vilja ha ett val i draftens första runda samt en ung spelare med potential…

Lyckas Howson göra sig av med den högavlönade och missnöjda Carter samtidigt som han förbättrar Columbus framtidsutsikter ska han tacka sin lyckliga stjärna – Carter gör ingen människa lycklig just nu.

********************

Edmontons Sam Gagner spelade sin livs match i veckan. De åtta(!) poängen var det mesta någon spelare lyckats med sedan 1989 då Mario Lemieux och Patrik Sundström satte sina namn i rekordböckerna.

Gagner följde upp sin massiva poängskörd med att i den efterföljande matchen gör ytterligare tre poäng.

Det unika var att 22-åringens elva poängen kom i en obruten följd – inget av lagets mål gjordes alltså utan att Gagner haft ett finger med i spelet.

Det är ett nytt klubbrekord i Edmonton. Inte ens självaste Wayne Gretzky lyckats med det under sina dagar den kanadensiska provinsstaden.

Flest poäng i obruten följd av alla lär Jaromir Jagr ha. Han registrerade 15 raka för sitt Pittsburgh 1997… Poängen tillkom över sju matcher och övriga Peguins-spelare mäktade alltså inte med att producera utan #68 på isen under drygt två veckors tid!

Gagners elva poäng i två matcher är inte heller det ett NHL-rekord. Det rekordet – 14 poäng på två matcher delas av bröderna Peter och Anton Statsny.

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Edmonton Oilers Sam Gagner stod för makalösa åtta poäng i torsdagens drabbning mot Chicago Blackhawks. Han blev därmed förste spelare sedan 1989 – då Mario Lemiuex att genomförde bedriften – att noteras för den närmast otroliga poängsumman.

I kölvattnet av Sam Gagners makalösa natt kan jag inte låta bli att lista de mest lyckosamma svenskarna i kategorin.

________________________________________

Ingen svensk har gjort åtta poäng eller fler under en och samma grundseriematch. Allra bäst är någonsin är Toronto-legendaren Darryl Sittler med 10 poäng (6+4). Mario Lemiuex har tre gånger noterat åtta poäng – Wayne Gretzky två. Paul Coffey är ensam back på topplistan med sin åtta – Raymond Bourqe har sex…

Två slovaker Peter och Anton Šťastný är de enda icke-kanadensarna med åtta poäng eller mer…

I slutspelssammanhang står dock Patrik Sundström och Mario Lemieux i en klass för sig. De båda har åtta poäng (3+5 respektive 5+3) i varsin slutspelsmatch där Sundström en sen aprilkväll 1988 avgjorde för sitt New Jersey i matchen mot Washington (10-4). Lemieux fick knäppa ärkerivalen Philadelphia på näsan året senare…

Det rekordet – kanske tillsammans med Sittlers 10 poäng – är ett av de rekord som förmodligen aldrig kommer slås.

________________________________________

Svenskar med sju poäng under en grundseriematch

29/2 1984
Patrik Sundström noterats för sju poäng (1+6) under sin poängmässigt bästa säsong (91 poäng) . Då som spelare i Vancouver Canucks låg han bakom storsegern mot Pittsburg (9-5).

5/3 1992
Mats Sundin – en annan av de mer namnkunniga svenskarna – gjorde sin poängmässigt bästa säsong 92/93. En av höjdpunkterna under hans Stanley Cup-lösa karriär kom säsongen tidigare. Som ung 21-åring gjorde han fem mål och två assist för Quebec Nordiqs i en match där Hartford krossades med 10-4. Samma säsong noterades Sundin för minus 19 – karriärens sämsta.

24/1 2008
Daniel Alfredsson lyckades som 35-åring med sina sju poäng (3+4). Han är därmed den enda (åtminstone sedan 1987) spelare över 30 år tillsammans med Sergei Makarov att göra sju poäng eller fler under en NHL-match. Alfredsson avfärdade enkelt Tampa Bay Lightning med 8-4.

 

Svenskar med sex poäng under en grundseriematch

2/3 1982
Willy Lindström noterades för sex poäng (5+1) under i Winnipeg Jets 7-6 seger över Philadelphia Flyers under tidigt åttiotal. Säsongens totala poängskörd skrevs till 59 poäng (32+27) och Lindström gjorde sålunda över en tiondel av sina poäng i en och samma match…

24/10 1984
Thomas Steen – den förste svensk att få sin tröja hissad i taket – blev under sin karriär en legend i Winnipeg. Han stod för sex poäng i segermatchen mot Hartford Whalers (8-4).

8/11 1992 & 9/10 1993
Tomas Sandström har två gånger stoltserat med sex poäng i poängblocket. Båda gångerna iförd en Los Angeles Kingströja och båda gångerna med övervägande assist. Totalt ett mål och elva assist känns en smula underligt för den annars så målglada Sandström.

3/3 1999 & 1/1 2003
Peter Forsberg har i två matcher gjort sex poäng. I den första (3+3) vände Forsberg ett 0-5 underläge mot Florida Panthers med en i det närmaste övernaturligt beslutsamhet.

I videoklippet förundras man hur spelare tilläts haka och hålla fast motståndare utan minsta reaktion från domaren…

Med sin andra sexpoängsmatch (1+5) bidrog han till en inte fullt så dramatisk seger mot Nashville (7-3). Poängskörden hjälpte honom sedermera till att knipa segern i poängligan (106 poäng) – två poäng före Markus Näslund.

25/2 2003
Markus Näslund var säsongen 02/03 mycket nära att som andre svensk genom tiderna göra 50 mål i NHL. Nu stannande han på försmädliga 48 och fick dessutom se poängligasegern glida honom ur händerna till förmån för Peter Forsberg. Näslund hade behövt fler matcher av den kaliber han spelade mot Atlanta Thrashers – ett mål och fem assist i en övertygande 8-0 seger.

2/11 2005
Säsongen 05/06 spelade Daniel Alfredssons Ottawa ihop hela 113 poäng under grundserien – samma säsong fungerade kedjan med Dany Heatley och Jason Spezza också som allra bäst. Trion stod tillsammans för 293 gjorda poäng – 15 av dem kom i 10-4 segern mot Buffalo.

 

11/4 2006
Mats Sundin (4+2) fick vänta ytterligare 14 år innan han kom i närheten av sitt poängrekord igen. Då 35 år gammal vann han på egen hand den kopiöst viktiga hemmamatchen mot Florida Panthers (6-5 öt) och höll på så sätt sitt Toronto kvar i jakten på slutspel. En jakt som så småningom slutade i moll då Montreal höll undan och knep den sista slutspelsplatsen.

 
_________________________________

Ett antal svenskar har genom åren svarat för fem poäng i en match. Den senaste är Johan Franzén (5 mål mot Ottawa 2/2-11) men här hittar vi även Henrik Zetterberg (14/11-09), Kristian Huselius (13/12-07) och Daniel Sedin (6/2-07).
_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Philadelphia Flyers letar backförstärkning – valet kan falla på Dallas Stars defensiva back Nicklas Grossman. 27-åringen är dock inte ensam om att dra uppmärksamhet till sig!

 

Philadelphia Flyers har tvingats anpassa sig till ett liv utan superbacken(pesten) Chris Pronger sedan denne diagnostiserats med ett hjärntrauma så allvarligt att inte bara den fortsatt hockeykarriären är i fara.

Den svenske rookien Erik Gustavsson, 23, har i legendarens frånfälle fått och i viss mån också tagit chansen. Hyfsat med speltid och ett fokus lagt på defensiva uppgifter har gett nykomlingen en god grund att stå på inför framtiden.

Men tro nu inte att Flyers med General Manager Paul Holmgren i spetsen planerar lägga Stanley Cup-äventyrets varande i händerna på en fjunig medelpading.

Truppen innehåller i nuläget hela åtta nykomlingar och en stor, stark och rutinerad back står därför högt på önskelistan.

Gill och Suter lockar

Montreals Hall Gill har av vissa kopplats till laget liksom Nashvilles Ryan Suter.

Där är 36-årige Gill med ett utgående kontrakt kanske den bästa lösningen ekonomiskt. Men den över två meter långa bjässen har passerat sitt bäst före datum och frågan är om han fortfarande är en förstärkning för ett lag med ambitioner?

Suter har dock betydligt större potential och har även han bara ett par månader kvar på sitt kontrakt.
Intressant är att den 27-årige Nashville-försvararen proklamerat att han inte kommer förlänga med Predators innan sommaren och gjorde sig därmed till ett hett villebråd fram till trading deadline den 27 februari.
En bytesaffär skulle dock kosta rejält – något Philadelphia Flyers genom åren inte backat för.

Problemet med en trejd lagen emellan ligger nog i att Suter tycks mycket intresserad att test livet som free agent i sommar – oviljan att skriva på ett nytt (lång) kontrakt redan i vår lär få GM Paul Holmgren att vända ryggen till.

Då hjälper det inte att Suters förre Nahsville-kollega Kimmo Timmonen gjorde tappra övertalningsförsök under All-Star-helgen i Ottawa.

Ett mer – för oss svenskar – aptitretande rykte har dykt upp den senaste tiden. Det gör gällande att Nicklas Grossman – som förvisso förhandlar med Dallas Stars om en förlängning av sitt utgående kontrakt – kan vara på väg österut.

Grossman är likt Suter en välbyggd back som högst motvilligt tar risker framåt. En fysisk back som täcker skott föredömligt (Ilya Bryzgalov kan behöva hjälp!) och inte på något sätt är problematisk i omklädningsrummet. Att han är relativt lågavlönad($1,625 miljoner) underlättar också.

Dallas som tappade sin storstjärna Brad Richards till New York Rangers under sommaren inledde säsongen överraskande bra men har nu tappat sin slutspelsplats. De nya ägarna kan – beroende på hur säsongen utvecklas – välja att ”sälja ut” delar av laget och tajta till ekonomin ännu mer.

Laget är inte lönsamt trots att man ligger fjuttiga $1,7 miljoner över NHLs lönegolv och det kan vara taktiskt rätt att ha mycket få spelare under kontrakt inför sommarens omförhandling av kollektivavtalet.

Att Philadelphia Flyers kommer agera under februari månad råder inget som helst tvivel om. Laget har tappat en del av den goda form man hade fram till jul och med Chris Prongers $4,9 miljoner på LTIR (långtids-skadelistan) finns utrymme under lönetaket.
Om det blir Hall, Suter, Grossman eller för all del Torontos Luke Schenn som förstärker vet vi först om någon vecka…

Luke Schenns bror (Braydon Schenn) spelar för övrigt i just Philadelphia. Att Toronto sedan lång tid tillbaka råkar vara mycket intresserad av James van Riemsdyk känns nästan för enkelt….

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Evgeni Nabokovs karriär har gått brant utför sedan misslyckande i Ryssland – nu vill han lämna New Yorks Islanders kvickt. Ett ovisst waiver-förfarande skrämmer dock…

Ryske stormålvakten Evgeni Nabokov tvingades bort från San Jose Shark för två säsonger sedan. Årslönen på $6 miljoner var allt för hög sett till vad burväktaren presterade under slutspel tyckte man.

Lite orättvist kanske. Nabokovs statistik var inte helt genomusel – 40 vinster på 80 matcher, 7 hållna nollor och 2,29 insläppta mål per match.

Markanden för kontraktslösa målvakter var inte nådig den sommaren och Nabby valde därför att gräva de stora pengarna i ryska KHL.

Efter en halv – misslyckad – säsong i SKA St. Petersburgh lämnade han (för familjens skull?) den europeiska kontinenten för att ta plats i Detroit Red Wings där hans årslön skrevs till låga $575,000. Anledningen var att då skadedrabbade Detroit inte hade mer utrymme under lönetaket.

Den låga lönen fick dock fler klubbar att agera och jumbon New York Islanders utnyttjande det obligatoriska wavier-förfarandet till att skaffa sig en rutinerad, välrenommerad billig målvakt.

Problemet var bara att Nabokov vägrade infinna sig på Long Island. Ett oklokt val då hans billiga 1-årskontrakt gått ut bara ett par månader senare.

Nu tvingades han i höst tillbaka till Isles för en full säsong – en säsong som inte varit lyckad alls.

En vinst på de fem starter han fått imponerar inte alls och då New York Islanders har Al Montoya och Rick DiPetro tillgängliga finns ingen anledning att hålla kvar ryssen i klubben.

Något Nabkov – vars familj är bosatt i Kalifornien – inte heller är speciellt intresserad av.

Flera klubbar ryktas nu uppvakta General Manager Garth Snow med förslag.

Mest intresserade tycks Toronto Maple Leafas och Columbus Blue Jackets vara.

Målvaktskris i Leafs och Blue Jackets

Toronto Maple Leafs har sedan James Reimer drabbades av hjärnskakning lidit av undermåligt målvaktsspel och är i behov av en rutinerad backup till den snart friskförklarade Riemer.
Unge Ben Scrivens har imponerat i de matcher han stått men lär inte vara redo att ta upp kampen om en plats i NHL på allvar ännu. Nuvarande andremålvakt, Jonas Gustavsson, har bortsett från en strålande höst 2009 inte rosat marknad alls. Hans chanser är förbrukade och lagets fans har tröttnat på hans ständiga misslyckanden.

Det är ännu oklart vad General Manager Brian Burke kan tänkas ge upp för att få över veteranen Nabokov…

Columbus Blue Jackets ryktas däremot ha ett färdigt bud för den för-ryskande ukrainaren.
Laget som inlett säsongen katastrofalt behöver en nystart och då lovande Chris Mason underpresterat är man villig att skicka Nabokovs landslagskollega Fedor Tyutin österut.

En trejd New York Islanders mycket väl kan tänkas gå med på.

Ett problem är att Nabokov har en ”no-trade-klauslul” inskrivet i sitt kontrakt och i princip själv kan styra vart han ska spela i framtiden. Enligt rapporter har inte heller klubben bett honom lyfta den ännu.

Ett annat – mer svåröverkomligt problem – är att han vid en trejd behöver passera det så ovissa waviers igen. Det finns nämligen en regel som ska förhindra att spelare plockas upp från just waivers bara för att sedan skickas vidare – kanske efter överenskommelse med bättre placerade klubbar.

En regel som är aktiv det första året…

Det betyder att Nabokov vid en eventuell trejd placeras på waivers och då är tillgänglig för samtliga klubbar i NHL under ett dygn.
Sistaplacerade Columbus skulle då han första tjing på honom… såvida de inte ligger bakom trejden.
(Det kan dock vara så – jag har inte fått det bekräftat – att Detroit Red Wings som skrev kontrakt med Nabby i första hand har förtur vid waivers.)

Komplicerat så det räcker med andra ord.

Teoretiskt sett kan alltså Columbus vänta på att exempelvis Toronto kommer överens med Islanders för att sedan plocka upp den ryske målvakten helt gratis. Ett alternativ som är bättre än att ge upp en av sina bättre försvarsspelare.

Konkurrerar med Marty Turco

Ett enklare alternativ för lag som behöver en rutinerad andremålvakt är Marty Turco. Han var en skugga av sitt forna jag under fjolåret i Chicago Blackhawks och är nu tillgänglig på Free Agent-marknaden.
Att signera honom är väldigt lätt – erbjud bara ett tillräckligt intressant kontrakt och han är din.

Evgeni Nabokovs önska att få lämna bottenlaget Islanders går kanske inte uppfyllelse – att ta de sex miljoner dollar han erbjöds av SKA var med efterklokhetens vishet inte hans bästa beslut. I synnerhet då den helamerikanska och solälskande familjen underskattat den bistra ryska vintern.

Nabby var inför säsongen 2010/11 erbjuden $2 miljoner av Philadelphia Flyers – ett bud som han borde ha tagit.

Att Evgeni Nabokov kommer lämna Long Island är jag helt säker på – hur och vart han så småningom hamnar står dock skrivet i stjärnorna…

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Magnus Pääjärvi har inte varit lyckosam den här säsongen.

Trots att Edmonton Oilers inlett överraskande bra och fortsatt hänger sig kvar i toppen av Västra Konferansen så har svensken på lagets 13 matcher bara mäktat med en ynka assist. Han har dessutom fått se sin istid sjunka från 18:40 i premiärmatchen till blygsamma 10:08 senast.

Edmontons framgångar bygger i och för sig inte på en sprudlande offensiv – laget har bara gjort 30 mål (26:e i hela NHL).

Istället är det defensiven med veteranmålvakten Nikolai Khabibulin som varit lagets ryggrad. Det traditionellt offensiva Edmonton har bara släppt in 22 mål hittills – överlägset minst i hela ligan.

Pääjärvi har trots lagets fina facit fått finna sig i att expertisen placerar honom i den ökända kategorin ”Sophomore slump” – alltså att han inte lever upp till de förväntningar som finns efter den lyckosamma debutsäsong.

Nu var hans rookie-år inte så fantastiskt som man kanske vill minnas. På 80 spelade matcher bidrog han med 34 poäng (15+19) vilket inte placerade honom högre än en 14:e plast i nykomlingarnas poängliga.

Distanserad av bland andra sin unga kollegor Jordan Eberle (43 poäng) och Taylor Hall (42 poäng).

Hall (9 poäng/13 matcher) och Eberle (11 poäng/13 matcher) har dock lyckats förbättra sin poängsnitt den här säsongen medan Päjäärvi alltså halkat allt längre efter.

Bänkas efter en svag inledning

Det har nu gått så långt att huvudcoach Tom Renney inför nattens match bänkar svensken.

Förhoppningsvis fungera det som en väckarklocka och vi får se Pääjärvis namn dyka upp mer frekvent i de matchrapporter som når oss. Roligt om någon av lagets tre svenskar skulle lyckas…

Linus Omarks har som bekant skickats ned till farmarlaget och Anton Landers försäsongs-succé har inte fortsatt i grundserien. En passningspoäng och minimalt med istid är vad vi sett från Lander hittills.

Skulle Pääjärvis ”sophomore slump” hålla i sig säsongen ut är den faktiskt överlägsen övriga svenska nykomlingars sett över åren.

Håller hans låga poängsnitt i sig försämrar han sig med 88% om vi räknar antalet poäng per match och jämför debutsäsongen med det andra året.

Närmast före sig har han den defensive backen Marcus Ragnarsson som gjorde sin poängmässigt bästa säsong som rookie – han halverade sin poängskörd under sitt andra år. Ett poängsnitt han sedan höll karriären ut.

Bland de som tappade rejält finns också Nicklas Lidström och Calle Johansson. Två spelare som haft långa och framgångsrika karriärer sedan dess -en lite tröst för Pääjärvi kanske.

Koncentrerar vi oss på dem som förbättrade sig still den andra säsongen sticker Patrick Sundströms 88 procentliga ökning ut.

Sundström har dock gott sällskap i toppen – de flesta svenska storheter finns representerade här även om både Kenta Nilssons och Dan Labraatens siffror får tas med en nypa salt.

De hade båda spelat ett par säsonger i konkurrenade WHL innan de debuterade i NHL. De var tillsammans med bland andra Anders Hedberg inga nykomlingar i den bemärkelsen.

Peter Forsberg, Mats Sundin, Daniel Alfredsson, Håkan Lobb och Mats Näslund har alla förbättrat sig efter sin första säsong.

Vad det betyder för Pääjärvi kan vi bara spekulera i – säkert är att en alltför lång poängtorka inte stärker den offensivt lagde ynglingens aktier i unga talangfulla Oilers.

Svensken inledde inte heller sin debutsäsong speciellt bra. Han stod i slutet av oktober på 6 poäng (2+6) och lyckades inte producera under hela november månad innan det slutligen lossnade något.

Procentuell förändring svenska nykomlingar – från första till andra säsongen

		Debutsäsong			Andra säsongen
	Namn	Matcher	Png	Png/match	Matcher	Png	Png/match	Förändring
	Magnus Pääjärvi	80	34	0,43	13	1	0,08	-82%
1	Patrik Sundström	74	46	0,62	78	91	1,17	88%
2	Dan Labraaten*	78	38	0,49	76	57	0,75	54%
3	Kent Nilsson**	80	93	1,16	80	131	1,64	41%
4	Thomas Gradin	76	51	0,67	80	75	0,94	40%
5	Tomas Jonsson	70	34	0,49	72	48	0,67	37%
6	Rolf Edberg	76	41	0,54	63	46	0,73	35%
7	Michael Nylander	59	33	0,56	73	55	0,75	35%
8	Peter Forsberg	47	50	1,06	82	116	1,41	33%
9	Thomas Steen	73	44	0,60	75	59	0,79	31%
10	Håkan Loob	77	55	0,71	78	72	0,92	29%
11	Mats Sundin	80	59	0,74	80	76	0,95	29%
12	Nicklas Bäckstrom	82	69	0,84	82	88	1,07	28%
13	Henrik Zetterberg	79	44	0,56	61	43	0,70	27%
14	Daniel Alfredsson	82	61	0,74	76	71	0,93	26%
15	Mikael Renberg	83	82	0,99	47	57	1,21	23%
16	Börje Salming	76	39	0,51	60	37	0,62	20%
17	Anders Kallur	76	52	0,68	78	64	0,82	20%
18	Bengt Lundholm	66	44	0,67	58	42	0,72	9%
19	Lars Molin	72	46	0,64	58	39	0,67	5%
20	Ulf Nilsson***	59	66	1,12	50	58	1,16	4%
21	Ulf Dahlen	70	52	0,74	56	43	0,77	3%
22	Andreas Dackell	79	31	0,39	82	33	0,40	3%
23	Bengt-Åke Gustafsson	80	60	0,75	72	55	0,76	2%
24	Stefan Persson	66	56	0,85	78	66	0,85	0%
25	Peter Sundström	77	44	0,57	76	43	0,57	-1%
26	Kristian Huselius	79	45	0,57	78	43	0,55	-3%
27	Tomas Sandström	74	58	0,78	73	54	0,74	-6%
28	Inge Hammarström	66	43	0,65	69	41	0,59	-9%
29	Anders Hedberg****	80	78	0,98	80	71	0,89	-9%
30	Daniel Sedin	75	34	0,45	79	32	0,41	-11%
31	Roland Eriksson	80	69	0,86	78	60	0,77	-11%
32	Tommy Sjödin	77	36	0,47	29	12	0,41	-11%
33	Mats Näslund	74	71	0,96	77	64	0,83	-13%
34	Tobias Enström	82	38	0,46	82	32	0,39	-16%
35	Johan Garpenlöv	71	40	0,56	28	13	0,46	-18%
36	Pelle Eklund	70	66	0,94	72	55	0,76	-19%
37	Fredrik Olausson	72	36	0,50	38	15	0,39	-21%
38	Willy Lindström*****	79	49	0,62	72	35	0,49	-22%
39	Bo Berglund	75	43	0,57	45	20	0,44	-22%
40	Jörgen Pettersson	62	73	1,18	77	69	0,90	-24%
41	Kent-Erik Andersson	73	33	0,45	41	13	0,32	-30%
42	Per-Olov Brasar	77	57	0,74	68	34	0,50	-32%
43	Nicklas Lidström	80	60	0,75	84	41	0,49	-35%
44	Jonas Höglund	68	35	0,51	78	25	0,32	-38%
45	Calle Johansson	71	42	0,59	59	21	0,36	-40%
46	Patrik Berglund	76	47	0,62	71	26	0,37	-41%
47	Kjell Dahlin	77	71	0,92	41	20	0,49	-47%
48	Marcus Ragnarsson	71	39	0,55	69	17	0,25	-55%
49	Magnus Pääjärvi	80	34	0,43	13	1	0,08	-82%

Lars-Erik Sjöberg har tagits bort då han avslutade sin NHL-karriären efter sitt debutsäsong 1979-80

* Labraaten spelade två säsonger i WHL innan han debuterade i NHL

** Kenta spelade två säsonger i WHL innan han debuterade i NHL

*** Sterner spelade fyra säsonger i WHL innan han debuterade i NHL

**** Anders Hedberg spelade fyra säsonger i WHL innan han debuterade i NHL

***** Lindström spelade fyra säsonger i WHL innan han debuterade i NHL

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

New Jersey Devils har brottats med svaga publiksiffror ända sedan flytten från Colorado 1982. Satsningen på offensiv hockey och en nybyggd arena har inte hjälpt – tvärtom.

Nu kan klubben inte betala sina skulder….

Profillösa i en delstat utan stad
New Jersey Devils må vara ett av NHLs mest framgångsrika lag de senaste 15 åren.

Stark och hållbar ekonomi har man haft svårare för…

Vi backar bandet till våren 1995. Devils har efter en förkortad säsong (Spelarstrejk) relativ enkelt spelat sig fram till Stanley Cup Final mot Detroit Red Wings.
Anförda av veteranen Neal Broten och slutspelslegenden Claude Lemieux begränsar man tillsammans med målvaktsfyndet Martin Brodeur (hans andra NHL-säsong) Motowns stolthet till blott sju mål under finalens fyra matcher.

Fyra raka segrar med en målskillnad på 16-7 är i Stanley Cup sammanhang en ren utklassning och Devils är välförtjänta mästare det året.

Hela slutspelet går dock ryktena att laget hotas av omlokalisering till Nashville.

Devils har sedan flytten från Colorado 1982 haft svårt att locka den riktigt stora publiken.

Dilemmat är att delstaten New Jersey inte har någon större stad som kan identifiera sig med ett lag – istället finns flera mindre industristäder där de hårt arbetande människorna inte alltid har hockeyn som favoritsport.

Svag köpkraft – en profillös arena nära New York City med ett lag som spelar målsnål hockey ger tomma stolar och en ekonomiskt blödande organisation.

Devils undkommer emellertid omlokalisering och bygger det kommande decenniet upp ett framgångsrikt lag som spelar hem ytterligare två Stanley Cups.

En stark defensiv med den förhatliga 1-3-1-uppställningen (Trap) är huvudcaoch Jaque Lemaireis triumfkort. Vägvinnande – men långt ifrån sevärt och publikfriande.

Ny Arena – Nya Spelare – Tomma stolar
2007 står den nya hemmaarena Prudential Center klart. Ett jätteprojekt som gräver än djupare hål i klubbens plånbok.

Klubben MÅSTE nu sälja ut varje stol för att hålla sig flyttande och ägarna (Jeff Vanderbeek m.fl.) beslutar sig två år senare – desperata – att kontraktera den offensiva superstjärnan Ilya Kovalchuk till vilket pris som helst.

Den målglada ryssen ska tvätta bort lagets tråkstämpel och göra den defensiva segermaskinen till ett fartfyllt, målglatt och publikdragande lag.

En satsning som inte varit helt lyckad… Kovalchuk gör bara mål var tredje match (43 mål på 119 matcher) – nästan en halvering jämfört med tiden i Atlanata (220 mål på 367 matcher).

Säsongens publiksnitt är 14,074 (25:e plats i publikligan) vilket innebär att över 3,000 stolar gapar tomma varje kväll.

Rapporter skvallrar om att skulden nu uppgår i $250 miljoner (1,6 miljarder kronor) och övergår hela organisationens värdering (1,5 miljarder kronor).

Så stora skulder har varken Phoenix Coyotes (101 procent av klubbens värdering) eller konkursade Dallas Stars (81 procent av klubbens värdering).

Devils skulle dessutom ha återbetalt en del av lånet – $80 miljoner – redan i september.
En inbetalning man fick uppskov med då lagets huvudägare Jeff Vanderbeek förhandlade med delägare Ray Chambers för att kunna ta över organisationen helt och hållet.

Parterna kom aldrig överens och nu vill banken ha tillbaka sina utlånade pengar.

Pengar New Jersey Devils inte tycks ha.

Klubbens betalningsförmåga är så svag att fordringsägarna nu börjat sälja ut lagets skulder. De hoppas få tillbaka 75 procent av skuldens värde – men ännu har ingen har vågat överta skuldbreven.

Situationen är mycket lik den i Dallas där ägaren Tom Hicks fick se banken ta över klubben under sommaren.

Quebec nästa?
Röster höjs nu att NHL måste agera med krafttag och undvika att ytterligare lag hamnar i samma båt som Phoenix, Dallas och inte minst Atlanta som såldes under sommaren.

Enskilda klubbars svaga ekonomi sänker värdet på ligan och får investerar att dra öronen åt sig. Överlever inte ett profilstarkt och framgångsrikt lag som New Jersey lär inte heller de mer sydliga lagen men ekonomiska trångmål heller göra det.

Med kommissionär Gary Bettman i spetsen bör NHL snabbast möjligt reda ut situation och få in ägare som både vill och kan reda ut den ekonomiska soppan.

Teoretiskt sett kan Devils vara i bankens ägo redan i sommar – det försvårar inte minst ambitionen att ge lagets superstjärna och lagkapten Zach Parise ett nytt kontrakt.

Laget har tolv spelare under kontrakt inför säsongen 2012/13. Saknas gör bland andra Martin Brodeur och Johan Hedberg.
Har inte den ekonomiska situationen ljusnat under vintern lär knappast någon av de tre vara kvar inom organisationen till hösten.

Dallas – som var i samma sits i fjol – fick inte tillstånd av fordringsägarna att ge Brad Richards en kontraktsförlängning. Richard som numera spelare i penningstarka New York Rangers.

Skulle New Jersey Devils gå i konkurs finns potentiella köpare i Quebec. De har inget emot att ta över spelarmässigt välbyggda Devils… I sin nya – delvis statsfinansierande – hemmaarena.

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Till slut fick Washington Capitals coach nog av lagkapten Alexander Ovechkins trötta uppträdande i matchen mot Anaheim Ducks.

Vid underläge 3-4 och min knappa två minuter kvar lämnades Ovie kvar på bänken då laget chansade med 6 utespelare och tom kasse. Ett tufft beslut av Bordreau som också visade sig vara mycket lyckosamt då Capitals lyckades kvitterade genom Nicklas Bäckström.

Samme Bäckström ordnade dessutom segermål ett par minuter in i förlängning och bröt därmed Washington två matcher långa förlustsvit.

Matchens eftersnack kretsade förstås runt bänkningen av Ovechkin och dennes respektlösa kommentar mot huvudcoach Bruce Bordreau.

Videoklipp visar hur ryssen slänger i väg nån form av okvädningsord mot sin coach då han förstår att han bänkats efter time-outen.

”Fat Fuck!” är vad de flesta tycker sig kunna utläsa av lagkapten Ovechkins läpprörelser. Ord som tidigare varit förbehållit Bordreaus antagonist Sean Avery…

Ovechkins frustration är lätt att förstå. Ryssen har ifrågasatts under säsongen då hans vanligtvis goda målproduktion varit lägre än tidigare. Att den trenden är en fortsättning från fjolårssäsongens ovanligt ”låga” utdelning gör inte ryssens sammanbitna ilska mindre.

Bruce Bordreau gör helt rätt som ger sina hetaste spelare chansen att utjämna matchen i dess slutskede. Få matcher vinns i lönekuvertet eller genom att bläddra i gammal statistik.

Ovechkin har inte samma förmåga att styra och vinna matcher längre. Hans är inte heller så effektiv som han var för ett par tre år sedan utan det tycks istället att den avstängning han fick våren 2011 har påverkat hans spelstil ordentligt.

Ovechkin är – i synnerhet om målskyttet uteblir – beroende av att få känna sig delaktigt i matchen genom att tacklas och kasta sig in i situationer med fart och energi.

Paralleller kan dras med vår egen Peter Forsberg som under sin karriär var som bäst när han med ångermanländsk tjurighet ilsket stångade sig fram utan större hänsyn mot sig själv eller för sin motspelare (sällan regelvidrigt dock).

En stillsam Forsberg var en ineffektiv och medelmåttig NHL-spelare (nåja) – detsamma gäller den nu 26-årige Alexander Ovechkin.

Problemet är att Ovechkin kommer – om han gör sig skyldig till en farlig tackling – behandlas som återfallsförbrytare efter den för boarding han stängdes av för (två matcher). En lång avstängning är då inte omöjlig speciellt då NHLs disciplinär Brendan Shanahan vridit upp straffskalan ordentligt den senaste tiden.

Jag är övertygad att Ovie är mycket medveten om sin något kniviga situation och därför håller igen på det fysiska spelet.

Tyvärr förvandlar det världens kanske mest sevärda hockeyspelare till en kopia av… Alexander Semin. En hel del fina finter men inte speciellt vägvinnande – skickliga individuella aktioner men inget som lyfter laget och framförallt ingen fart eller energi som kan få publik och medspelare att ge lite extra.

Visst har det betydelse att Washington Capitals efter en förlusttyngd decembermånad förra året började spela mer defensivt och att Ovechkin numera faktiskt ser till att hålla sig någorlunda i position defensivt. Men ryssens främsta uppgift är offensiven och jag tror inte den taktiska omdispositionen förändrat Ovies sätt att ”tänka” hockey nämnvärt.

Lagkapten Ovechkin vill vara en faktor och lagets viktigaste spelare – att förödmjukad tvingas bevittna matchens avgörande slutsekunder från bänken borde få honom att knyta näven i revanschlust.

Förhoppningsvis får nattens bänkning önskad effekt och vi får se en transformerad Ovechkin som vågar spela med mer fart och fysik natten mot lördag då Capitals besöker divisionsrivalen Carolina.

*****************

En match som inte går att se i någon av Viasats TV-kanaler. Bolaget får inte sändningsrätt till samtliga NHL-matcher förrän den 1 januari… Förvänta er förresten inte några sändningar i HD – trots att Viasat får en HD-signal från Nordamerika. Kundtjänst låter vänligt meddela att sådana planer inte finns och att bildkvalitén i nuläget är tillräckligt bra för oss NHL-fantaster.

Enda sättet att få högre sändningskvalité är att ringa, mejla, twittra och facebooka Viasat med synpunkter på just detta!

*****************

Statistik – Översikt

Alexander Ovechkins poängproduktion och speltid från säsongen 2006/07 och framåt:

Nicklas Bäckströms statistik för samma period – Bortsett från årets tio inledande matcher där istiden sjunkit har svensken spelat ungefär lika mycket varje säsong sedan debuten 2007.

Säsong	Poäng/match	Istid/match
2007-2008	0,84	18:59
2008-2009	1,07	19:56
2009-2010	1,23	20:26
2010-2011	0,84	20:35
2011-2012	1,40	17:50

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Gabriel Landeskog – Colorados förstaval i årets draft – fortsätter göra poäng i NHL. Ny assist i nattens segermatch mot Los Angeles Kings.

Att 18-åringen under sin debutsäsong skulle ta en plats i laget var vi många som hoppades och trodde. Att han dessutom skulle vara inblandad i toppstriden både i den interna poängligan och bland ligans övriga rookies är dock en bonus.

För visst har han talangen och de goda vitsorden med sig… Men att vid blott arton fyllda hävda sig i NHL och få det stora förtroendet huvudcoach Joe Sacco visat sig ha för den svenske nykomlingen är förhoppningsvis ett tecken på vad som komma skall.

Landeskog – som tillbringat de senaste säsonger i den kanadensiska juniorligan – huserar för närvarande i lagets andrakedja tillsammans med Matt Duchene som vann poängligan för nykomlingar säsongen 2009/10 och den mer rutinerade David Jones. En offensiv kedja dom varit Colorados poängmässigt bästa i år.

Stockholmsfödde Landeskog får – förutom rikligt med tid i powerplay – dessutom förtroendet att spela i numerärt underläge och är en av de få nykomlingar som frekvent och framgångsrikt spelar i båda spelformerna.

Ett bevis på att den unge svensken har kvalitéer nog att om ett par år vara en av nysatsande Colorados nyckelspelare!

Zibanejad yngst
Han är den näst yngste svensk – tillsammans med Victor Hedman – att debutera i NHL. Bara Ottawas Mika Zibanejad är yngre. Den hemvändande Djurgårdaren kommer dock räknas som nykomling även nästa år då han spelat för få matcher (9 stycken) den här säsongen.

Zibanejads skrala utdelning (ett assist) kan inte jämföras med Landeskog som hittills mäktat med sju poäng på sina elva matcher – ett poängsnitt på 0,64 poäng/match.

Håller han det snittet och får spela samtliga 82 matcher landar hans slutgiltiga poängskörd någonstans runt 52 poäng.

En totalsumma som på sätt och vis är helt i paritet med vad barndomsidolen Peter Forsbergs producerade sin rookiesäsong. Vi ska då komma ihåg att Forsberg (som debuterade vid 21 års ålder) bara hade 47 matcher (lockoutsäsongen 1994/95) under sin första grundserie – därför är hans 50 poäng (15+35) en långt mer imponerade bedrift…

Lyckas Landeskog spela hem sina projekterade 52 poäng ger det honom en 19:e plats bland på den svenska Rookielistan…

Före exempelvis Henrik Zetterberg (31:a plats 44 poäng) och Magnus Pääjärvi (45:e plats – 34 poäng) men efter Mats Sundin (14:e plats – 59 poäng), Nicklas Bäckström (7:e plats – 69 poäng) och Mikael Renberg (2:a plats – 82 poäng) för att nämna några…

 

Svenska nykomlingar i NHL – All time – Topp 50

	Namn	Säsong	Ålder	Lag		Matcher	Mål	Ass	Png	Png/match
1	Kent Nilsson	1979-80	23	ATF		80	40	53	93	1.16
2	Mikael Renberg	1993-94	21	PHI		83	38	44	82	0.99
3	Anders Hedberg	1978-79	27	NYR		80	33	45	78	0.98
4	Jörgen Pettersson	1980-81	24	STL		62	37	36	73	1.18
5	Kjell Dahlin	1985-86	22	MTL		77	32	39	71	0.92
6	Mats Naslund	1982-83	23	MTL		74	26	45	71	0.96
7	Nicklas Backstrom	2007-08	20	WSH		82	14	55	69	0.84
8	Roland Eriksson	1976-77	22	MNS		80	25	44	69	0.86
9	Pelle Eklund	1985-86	22	PHI		70	15	51	66	0.94
10	Ulf Nilsson	1978-79	28	NYR		59	27	39	66	1.12
11	Daniel Alfredsson	1995-96	23	OTT		82	26	35	61	0.74
12	Bengt-Åke Gustafsson	1979-80	21	WSH		80	22	38	60	0.75
13	Nicklas Lidström	1991-92	21	DET		80	11	49	60	0.75
14	Mats Sundin	1990-91	19	QUE		80	23	36	59	0.74
15	Tomas Sandström	1984-85	20	NYR		74	29	29	58	0.78
16	Per-Olov Brasar	1977-78	27	MNS		77	20	37	57	0.74
17	Stefan Persson	1977-78	23	NYI		66	6	50	56	0.85
18	Hakan Loob	1983-84	23	CGY		77	30	25	55	0.71
19	Ulf Dahlen	1987-88	21	NYR		70	29	23	52	0.74
20	Anders Kallur	1979-80	27	NYI		76	22	30	52	0.68
21	Thomas Gradin	1978-79	22	VAN		76	20	31	51	0.67
22	Peter Forsberg	1994-95	21	QUE		47	15	35	50	1.06
23	Willy Lindström	1979-80	28	WIN		79	23	26	49	0.62
24	Patrik Berglund	2008-09	20	STL		76	21	26	47	0.62
25	Lars Molin	1981-82	25	VAN		72	15	31	46	0.64
26	Patrik Sundström	1982-83	21	VAN		74	23	23	46	0.62
27	Kristian Huselius	2001-02	23	FLA		79	23	22	45	0.57
28	Bengt Lundholm	1981-82	26	WIN		66	14	30	44	0.67
29	Thomas Steen	1981-82	21	WIN		73	15	29	44	0.60
30	Peter Sundström	1983-84	22	NYR		77	22	22	44	0.57
31	Henrik Zetterberg	2002-03	22	DET		79	22	22	44	0.56
32	Bo Berglund	1983-84	28	QUE		75	16	27	43	0.57
33	Inge Hammarström	1973-74	26	TOR		66	20	23	43	0.65
34	Calle Johansson	1987-88	20	BUF		71	4	38	42	0.59
35	Rolf Edberg	1978-79	28	WSH		76	14	27	41	0.54
36	Johan Garpenlöv	1990-91	22	DET		71	18	22	40	0.56
37	Marcus Ragnarsson	1995-96	24	SJS		71	8	31	39	0.55
38	Börje Salming*	1973-74	22	TOR		76	5	34	39	0.51
39	Tobias Enström	2007-08	23	ATL		82	5	33	38	0.46
40	Dan Labraaten	1978-79	27	DET		78	19	19	38	0.49
41	Fredrik Olausson	1986-87	20	WIN		72	7	29	36	0.50
42	Tommy Sjödin	1992-93	27	MNS		77	7	29	36	0.47
43	Jonas Höglund	1996-97	24	CGY		68	19	16	35	0.51
44	Tomas Jonsson	1981-82	21	NYI		70	9	25	34	0.49
45	Magnus Pääjärvi	2010-11	19	EDM		80	15	19	34	0.43
46	Daniel Sedin	2000-01	20	VAN		75	20	14	34	0.45
47	Lars-Erik Sjöberg	1979-80	35	WIN		79	7	27	34	0.43
48	Kent-Erik Andersson	1977-78	26	MNS		73	15	18	33	0.45
49	Michael Nylander	1992-93	20	HAR		59	11	22	33	0.56
50	Andreas Dackell	1996-97	24	OTT		79	12	19	31	0.39

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Viasat Hockey
21:05 New York Rangers – Ottawa Senators

Kommentatorer: Per Forsberg, Calle Johansson

_______________________________

Tortorella under press – fansen kräver Avery tillbaka

Kvällens tidiga match mellan New York Rangers och Ottawa Senators är hemmalagets blott andra i nyrenoverade Madison Square Garden den här säsongen. En arena gästande Ottawa haft stora framgångar i.

Rangers inledde som bekant med två matcher i Globen och har därefter gjort en lång utflykt till västra Kanada – efter tre segrar och sju raka bortamatcher är man nu hemma igen.

Resandet har slitit på laget och huvudcoach John Tortorella menade att lagets ofokuserade spel i hemmapremiären mot Toronto i viss mån kunde skyllas på de många flygmilen.
En ursäkt den åsiktsstarka hemmapubliken inte hade mycket för utan valde att bua ut sitt lag i slutet av förlustmatchen (2-4).

Tortorellas beslut att skicka den publikfavoriten Sean Avery till farmarlaget Connecticut Whale inför säsongen har inte heller fallit i god jord. Under torsdagsmatchen fanns flera plakat uppsatta där fansen krävde nummer 16 tillbaka – ett föreslog dessutom att huvudcoach Torts skulle degraderas till AHL-laget Whalers…

Att Rangers aldrig avancerat förbi åttondelsfinal med den frispråkige coachen bakom bänken och att backbekymren fortsätter år efter år tyder kanske på att fansens krav snart kan komma att realiseras.

Tortorella är under press och en vinst under lördagen är givetvis mycket välkommen. Sommarens jätteförvärv av Brad Richards har så här långt varit misslyckat. Stjärnan som tjänar $12 miljoner i år har registrerats för fem (1+4) poäng lagets åtta inledande matcher – det är bara en tidsfråga innan den otåliga New York-publiken låter sitt missnöje ljuda.

Enligt rapporter kommer också Rangers superstjärnor Richards och Marian Gaborik att säras och vi kommer istället få se kedjekombinationer där Richards spelar tillsammans med Brandon Dubinsky och Ryan Callahan medan den slovakiske målsprutan(?) paras ihop med Erik Christensen och Wojtek Wolski.

Ett desperat försök att få igång produktionen hos de båda stjärnorna eller ett genialiskt drag som lyfter laget?

Norges gunstling Mats Zuccarello huserar i farmarlaget och lär där bli kvar ett tag framöver.

Martin Biron väntas vakta Rangers-kassen ikväll – Lundqvist som startat sju av de åtta inledande matcher ska vara utvilad till tisdagsdrabbningen mot San Jose.

Femte raka för Ottawa?

Ottawa Senators har fyra raka segrar – senast med uddamålet borta mot Florida – och trivs bra i anrika Madison Square Garden.

Laget som är under återuppbyggnad efter en miserabel fjolårssäsong har vunnit 19 av de senaste 25 matcherna i arenan. Lustigt nog tycks det vara bortalaget som har övertaget i matchserien då inget av lagen har lyckats vinna hemma sedan säsongen 2009/10 då Rangers tog en meriterande 5-2 seger.

Ottawa har skickat hem svenske Mika Zibanejad och låtit fransmannen Stephan da Costa ta hans plats i laget. Tyvärr saknas också Sverige-bekante Peter Regin som skadat axeln och inte väntas tillbaka på två månader.

Lagkapten Daniel Alfredsson gör sin 1 066 match för klubben och får sällskap av Erik Karlsson och David Rundblad på blålinjen.

Karlsson har under säsongen klivit fram som en av Ottawas nyckelspelare – får mest istid av samtliga (24:41/match) – vilket hans nio assist (flest i laget) skvallrar om. Fem av dem har producerats med en man mer på isen.
Intressant nog har Karlsson näst flest avslut mot mål – bara Jason Spezzas (31) har fler. Av hans 29 skott har bara ett letat sig in i mål men inget tyder på att det fått den unge backen att hålla igen. Vi kan därför räkna med ett rörlig och offensivt agerande från nummer 65.

Ottawa Senators har sina senaste fyra matcher bara mäktat med ett mål i första perioden men är å andra sidan NHLs mest effektiva lag i den avslutande tredje akten. Lagets har gjort 17 av sina total 29 mål under perioden – samtidigt som man släppt in liga-ledande 15.

Fjolårsförvärvet Craig Anderson vaktar bortakassen ikväll. Robin Lehner spelar fortfarande för farmarlaget Binghamton Senators och finns alltså inte på Ottawas bänk.

New York Rangers och Ottawa Senators förfogar över ligans mest slagsmålsvänliga lag där Zenon Konopka (4 fighter) i Ottawa och Rangers Brandon Prust (3) är de mest frekventa kämparna.

_______________________________

Svenskkollen

New York Rangers

# 30 Henrik Lundqvist – Förmodligen bänkad
#53 Tim Erixon -Trejde backpar tillsammans med # 44 Steve Eminger

Ottawa Senators

# 11 Daniel Alfredsson – Lagkapten, spelar i andra kedjan med #71 Nick Foligno och #24 Stephane Da Costa
# 65 Erik Karlsson – Första backpar tillsammans med #17 Filip Kuba
#7 David Rundblad – ANdra backpar med #4 Chris Filips

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Comeback på lördag om Crosby själv får välja

Följetongen med Sidney Crosby och dennes hjärnskakningar tycks ha nåt sitt slutgiltiga kapitel.

Superstjärnan som tränat för fullt sedan mitten av september närmar sig matchform. Enligt lagets General Manager Ray Shero vill Crosby själv spela redan på lördag – i bortamötet mot Toronto Maple Lefas – men lagledningen föredrar om återkomsten sker på hemmais nästa fredag, då mot Dallas Stars.

(Lyssna på Shero här!)

Sidney Crosby har inte spelat sedan han tacklades av Victor Hedman den 7 januari i år. Den smällen förvärrade den hjärnskakning han fått efter att David Steckel – då i Washington (numera Toronto) – träffat stjärnan i huvudet med en tillsynes oavsiktlig tackling redan ett par dagar tidigare.

Crosby ledde vid den tidpunkten NHLs poängliga överlägset och stod på imponerade 66 poäng (32+34) på 41 matcher – tio fler än skuggande Steven Stamkos. Poängsnittet indikerade att Pittsburgh-kaptenen var på väg mot 132 poäng – vilket varit den högsta notering sedan säsongen 1995/96 då Jaromir Jagr stoltserade med 149 gjorda poäng.

Marginell skillnad

Pittsburgh Penguins har dock klarat lagkaptens frånvaro mycket bra – bortsett från det tidiga respass i Stanley Cup. Laget har vunnit 57 procent av sina 51 matcher – en något lägre vinstprocent än första halvan 2010/11 (62 procent) då Crosby var en vital del av laget. Detsamma kan sägas om målproduktionen som under tidsperioden sjunkit från ett snitt på 3,23 gjorda mål/match till 3,05.

Kom ihåg att lagets andra superstjärna Evgeni Malkin också saknats stora delar av tiden.

Pittsburgh toppar för närvarande Östra Konferansen efter sju vinster de elva inledande matcher (obesegrade Washington har bara spelat sju matcher och två poäng färre). Dessutom har fjolår-förvärvet från Dallas James Neal kommit igång ordentligt – Neal som var tänkt att bli Crosbys radarpartner redan förra året.

När nu väl 24-årige Crosby gör sin efterlängtade comeback kan vi räkna med att Pittsburgh lyfter ytterligare.

För till skillnad från andra producerande unga lagkaptener är stjärnan dessutom en av lagets hårdast arbetande spelare och lyfter oftare sina lagkamrater oftare än ”stjäl” istid från dem.

Ingen återförening för Legion of Doom – Renberg upptagen

Eric Lindros har tidigare under veckan bekräftat att han kommer medverka i den uppvisningsmatch som föregår den årliga utomhusmatchen Winter Classic under Nyårshelgen.

Årets upplaga spelas mellan två av Lindros tidigare lag – Philadelphia och New York Rangers – på Lincoln Financial Field i Philadelphia.
Lindros hade hoppats på en återförening med kedjekamraterna John LeClair och Mikael Renberg. Trion utgjorde under 90-talet den fruktade kedjan ”Legion of Doom” som med fysiskt spel satte skräck i motståndarbackar.

Mikael Renberg rapporteras nu ha förhinder då han bevakar Junior-VM i Edmonton för SVTs räkning samma helg. Samma dag som Winter Classic spelas (2/1-11) sänder SVT två kvartsfinaler vilket gör det fysiskt omöjligt för det svenska ex-proffset att delta…

Reimer har hjärnskakning säger Gustavsson

Johan Hedberg har fått vakta New Jerseys kasse frekvent den här säsongen. En välförtjänt ära då stockholmaren vunnit fyra av sina sex starter och i snitt bara släppt 1,86 puckar förbi sig per match.
Att Devils-legenden Martin Brodeur dras med en skadad arm har förstås hjälpt den förre Leksands-keepern att behålla sin platt mellan stolparna.

Nu kan Torontos Jonas Gustavsson ha hamnat i samma fördelaktiga sits då lagets givna förstemålvakt James Reimer rapporteras ha hjärnskakning.

Nu är situationen – och Reimers skada – inte så självklar som det vid första anblick tycks vara.

För medan Toronto varit förtegna om vilken typ av skada som drabbade den unge Reimer under matchen mot Montreal i lördags – allt från ömmande nacke till whiplash-skada har använts som beskrivning – så ”läckte” Gustavsson till en reporter att det är hjärnskakning Reimer har.

Toronto-coachen Ron Wilson var snabb att dementera Gustavsson ”antagande” men lät samtidigt inte media träffa Reimer – vilket självfallet spädde på spekulationerna.

Hur som helst kommer Gustavsson vakta kassen i nattens match mot New York Rangers – vilket är första gången sedan december förra året han får stå två matcher i rad.

Gustavsson har inte rosat marknaden den här säsongen. En vinst på sina tre starter med en räddningsprocent på 85,7 och i snitt 4,86 insläppta mål per match indikerar att nyligen uppkallade Ben Scrivens, 25, inte är många Gustavsson-misstag från att få sin första NHL-start.

Vi får nämligen anta att Reimer måste vila ett tag…

Ny arena i Edmonton

Med röstsiffrorna 10-3 röstade Edmontons fullmäktige igår igenom det förslag som innebära att staden är med och finansierar det nya $450 miljonersbygget i staden.

Med och finansierar må vara en något förskönade omskrivning då Edmonton Oilers ägare, Daryl Katz, ”bara” betalar $100 miljoner ur egen ficka – och detta över 30 år. Ökade biljettintäkter ska bidra med ytterligare $125 miljoner – och nya parkeringsmöjligheter med lika mycket.

Staden – som går i borgen för arenabygget – kan tvingas betala upp till $305 miljoner med skattebetalarnas pengar. Kostnader för projekterad infrastruktur och och ökade byggkostnader kan eventuellt skena iväg…

Kostnadsfördelning upprör fullmäktiges ordförande Don Iveson som menade att överenskommelsen tillkommit med tomma hot om en eventuell omlokalisering av laget.

Stadens borgmästare var mer positivt och menade att arena kommer lyfta staden – och laget.

Lagets nuvarande hemmaarena, Rexall Center stod klart redan 1974 och är en av de äldsta arenorna i ligan.

Edmonton Oilers har under flera år slutat på mindre smickrade placeringar men har nu ett ungt lag fylld med talangfulla spelare. Förhoppningsvis är arena klar medan Talyor Hall, Ryan Nugent-Hopkins, Magnus Päjäärvi och Anton Lander fortfarande är kvar i laget.

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Kovalchuk – mot rekord?

Att en – ibland två – försvarare i varje lag spelar uppemot 25-28 minuter/match under grundserien hör till vanligheterna.

Tittar vi i dagsfärsk statiskt hittar vi just nu 25 backar med ett snitt på över 24 minuter – dessa kommer med stor sannolikhet tillbringa ytterligare 5-6 minuter på isen under slutspelet.

Mest istid av alla har hittills New Yorks Rangers Dan Girardi fått (28:13/match). Han följs därefter av Ryan Suter I Nashville, Floridas Brian Campbell och – överraskande nog forwarden Ilya Kovalchuk hemmahörande i New Jersey Devils!

Hans istid har de senaste matcher varit långt över 30 minuter (32:25 mot San Jose i fredags) och han har ett snitt under säsongen på 26:54! Det är mer än fyra minuter mer än näste forward – Ryan Getzlaf i Anaheim.

Kovalchuk är ensam forward på topp 40 då det gäller istid.

En av anledningarna är de skador som drabbat laget inledningsvis – Travis Zajac saknas sedan försäsongen och häromveckan gick Jacob Josefssons nyckelben av då han brakade in i sargen. Två offensiva spelare som inte ersätts enkelt.

Problemet med att matcha ryske Kovalchuk hårt är förstås att orken så småningom tryter. Med tanke på att Josefsson är tillbaka tidigast om tre månader och Zajac minst har två månaders rehabilitering kvar kanske det börjar bli dags för coach Peter DeBoer att gräva fram någon oslipad talang i farmarlaget.

Kanske någon av Stephen Gionta och Darcy Zajac? Deras bröder har ju med framgång försvarat Devils färger…

Att Kovalchuk dessutom spelat -1 de gånger han matchats hårt och gått plus vid de två tillfällen han fått mer normala 20 – 22 minuter visar väl tillräckligt tydligt att experiment bör läggas ned snarast.

Får Kovalchuk fortsatt stor förtroende kan han hota Pavel Bures (forward)rekord från säsongen 2000/01 då han som superstjärna i Florida Panthers snittade 26:52 min/match under säsongen.

Rekordet innehar annars Chris Pronger son för övrigt spelat mer än 30 minuter per match två säsonger sedan NHL började mäta istid säsongen 1997/98. Hans 30:35 min/match från säsongen 1998/99 måste vara ett av de mer svårslagna – moderna – NHL-rekorden som finns idag. (Glöm Gretzky – den öppna hockeyn med minimalistiska målvakter kommer aldrig åter).

Mest istid i genomsnitt under en säsong (1997—>)

	Namn	säsong	ålder	matcher	Istid/match
1	Chris Pronger	1998-99	24	67	30:32
2	Chris Pronger	1999-00	25	79	30:14
3	Brian Leetch*	1998-99	30	82	29:52
4	Raymond Bourque*	1998-99	38	81	29:30
5	Chris Pronger	2001-02	27	78	28:28
6	Brian Leetch*	2000-01	32	82	29:21
7	Nicklas Lidström	2002-03	32	82	29:20
8	Al MacInnis*	1998-99	35	82	29:07
9	Adrian Aucoin	2002-03	29	73	29:00
10	Adrian Aucoin	2001-02	28	81	28:53
–	—————-
34	Pavel Bure	2000-01	29	82	28:23
64	Jaromir Jagr	1998-99	26	81	27:05

Flyers backjätte borta minste tre veckor
Philadelphias lagkapten Chris Pronger väntas bli borta i minst tio dagar sedan han fått Mikhail Grabovski klubbspetts i ögat.

Incidenten inträffade i måndagens match mot Toronto Maple Leafs i en situation där Grabovski försökte slänga iväg ett skott mot mål samtidigt som Pronger sträckte sig mot pucken och spelaren.

Att Toronto-centern klarade sig utan utvisning upprörde inte bara publiken i Wells Fargo-center utan domarnas beslut mötes av oförstående coacher bakom Philadelphias bänk.

Regelverket säger dock att om en spelare träffas av en klubba i samband med skottrörelsen ska det inte dömas någon utvisning.

Enligt Flyers General Manager Paul Holmgren vänta nu ett par dagars vila för den 37-åriga backen – därefter följer några dagars rehab. Lagledningen kräver också att Chris Pronger bär visir fortsättningsvis.



Under ett par säsonger – egentligen flera år – har debatten om huruvida det ska vara obligatoriskt med visir svallat. På ena sidan finns de som hävdar att skyddet försämrar sikten och kan vara farligt vid tacklingar då visirets plastkant i teorin kan skada ansiktet. Att det inte heller skyddar från objekt underifrån – klubbspetsar kan leta sig in under visiret – gör att skyddet främst används av europeiska spelare.

Förespråkare för ett obligatoriskt användande menar att många av de senaste skadorna – Manny Malhotra och Ian Laperriere exempelvis – helt kunde ha undvikits. Skyddet är obligatoriskt för juniorer även i nordamerika men det finns fortfarande spealre som väljer att skruva lös visiret efter några år i ligan.

-Det är ett personligt val, säger Prongers backkollega i Flyers Matt Walker som fortsatt kommer spela utan.

Personligt… kanske – En mått av machokultur spelar också in antar jag…

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Jag vet inte vad som är mest imponerande med Nicklas Lidströms enastående karriär.

Är det att han som rookie säsongen 1991/92 gjorde fantastiska 60 poäng och var Detroit Red Wings överlägset bäste back det året? Eller att han 20 år senare fortfarande producerar på den nivån?

Är det han endast missat en handfull matcher under de 20 säsonger som passerat (34 för att vara exakt)?

Att han endast en säsong sluta på minus (-2) i plus/minus-statistiken?

Är det de fyra Stanley Cup-ringarna han bär? Eller att han spelat flest slutspelsmatcher av alla spelare genom tiderna (258)?

Är det att bara nationallegenden Bobby Orr utsets till Årest Back (Norris Trophy) fler gånger – Lidström har sju – Orr åtta.

Eller är det att Lidström – i motsats till exempelvis Orr – var tvungen att bryta en evighetslång kandensisk traditon för att vinna – inte bara Årets back utan också Conn Smythe Trophy (slutspelets mest värdefulle spelare)? Man ska komma ihåg att Lidström toppade backarnas poängliga två gånger innan han slutligen belönades med sin första Norris Trophy.

Kanske är det som imponerar mest inget – och allt – av det ovanstående. Bara den enkla sanning att Lidström satt outplånliga avtryck i ligan. Att han banat väg för ett backspel som lyckas förena goda defensiva prestationer med en avgörande offensiv spetskompetens. Ett backspel som bygger på spelförståelse och intelligent avvägda beslut.

Allt det och – mitt hittills mest känslosamma NHL-ögonblick – när han som förste europeiske lagkapten någonsin fick höja Stanley Cup-bucklan 2008.

När han natt klev ut på isen för 1 500 gången i NHL var det en episkt milstolpe som passerades. En milstolpe få – och ingen europeisk spelare – klivit förbi före honom.

Lidström är den fjortonde spelare i NHLs historia att spela så många matcher – och den tredje att spela samtliga matcher för ett och samma lag. Tidigare har bara Steve Yzerman och Alex Delvecchio lyckats med bedriften – lustig nog också för just Detroit.

Han är den femte försvarare förbi de magiska 1 500 och har bland dessa det tredje högsta poängsnittet. Betänk då att dessa tre debuterade på det målgladda åttiotalet…

Kul fakta:
Nicklas Lidströms debutsäsong slutade med +36… Bara Börje Samling (+38) och Raymond Bourque (+52) har haft mer lyckosamma första-år bland ligans försvarare. Salming gjorde förresten 39 poäng (5+34) som rookie medan Bourgue stod för 65 (17+48).

Flest spelade matcher i NHL

	Namn	Debut	Till	Matcher	Mål	Assist	Poäng	+/-	Utv.m
1	Gordie Howe*	1947	1980	1 767	801	1 049	1 850	87	1 685
2	Mark Messier*	1980	2004	1 756	694	1 193	1 887	210	1 910
3	Ron Francis*	1982	2004	1 731	549	1 249	1 798	-10	979
4	Mark Recchi	1989	2011	1 652	577	956	1 533	0	1 033
5	Chris Chelios	1984	2010	1 651	185	763	948	350	2 891
6	Dave Andreychuk	1983	2006	1 639	640	698	1 338	38	1 125
7	Scott Stevens*	1983	2004	1 635	196	712	908	393	2 785
8	Larry Murphy*	1981	2001	1 615	287	929	1 216	200	1 084
9	Raymond Bourque*	1980	2001	1 612	410	1 169	1 579	528	1 141
10	Alex Delvecchio*	1951	1974	1 549	456	825	1 281	33	383
11	John Bucyk*	1956	1978	1 540	556	813	1 369	146	497
12	Brendan Shanahan	1988	2009	1 524	656	698	1 354	151	2 489
13	Steve Yzerman*	1984	2006	1 514	692	1 063	1 755	185	924
14	Nicklas Lidström	1992	2012	1 500	255	857	1 112	431	488
15	Mike Modano	1990	2011	1 499	561	813	1 374	114	930

Nicklas Lidström kommer – om inget oförutsätt inträffar – passera Yzerman, Shanahan och Delvecchio innan säsongen är slut. Fortsätter han ytterligare tre år kan han rent teoretiskt hota Gordie Howes 1 767 matcher…

Svensktoppen

	Namn	Debut	Till	Matcher	Mål	Assist	Poäng	+/-	Utv.m
1	Nicklas Lidström	1992	2012	1 499	255	856	1 111	432	488
2	Mats Sundin	1991	2009	1 346	564	785	1 349	73	1 093
3	Borje Salming*	1974	1990	1 148	150	637	787	175	1 344
4	Markus Näslund	1994	2009	1 117	395	474	869	6	736
5	Calle Johansson	1988	2004	1 109	119	416	535	57	519
6	Ulf Samuelsson	1985	2000	1 080	57	275	332	172	2 453
7	Daniel Alfredsson	1996	2012	1 063	392	636	1 028	130	455
8	Fredrik Olausson	1987	2003	1 022	147	434	581	-28	450
9	Tomas Sandström	1985	1999	983	394	462	856	6	1 193
10	Ulf Dahlen	1988	2003	966	301	354	655	-20	230

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Luongo inte önskvärd i Vancouver

Vancouver Canucks har fått en hyfsad start på årets säsong. En viss baksmälla efter fjolårets Stanley Cup-final går kanske att ana men med sju inspelade poäng på lika många matcher är det knappast någon större kris att tala om.

Bröderna Sedin ockuperar i vanlig ordning en plast i poängligans absoluta topp och målvakten Roberto Luongo… spelar inte alls bra?

Vanligtvis är guldmedaljören från OS stabiliteten själv under grundserien men hans 3,17 insläppta mål/match placerar honom nu på 45:e plast bland ligans burväktare!

Inte blir det bättre om vi istället jämför hans räddningsprocent mot övriga målvakter… 87,7% ger i nuläget plats 49 bland de 58 målvakter som deltagit i spel hittills.

Visst är det tidigt på säsongen och Luongo hade en del svackor även förra säsongen. Hans kollega i Canucks Cory Schneider har dock spelat betydligt bättre (2,03 – 93,5%) och det ger – tillsammans med Luongos usla spel på bortaplan under slutspelet alltfler rejält huvudbry.

Att fans är nyckfulla och snabbt vädrar sitt missnöje är vi och alla spelare mycket vana vid. I Luongos fall har det dock gått så långt att även den vanligtvis politiskt inriktade ledarsida i den lokala tidningen The Province ifrågasätter 32-åringen.

Där menar man att det är dags att skeppa iväg Luongo till Tampa Bay och istället få Vincent LeCavalier i utbyte. Spelarnas långa kontrakt kostar klubbarna ungefär lika mycket och trejden skulle ge Canucks en efterlängtad power-forwad och samtidigt lösa Lightnings målvaktsproblem.

Ovanstående bytesaffär kommer sannolikt aldrig att genomföras. Både LeCavalier och Luongo har ”no-trade”-klausuler och jag har svårt att se någon av dem rycka upp sina familjer för en flytt långt norrut/söderut.

Lägg till det att LeCavlier – som var Tampa Bays förstaval någonsin – tidigare sagt att han har som ambition att stanna i klubben karriären ut.

Canucks har dessutom redan två kompetenta centrar i Henrik Sedin och Ryan Kesler och behöver knappast en spelare som tjänar i genomsnitt $7,7 miljoner/år i tredjekedjan…

Inlägget på ledarsidan bevisar egentligen bara hur stor hockeyn är i Kanada… och kanske att politiska skribenter ska hålla sig till just politik.

Förändringar i Calgary
Calagrys General Manager Jay Feaster är inte nöjd med laget säsongsinledning.

I färskt minne finns fjolårssäsongens katastrofala första månader som klubben aldrig kunde återhämta sig ifrån – trots en lyckad våravslutning.

Nu öppnar han för stora och snabba förändringar i laget.

Jag tänker inte sitta och vänta (på att andra lag ska höra av sig). Vi har ingen tid att spilla och spelarna vet vad det handlar om. Vi prata inför säsongen om vikten av att få en bra start. Vi minns hur det var förra säsongen…
Nu måste vi göra förändringar.

Rene Bourque, Jay Bouwmeester, Alex Tanguay och Olli Jokkinen lär vara några av de spelare som är tillgängliga för andra klubbar.

Saku Koivu inblandad i bedrägeriskandal
2009 – då den finske stjärnan fortfarande spelade i Montreal Canadiens – fick han totalt ca 70 000 kr i skatteåterbäring.

Summan betalades ut via en check. Som självfallet blev stulen.

Tjuven hade dessutom tillgång till Koivus namnteckning (autografjägare?) och lyckades övertyga en tjänsteman på ett mindre växelkontor att han att tillåtelse att lösa in den värdefulla checken.

En så stor summa pengar fanns inte hemma så kontorets chef lånade i sin tur upp summan av en mindre bank.

Nu ville det sig inte bättre än att väskan med pengarna – som lämnades kvar i en bil – stals innan de hann betalas ut till vår ursprungliga tjuv.

Istället för att gå till polisen beslöt den personligt ansvarige chefen att försöka få tillbaka pengarna genom att”skimma” sina filippinska växelkunder.

Dom lät sig emellertid inte luras utan kontaktade polisen…

Koivu som snabbt fick en ny check klarade sig helskinnad ur äventyret – värre gick det för chefen på växelkontoret som nu får uthärda tolv månaders samhällstjänst.

Mest iögonfallande med historien är väl att man fortfarande tycks betala ut pengar med check i Nordamerika…

Gretzky vill tillbaka till Edmonton?
Legendaren Wayne Gretzky tvingades lämna det konkursade Phoenix Coyotes 2009. Efterspelet var inte vackert och många menade att NHL behandlat Gretzky på ett mycket ovärdig sätt. De nära 50 miljoner kronor pengar han satsade i klubben är borta och han har sedan dess hållit sig ifrån ligan.

Nu berättar han för TSN att ett flertal klubbar – däribland Los Angeles Kings och Edmonton Oilers – erbjudit honom jobb. Han vill inte specificera exakt vad han erbjudits men då hans karriär som huvudtränare var långt ifrån en succé får vi anta att arbetsuppgifter är av ett annat slag.

Men 50-åringen har ingen brådska tillbaka till hockeyn:

Du måste hänge dig totalt. Det är ett jobb som kräver ens uppmärksamhet 24 timmar per dygn sju dagar i veckan och tolv månader om året. Du måste ge allt.
Just nu har jag inte den energin – men vi (Kewin Lowe och Dean Lombardi) pratar i telefon då och då.

Gretzky säger sig också vara imponerad över Edmontons yngling Ryan Nugent-Hopkins och beskriver honom som ”en av de bästa spelare som kommit fram på senare tid”. Han spår hela Edmontons unga kärna en lysande framtid och det indikerar kanske var han allra helst skulle vilja jobba i framtiden?

Lördagsmatchen
I det nytecknade TV-avtalets spår passar vi också på att tipsa om lördagens ”tidiga” match.

Kl. 22.00 drabbar svensklaget Vancouver Canucks och Minnesota Wild samman i Viasat Hockey.

De båda lagen skuggar varandra i tabellen och det ska bli intressant att se om Wild även i år kan hålla bröderna Sedin något så när på mattan.

Minnesota är ett av de få lag som lyckats begränsa Sedinars poängproduktion till under en poäng/match de senaste säsongerna.

Vancouvers senaste match (5-1 hemma mot Nashville) visade dock att det nu börjar lossna för fjolårs-finalsiterna.

De tre senaste hemmamötena mot Wild har dessutom gett en målskillnad på 14-3 i Canucks favör och Vancouver har sju raka segrar mot Wild hemma i Rogers Arena.

Minnesota kommer till Vancouver med högburna huvuden efter att ha lyckats vända och tillslut vinna den senaste matchen mot Edmonton. Storstjärnan Dany Heatley kvittrade med ynka sekunden kvar och gav Wild möjligheten att senare avgöra på straffar.

En vad vi får förmoda tillknäppt match där Minnesota kommer göra vad de kan för att begränsa spelytor för Vancouvers toppkedja. Lagets målvakt – finske Nicklas Bäckström – kan om han har en lyckad kväll sätta käppar i hjulen för Canucks. Hans fem senaste matcher i Rogers Arena är dock inget att yvas över – 3,64 insläppta mål i snitt.

Håll utkik för skyltar i publiken där Vancouvers Roberto Luongo hängs ut… Hemmafansen har inte varit nöjda med vad de sett hittills.

 

Uppdaterad: Cory Schneider i mål för Vancouver.

Tips: Vancouver vinner med 4-2.

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Ett TV-avtal i världsklass

Så var det då äntligen klart – TV-avtalet som borde ha undertecknats för ett par veckor sedan.

Viasat har stolt skickat ut ett pressmeddelande där de förkunnande att de från och med idag har exklusiva NHL-rättigheter för Norden de kommande fem säsongerna.

Med start natten mot den 21:a oktober så börjar Viasat direktsända 15 matcher i veckan, ambitionen är sedan att vi senast den 1 januari 2012 skall kunna erbjuda samtliga NHL-matcher direktsänt på TV.

Totalt blir detta då uppemot 50 matcher i veckan samt cirka 1300 matcher under en säsong, grund- och slutspel inkluderat.

Ungefär 700 matcher per säsong sänds på Viasat Hockey och Viasat Sport medan ca 600 matcher kommer att visas på Viasats X-trakanaler vilka endast är tillgängliga för Viasats parabol- och bredbandskunder.

Utöver sändningar i ovan nämnda kanaler kan vi räkna med ett antal matcher i Viasats gratiskanaler TV6 och TV10. Det framgår av den notis NHL.com har publicerat i samband med undertecknandet.

Det är ett imponerande paket sportchef Per Tellander förhandlat fram. Att samtliga matcher nu är tillgängliga innebär att man – för första gången – kan följa sitt favoritlag ingående.

Förr har vi varit utlämnade till morgonens text-tv-uppdatering och fått hålla till godo med allsköns sporadiska matcher med för oss ointressanta och kanske avskyvärda lag – oftast från Östkusten.

Alla matcher via webben
För oss utan parabol finns alternativet Viaplay. En streamtjänst där du via datorn får samma totala utbud som Viasats parabol-kunder.

Bildkvalitén är densamma som det hyllade – och Nordamerikabaserade – NHL GameCenter Live (3 m/bits) – faktum är att Viaplay egentligen bara byter förpackning och faktiskt vidaredistribuerar GameCenter.

De fåtal som hann registrerade sig för ett abonnemang på just GameCenter inför säsongen får behålla den tjänsten tillsvidare – tanken är dock att även ni så småningom integreras i Viaplay. Hur det ska gå till framgår inte av den information som skickats ut men jag förutsätter att Viasat inte tar ut någon ytterligare kostnad än den avgift ni redan betalat – en skandal i sådant fall.

De flesta matcher – helgens tidiga matinéföreställningar undantaget – kommer sändas med engelskspråkig originalkommentator.

En lösning som är klart billigast för TV-bolaget och exakt vad vi NHL-frälsta önskar. Förhoppningsvis ingår också de direktsända pausprogrammen i avtalet – så vi slipper ett dygn gamla NHL on the Fly i periodpausen.

Just NHL on the Fly – NHLs eget ”nyhetsmagasin” – kommer däremot att sändas varje morgon före kl. 08.00 och då sammanfatta samtliga nattens matcher. Ett bra alternativ till de allt tröttare morgonsändningarna från SVT och TV4 alltså.

Enligt information på Viasats hemsida kommer – från och med nästa säsong – ett större antal matcher starta på bättre Tv-tider för oss i Norden. Vi kan anta att det är matcher med starttid 20.00/21.00 lördag och söndagskvällar som avses. Något som existerar redan nu – men långt ifrån varje helg.

Inga HD-sändningar
Den kritik man kan rikta är förstås att vi tvingas köpa ett kanalpaket där ointressanta sporter som exempelvis fotboll ingår. Det allra bästa vore förstås om Viasat nu erbjöd ett renodlat hockeypaket där man också kunde köpa enbart NHL-delen i Viaplay.

Nu ser det tyvärr inte ut så utan vi får med högljudd klagan hosta upp någonstans mellan 220 – 395 kr plus ett eventuellt abonnemang av Viaplay (199:-/månaden) för kunna följa NHL.

Alternativet är ett enkelt abonnemang på bara streamtjänsten Viaplay. Något som kan vara väl så bra då upplägget är detsamma som i NHL GameCenter… Där kan du nämligen se samtliga matcher i ”repris” så fort de har avslutats.

En mycket bra funktion för oss som inte riktigt orkar vara vaken nätterna igenom.

Jag kan inte heller blunda för att det i nuläget inte tycks bli några sändningar i HD-kvalité. Ingen av kanalerna som nämns i pressmeddelandet sänder idag i det högre upplösningen och Visats kundtjänst har inte heller någon ytterligare information om högupplösta TV-sändningar.

Något som känns trist då det numera nästan är standard med en TV byggt just för HD. Förhoppningsvis löser kanalen det dilemmat – de är ju möjligt att lägga de nattliga direktsändningarna i Viasat Fotboll HD/Motor HD.

Många – för att inte säga de allra flesta – av er läsare har under hösten uttryckt ilska mot Viasat och deras tidigare NHL-sändningar. Jag har allt som oftast stämt in i den kritiken.

Viasat hade under förra säsongen ett klart sämre upplägg och innehåll om vi jämför med ESPN Americas mer sammanhållna sändningar. ESPM America som nu blir helt utan NHL-rättigheter i Norden.

Jag känner mig dock hoppfull att Viasat kan leverera mer genomarbetade NHL-sändningar framöver – man har nu ett ”förstahandskontrakt” (förra året köpte man ett antal matcher av ESPN America) och kan sannolikt utnyttjat hela TV-produktionen från Nordamerika och inte bara själva matchen.

Kan ställas in
Viasat tar också en stor risk med sitt långa femårsavtal – utan att ha tillgång till det finstilta i avtalet med Medge Consulting/AMI antar jag att bolaget drabbas om en spelar-strejk bryter ut under sommaren. Risken finns då det kollektivavtal som undertecknades för fem år sedan löper ut och ett nytt ska förhandlas fram mellan lagets ägare och det starka spelarfacket.

Blodsfrågan lär bli lönetaket/lönegolvet och hur kontrakt ska skrivas och räknas rent ekonomiskt.

Till exempel har basketligan NBA har kört ordentligt fast av den anledningen och tvingats skjuta upp – eventuellt ställa in hela – säsongen i år.

NHL gör klokt i att undvika alla stridsåtgärder men kom ihåg att säsongen 04-05 ställdes in helt just för att parterna inte kunde enas om utformningen av ett lönetak.

Men låt oss nu glädjas över årets säsong – en säsong vi kan följa mer ingående än någonsin förut!

Sändningsschema för de första omgångarna:
20 oktober (natt mot 21:a):
01.05, Viasat Hockey: Philadelphia–Washington
01.05, Viasat Sport: Pittsburgh–Montreal
04.05, Viasat Hockey: Phoenix–Los Angeles

21 oktober (natt mot 22:a):
02.05, Viasat Hockey: St Louis–Carolina
04.05, Viasat Sport: Anaheim–Dallas

22 oktober (natt mot 23:e):
22.05, Viasat Hockey: Vancouver–Minnesota
01.05, Viasat Hockey: Pittsburgh–New Jersey
02.05, Viasat Hockey: Anaheim–Phoenix

Nästa vecka (30/10 – 6/11) upplever vi på den här sidan Atlanten en liten högtidsstund. Då har vi ställt om till vintertid medan Nordamerika snällt har kvar sin sommartid en vecka.

Det innebär att matcher startar en timme tidigare för oss!

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

TV-avtal klart i Finland

Vi är nu inne i vecka två av NHL-säsongen 2011/2012.

Colorado med svenske nykomlingen Gabriel Landeskog ångar på och har nu fem raka bortasegrar – med det är man NHLs just nu bästa lag.

Har du haft svårt att hänga med är det inte så konstigt då det fortfarande inte går att se NHL på svensk TV…

Ska undvika använda alltför kraftiga uttryck – det är ju trots allt något så världsligt som Tv-sänd idrott vi talar om – men visst är det märkligt att det ska ta så lång tid att väva ihop ett TV-avtal för hockeyintresserade Sverige?

Nåväl.

Under veckan har – enligt sportmagasinet Urheilulehti – Viasat knutit upp NHL-rättigheterna för Finland de kommande fem åren. Kanalen kommer tillsammans med Nelone ha rätt att sända ett stort antal matcher och kan – i motsatts till föregående år – fritt välja ut de mest intressanta kamperna.

Det framgår inte av artikeln i Urheilulehti om Viasat också förhandlat fram ett avtal för sin stream-tjänst Viaplay men då det redan är känt att NHL GameCenter Live inte är tillgängligt i Skandinavien får vi anta att så är fallet.

För svenskt vidkommande är detta givetvis goda nyheter. Avtalet visar att Viasat och Medge Consulting/AMI (som äger de europeiska NHL-rättigheterna) nu hittat varandra ekonomiskt. Det kan nu bara vara fråga om dagar innan även Sverige och Norge kan få aktuella NHL-matcher hem i TV-rutan.

TV-avtalen lär likna det finska och vi får hoppas Viasat utnyttjar det digra utbud som är tillgängligt. Förhoppningsvis sänder de fler matcher parallellt under nätterna (kanske i Viasat Motor HD/Fotboll HD) och är frikostiga med repriser under för- och eftermiddagar.

Sportchef Per Tallander har tidigare talat om en ordentlig satsning från kanalens sida och om det finska avtalet är något att gå efter tycks hans ord nu kunna besannas.

Kommentarer och de inlägg jag tagit del av skvallrar om att de flesta NHL-anhängare i landet helst sett ESPN America som leverantör av direktsänd NHL-hockey.

Viasats koncept med Niklas Holmgren/Calle Johansson som både studiovärdar och kommentatorer har upplevts som billigt och gett ett trött och pratigt intryck under själva matcherna.
De svenska studiogästerna har kanske haft en del intressanta anektdoter men de kan inte mäta sig med de fullspäckade och mer aktuella paus-program ESPN – via TV-bolag i Nordamerika – bjudit på.

Förhoppningsvis låter Viasat de engelskspråkiga kommentatorerna ta hand om de flesta matcherna samtidigt som ex. NHL on the Fly nu kanske ingår i det TV-avtal som snart är undertecknat.

Det är inte heller helt uteslutet att flera kanaler (Canal+/TV4?) delar NHL-sändningarna med Viasat.

Lindros saknar Renberg
Säsongens utomhusmatch – Winter Classis – kommer spelas mellan Philadelphia Flyers och New York Rangers den 2 januari 2012.

Traditionen bjuder att det spelas en veteranmatch dagen innan – förra säsongen deltog bland andra Pittsburgh-bekanta Mario Lemieux, Paul Coffey och Ron Francis.

I en intervju med The Hockey Writers talade Flyers forne storstjärna Eric Lindros sig varm om en återförening med Mikael Renberg och John LeClair.

Trion bildade under 90-talet en fruktad kedjan med det skräckinjagande namnet Legion of Doom. Under sin mest framgångsrika säsong (95/96) delade de på 121 mål och 134 assist och tog så när sitt lag hela vägen till Stanley Cup säsongen efter.

En återförening är nu inte helt utan komplikationer. Eric Lindros lämnade Philadelphia 2001 efter att ha tappat son kaptensbindel och vägrat förlänga sitt utgående kontrakt. Anklagelser mot lagets läkarteam som ska ha missat och felbehandlat hjärnskakningar och andra skador och tuff kritik från Flyers dåvarande General Manager Bobby Clark bidrog till en infekterad relation med lagets fans.

Tidens tand har läkt de värsta såren men det lär förekomma spridda burop om den välväxte Lindros glider ut på isen i tröja nr 88 igen.

Hedberg får speltid

New Jerseys Martin Brodeur får ingen ordning på den axel han skadade i torsdagens match mot Los Angeles Kings.

Han tvingas nu uppsöka läkare för ytterligare undersökningar. De 39-årige legendaren med 1 134 spelade matcher (mest genom tiderna) kan bli borta en längre tid.

I Devils väntas den svenske målvaktsveteranen Johan Hedberg ta över som förstemålvakt under tiden.

Två matcher för Letang

Brendan Shanahan fortsätter dela ut avstängningar för tacklingar bakifrån. Den här gången är det Pittsburghs stjärnback Kris Letang som för känna på disciplinärens långa arm…

Två matcher på botbänken för överkörningen av Winnipegs Alexander Burmistro.

Att inte Letang försöker minimera kraften i tacklingen och att han bötfälldes i april för en likande incident var två tunga argument i Shanahans argumentation.

Brendan Shanahan har under säsongen stängt av totalt elva spelare (två under grundserien) – nio av dem för otillåtna tacklingar…

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Inga NHL-sändningar i Norden säger ESPN America

ESPN America har nu officiellt meddelat att man inte kommer sända NHL den här säsongen – åtminstone inte i Norden och på de brittiska öarna.

Att den lilla kanalen Premier Sports förvärvat rättigheterna i England har varit klart ett par dagar nu så det är ju fullt naturligt att ESPN inte kan distribuera NHL dit. Men att man redan innan ett TV-avtal offentliggjorts låter oss veta att man inte längre är med i förhandlingarna om Norden kom för mig överraskande.

Det kan ju bara betyda att Viasat nåt i en principiell överenskommelse med Medge Consulting/AMI och nu bara behöver justera det finstilta. Såvida inte Canal + överraskar förstås.

Det känns nu inte speciellt troligt – att Viasat köpte loss de två matcherna i Globen var nog en föraning om vad som komma skall…

Det återstår att se hur stor del av det paket som finns till försäljning nu Viasat tar hand om. NHL har tidigare annonserat att man erbjuder Europa 480 matcher – alla i Hd-kvalité – under säsongen.

Det innebär att kanalen skulle kunna sända i genomsnitt två matcher per dygn – slutspelet inräknat.

Förra säsongen fick vi nöja oss med fem matcher per vecka och då var inte många i den mer tittarvänliga HD-upplösningen.

Att förhandlingarna dragit ut på tiden tyder enligt min uppfattning på att Viasat inte omfamnar hela det svällande match-paket man erbjudits utan istället siktar in sig på ett lägre antal TV-sändningar under veckan.

Troligtvis kommer också Viasat erbjuda ett antal matcher via sin stream-tjänst Viaplay.

Att man innan säsongen drog igång hade möjlighet att registrerar sig på NHL GameCenter Live (NHLs egen stream-tjänst) lär förresten ha varit en miss från NHLs sida.

Jag vet att många av er – mig inkluderat – föredragit att ESPN America stått bakom de svenska NHL-sändningarna i år. Produktionen runt matcher håller alltid hög kvalité och de nordamerikanska originalkommentatorerna är oftast mycket pålästa.

Nu tycks vi få nöja oss med Viasat.

Förhoppningsvis gör kanalens sportchef Per Tellander verklighet av löftet att satsa helhjärtat på NHL. Kan vi vänta oss en Hockey HD-kanal och fler matcher med nordamerikanska kommentatorer kanske?

Gunnarssons dagar i Toronto Maple Leafs räknande.

Rykten gör gällande att General Manager Brian Burke försöker bli av med backen Carl Gunnarsson och/eller centern Tyler Bozak.

I slutskedet av försäsongen skickades backlöftet Keith Aulir ned till farmarlaget och lagledningen vill nu göra plats för ynglingen som imponerade. Samtidigt har laget fler intressanta backar i systemet och tycker sig ha sett nog av Gunnarsson.

Det medan unge centern Bozak lär få göra plats åt sommarens förvar Tim Connolly så snart denne är skadefri.

De båda spelarna kan användas i en bytesaffär då Burkes eviga jakt på ytterligare en topp sex-forward – allra helst en ytterforward med tyngd och målsinne – aldrig tycks vara över.

Samtidigt rapporteras det att Calagry Flames nye General Manager Jay Feaster börjar bli varm i kläderna.
Laget som ligger tajt mot lönetaket har flera spelare med dyra kontrakt och Feaster gör nu sitt yttersta får att bli av med några av dem.

Bland annat vill General Managern se Olli Jokinen, Matt Stajan, Niklas Hagman och David Moss i nya lag så snart det går. Kvartetten lyfter tillsammans nära $11 miljoner… Pengar man kan använda på ett mycket bättre sätt.

I nuläget skriker inte någon klubb efter spelare – bortsett från Columbus Blue Jackets som storsatsat inför säsongen men ännu inte fått de resultat man önskat. Med svikande publiksiffror och NHLs 5:e högsta lönekonto finns förstås inte rörelseutrymme för att ta emot någon dyrare spelare… ännu.

Säsongsinledningen viktig

Elliotte Friedman – kolumnist på CBC – har bemödat sig med att titta igenom hur viktigt det är att få en bra start på säsongen.

Sedan lock-ut-säsongen 2005 har i genomsnitt tre till fyra lag som den 1 november inte befanns sig på en slutspelsplats ändå kvalificerat sig dit.

Gemensamt för de totalt 20 lagen – undantaget två (Buffalo 2011 och Calgary 2007) – är att de efter tio spelade matcher (runt den 1 november alltså) inte var mer än två poäng bakom det åttonderankade laget i konferensen.

Friedmans slutsats är att man inte behöver ha en lysande säsongsinledning för att så småningom ta sig till vårens slutspel – förutsatt att du efter tio omgångar är inom den magiska tvåpoängsgränsen.

Något för San Jose och New York Rangers att tänka på? De båda är i nuläget tre poäng bakom konferensen åttonde plats.

_________________________________
NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Crosby redo!

Igår skev vi att Pittsburghs Sidney Crosby intensifierat sin rehabträning och var mer involverad i närkamper. Idag kommer så en officiell bekräftelse på att superstjärnan snart är redo för ”full-kontakts-hockey” igen.

Den vita ”No-contact-hjäm” han burit under träningarna är ett minne blott – i fortsättningen deltar han på samma villkor som övriga spelare.

- Ja, det är fullkontakt som gäller och det är ju ett steg i rätt riktning. Det är ett stort steg… och vi får se hur det utvecklar sig. – säger Crosby till NHL.com och vill inte spekulera när han är redo för match igen.

Vi får nog räkna med ett par – kanske tre veckor innan NHLs största affischnamn finns med i laguppställningen igen.

Inga HD-sändningar i England

NHL eller egentligen Medge Consulting/AMI valde som vi berättat tidigare att sälja den brittiska sändningsrätten till den unga kanalen Premier Sports istället för att förlänga med mer etablerade ESPN America.

Ett beslut som antagligen gav mer klirr i kassan hos AMI men upprör hockeyfans på de brittiska öarna. Premier Sports sänder vanligtvis amatörfotboll och andra obskyra sporter och har nämligen ingen möjlighet att sända i HD-format!

Ett stort tekniskt steg tillbaka alltså.

Det här är nyheter som bör få oss svenskar att frusta ilsket då ”vårt” TV-avtal fortfarande dras i långbänk. Någonstans fanns förhoppningar att AMI fått i uppdrag av NHL att säkerställa kvalité och i viss mån också tillgänglighet av de NHL-sändningar de ska vidaredistribuera.

Att man då väljer ett litet bolag med små – för att inte säga undermåliga – resurser visar att det bara är pengarna som gäller.

Det trots att NHL officiellt uttalat sig för att utöka antalet TV-sända matcher i Europa och ge oss möjlighet att via ny teknik uppleva NHL på flera sätt.

De utdragna svenska/skandinaviska förhandlingarna skvallrar om att Viasat/ESPN/Canal + vägrat gå med på AMIs intala krav – i värsta fall på bekostnad av sändningskvalité och utbud.

Hörnqvists ”Lower body” är en stukad fot?

Patric Hörnqvist – firade målskytt i Nashville Predators – har inte imponerat säsongens två första matcher. Statistiks sett har han varit helt osynlig bortsett från de fyra skott han föst iväg mot motståndarkassen. Speltiden är inte heller mycket att skriva hem om – dryga tolv minuter per match är vad man får en dålig dag i fjärdekedjan.

Nu rapportera lokaltidnigningen The Tennessean att 24-åringen från Sollentuna är fotskadan och inledningsvis missar matchen mot Phoenix natten mot fredag.

Enligt tidningen har han skadat ena foten såpass allvarligt att det i nuläget är omöjligt stödja på den.

Ovechkin vägrar svara Borderau

Efter att Washington med möda vunnit divisionsmötet mot Tampa Bay kritiserade lagets coach Bruce Bordreau superstjärna Alexander Ovechkin öppet.

Bordreau menade att Ovechkin (som bara gjort ett assist lagets två inledande matcher) måste spela betydligt bättre än han gjort hittills. Formen var för dålig och storstjärnan borde dominera matcherna betydligt mer än nu.

Tuff kritik mot Ovechkin som dessutom är lagkapten.

Ryssens tycks nu inte ha tagit kritiken speciellt bra. Ovechkin vill inte kommentera mer utförligt än att han säger till Washinton-baserade sajten CSNWashington.com att alla kan spela bättre…

- Alla kan spela bättre. Det där är mellan mig och han och jag vill inte kommentera det mer än så…

Bordreau tar förstås en stor risk då han försöker tända sin superstjärna med öppen kritik. Risken är att han gör ryssen obekväm och avigt inställd till honom som coach. Kanske finns det bättre sätt att lyfta sina spelare?

Bruce Bordreau imponerade inte på hockeyfolk världen över då hans aggressiva stil avslöjades i fjolårets succédokumentär: 24/7 – Road to Winter Classic. En serie som i år följs upp av en liknande bevakning av New York Rangers och Philadelphia Flyers.

Att Washington dessutom misslyckats i ett antal slutspel gör att coachen nu riskerar sitt jobb. Ovechkin måste börja producera – för sin och Bordreaus skull.

Conollys skada svårare än befarat

Toronto Maple Leafs höll låg profil under sommaren spelarjakt. När man till slut agerade snärjde man åt sig centern Tim Connolly som Free Agent.

Den spelskicklige centern har fina offensiva kvalitéer och skulle lyfta exempelvis Phil Kessel till en högre nivå.

Connolly har under sin karriär varit drabbad av skador och nu får de olyckskorpar som kraxade under sommaren rätt.

Centern har inte gjort debut för sitt nya lag ännu och har länge listats som ”day-to-day (lindrigt skadad). Nu når oss rapporter att den befarade axelskadan behöver minst ett par veckor ytterligare innan den har läkt helt.

Tråkiga nyheter för Maple Leafs som fått en riktigt bra start på säsongen och vunnit sina två inledande matcher.

_________________________________
NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Totalt förvirring – Finns GameCenter Live eller inte?

I en sen uppdatering av mitt förra inlägg berättade jag att NHLs streaming-tjänst NHL GameCenter Live återigen var tillgängliga för oss i Skandinavien. Detta sedan att jag själv lyckats registrera mig och betala för att få ett konto.

Timmar efter den lyckade registreringen försökte jag hitta tillbaka till den webbsida jag använt mig av – bara för att då bli vidarebefordrad till NHL Vault. Ett jättearkiv av NHL-matcher – många sevärda – men inte direkt vad vi NHL-suktande svenskar längtar efter just nu.

Antingen har någon på NHL.com sjabblat till det ordentligt och för en kort stund öppnat GameCenter – varvid jag lyckosamt kunde genomföra min registrering. Eller så kommer snart streamintjänsten var öppen för alla européer – DNS-servrar och cache sidor måste bara få lufta sig lite först.

Förvirrande är det och jag är väl medveten om att ett TV-avtal kan innebära att GameCenter spärras även för oss med ett registrerat konto.

Här är i alla fall den adress jag använde mig av i tisdags morse: https://gamecenter.nhl.com/nhlgc/secure/gclsignup?nhlgc

Numera blir som som sagt vidarebefordrande till NHL Vault… Men prova på – man vet aldrig!

På TV-fronten finns tyvärr inte mycket nytt att rapportera.

I England har Premier Sports TV förhandlat till sig rättigheterna. TV-bolaget tillhör ingen koncern där Viasat eller ESPN America ingår och det går därför inte dra några större slutsatser av den brittiska avtalet.

Men det är indikation på att det nu så sakta börjar formuleras ett ungefärligt marknadsvärde på ligan vilket i sin tur kan få isen att lossna även i de sega och väl långa förhandlingarna i Norden.

Får vi hoppas…

Sid redo för kontakt?

Igår rapporteras det att Pittsburgh-stjärnan Sidney Crosby skulle träffa experter för att få klartecken att höja nivån på sin rehabiliterings-träning ytterligare.

Ett möte som aldrig planerats in enligt stjärnan själv. Uppgifterna skulle ha fabricerats av media – kanske för att reta Jeremy Roenick som nu tröttnat på de eviga icke-nyheterna kring superstjärnan.

Crosby berättade i samband med dementin han att känner sig bra och att träningen i övrigt går utmärkt..

Under dagens förmiddagsträningen bar Crosby fortsatt den vita ”no-contact”-hjälm som är vanlig att spelare bär efter att ha diagnostiseras med hjärnskakning

Rapporter från träningen beskrev dock Crosby som betydligt mer aktiv i närkamper än tidigare.

Dessutom verkar stjärnan vara i god fysisk form och då inga symptom från hjärnskakningen han ådrog sig i januari gjort sig påmind den senaste månaden kan hans comeback komma inom kort.

Ovechkin inte i form enligt Bordreau

Washington Capitals vann det inledande divisionsmötet mot Tampa Bay Lightning efter straffar. Slutresultatet skrevs till 5-6 men trots de tio målen fick matchens högst betalda spelare lämna isen poänglös. Alexander Ovechkin var också -2 (sämst i laget tillsammans med Semin och Bäckström) och fick utså tuff kritik av sin coach Bruce Bordreau efter matchen:

- Han har långt kvar innan han är var han ska vara vid den här tiden på säsongen. Han är vår bästa spelare men han måste vara bättre än så här!

Ovechkin hade sin poängmässigt sämsta säsong förra året och väntas vara betydligt bättre i år. Den enda assistpoäng han har på årets två matcher är inte den smakstart han hoppats på och den notoriske storskytten har dessutom bara fått iväg fem skott hittills.

Storstjärnan behöver några riktigt lyckade matcher för att fylla på det sinande självförtroendet.

Sedan Ovie fick kaptensbindeln förra säsongen har han poängmässigt inte gått att känna igen. De många obligatoriska intervjuerna en lagkapten tvingas ställa upp på är något superstjärnan kunde vara utan.

I nuläget är det bättre om ryssen kan koncentrera sig på sig själv och slippa pressens närgågna frågor.

Är det dags att ge tillbaks C-et till veteranen Jeff Halpern (Kapten i Caps säsongen 05/06) eller varför inte till 39-årige Mike Knuble som nu bär det mindre förpliktande A-et på bröstet.

Den tuffare regeltolkningen där spelare nu stängs av ett betydande anatal matcher har också fått den fysiske energi-spelaren att tackls mindre. Han stängdes av vid ett tillfälle förra säsongen och skulle nu behandlas som en ”återfalss-förbrytare”. Något som garanterar en än längre avstäning.

Ovechkin tycks väl medveten om det och har en betydligt lugnare spelstil nu – mindre energi, färre skott ger oss en blek superstjärna.

Henrik Sedin överkörd – hämnd väntar i november

Columbus Marc Methot bör ha bra koll på vilka spelare han har runt sig nästa gång han spelar mot Vancouver Canucks.

I måndagens möte tacklade han nämligen lagkapten Henrik Sedin bakifrån och har sedan dess ett pris på sitt huvud.

Det menar Canucks-backen Kevin Bieksa som också svarade på den kritik laget fick sedan de inte stått upp tillräckligt efter tacklingen.

- Det kanske inte syns (på TV-bilderna) men det var flera av oss som utmanade honom. Jag vet för jag var en av dem. Men du måste vara mycket disciplinerad när matchen står och väger. Om han (Methot) vill kan du inte göra mycket – du vill ju inte få en extra tvåa för att ha initierat slagsmålet… Men vi kommer ihåg honom till nästa match.

Vancouver vann så småningom matchen med 3-2 och får sikta in sig på Methot den 29 november – då möts lagen i Vancouver.

_________________________________
NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!