I kölvattnet av Sam Gagners makalösa natt kan jag inte låta bli att lista de mest lyckosamma svenskarna i kategorin.

________________________________________

Ingen svensk har gjort åtta poäng eller fler under en och samma grundseriematch. Allra bäst är någonsin är Toronto-legendaren Darryl Sittler med 10 poäng (6+4). Mario Lemiuex har tre gånger noterat åtta poäng – Wayne Gretzky två. Paul Coffey är ensam back på topplistan med sin åtta – Raymond Bourqe har sex…

Två slovaker Peter och Anton Šťastný är de enda icke-kanadensarna med åtta poäng eller mer…

I slutspelssammanhang står dock Patrik Sundström och Mario Lemieux i en klass för sig. De båda har åtta poäng (3+5 respektive 5+3) i varsin slutspelsmatch där Sundström en sen aprilkväll 1988 avgjorde för sitt New Jersey i matchen mot Washington (10-4). Lemieux fick knäppa ärkerivalen Philadelphia på näsan året senare…

Det rekordet – kanske tillsammans med Sittlers 10 poäng – är ett av de rekord som förmodligen aldrig kommer slås.

________________________________________

Svenskar med sju poäng under en grundseriematch

29/2 1984
Patrik Sundström noterats för sju poäng (1+6) under sin poängmässigt bästa säsong (91 poäng) . Då som spelare i Vancouver Canucks låg han bakom storsegern mot Pittsburg (9-5).

5/3 1992
Mats Sundin – en annan av de mer namnkunniga svenskarna – gjorde sin poängmässigt bästa säsong 92/93. En av höjdpunkterna under hans Stanley Cup-lösa karriär kom säsongen tidigare. Som ung 21-åring gjorde han fem mål och två assist för Quebec Nordiqs i en match där Hartford krossades med 10-4. Samma säsong noterades Sundin för minus 19 – karriärens sämsta.

24/1 2008
Daniel Alfredsson lyckades som 35-åring med sina sju poäng (3+4). Han är därmed den enda (åtminstone sedan 1987) spelare över 30 år tillsammans med Sergei Makarov att göra sju poäng eller fler under en NHL-match. Alfredsson avfärdade enkelt Tampa Bay Lightning med 8-4.

Svenskar med sex poäng under en grundseriematch

2/3 1982
Willy Lindström noterades för sex poäng (5+1) under i Winnipeg Jets 7-6 seger över Philadelphia Flyers under tidigt åttiotal. Säsongens totala poängskörd skrevs till 59 poäng (32+27) och Lindström gjorde sålunda över en tiondel av sina poäng i en och samma match…

24/10 1984
Thomas Steen – den förste svensk att få sin tröja hissad i taket – blev under sin karriär en legend i Winnipeg. Han stod för sex poäng i segermatchen mot Hartford Whalers (8-4).

8/11 1992 & 9/10 1993
Tomas Sandström har två gånger stoltserat med sex poäng i poängblocket. Båda gångerna iförd en Los Angeles Kingströja och båda gångerna med övervägande assist. Totalt ett mål och elva assist känns en smula underligt för den annars så målglada Sandström.

3/3 1999 & 1/1 2003
Peter Forsberg har i två matcher gjort sex poäng. I den första (3+3) vände Forsberg ett 0-5 underläge mot Florida Panthers med en i det närmaste övernaturligt beslutsamhet.

I videoklippet förundras man hur spelare tilläts haka och hålla fast motståndare utan minsta reaktion från domaren…

Med sin andra sexpoängsmatch (1+5) bidrog han till en inte fullt så dramatisk seger mot Nashville (7-3). Poängskörden hjälpte honom sedermera till att knipa segern i poängligan (106 poäng) – två poäng före Markus Näslund.

25/2 2003
Markus Näslund var säsongen 02/03 mycket nära att som andre svensk genom tiderna göra 50 mål i NHL. Nu stannande han på försmädliga 48 och fick dessutom se poängligasegern glida honom ur händerna till förmån för Peter Forsberg. Näslund hade behövt fler matcher av den kaliber han spelade mot Atlanta Thrashers – ett mål och fem assist i en övertygande 8-0 seger.

2/11 2005
Säsongen 05/06 spelade Daniel Alfredssons Ottawa ihop hela 113 poäng under grundserien – samma säsong fungerade kedjan med Dany Heatley och Jason Spezza också som allra bäst. Trion stod tillsammans för 293 gjorda poäng – 15 av dem kom i 10-4 segern mot Buffalo.

11/4 2006
Mats Sundin (4+2) fick vänta ytterligare 14 år innan han kom i närheten av sitt poängrekord igen. Då 35 år gammal vann han på egen hand den kopiöst viktiga hemmamatchen mot Florida Panthers (6-5 öt) och höll på så sätt sitt Toronto kvar i jakten på slutspel. En jakt som så småningom slutade i moll då Montreal höll undan och knep den sista slutspelsplatsen.

 
_________________________________

Ett antal svenskar har genom åren svarat för fem poäng i en match. Den senaste är Johan Franzén (5 mål mot Ottawa 2/2-11) men här hittar vi även Henrik Zetterberg (14/11-09), Kristian Huselius (13/12-07) och Daniel Sedin (6/2-07).
_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Ovechkin blir allt mer lik Semin - kanske kan Bordreaus bänkning ändra på det?

Vid underläge 3-4 och min knappa två minuter kvar lämnades Ovie kvar på bänken då laget chansade med 6 utespelare och tom kasse. Ett tufft beslut av Bordreau som också visade sig vara mycket lyckosamt då Capitals lyckades kvitterade genom Nicklas Bäckström.

Samme Bäckström ordnade dessutom segermål ett par minuter in i förlängning och bröt därmed Washington två matcher långa förlustsvit.

Matchens eftersnack kretsade förstås runt bänkningen av Ovechkin och dennes respektlösa kommentar mot huvudcoach Bruce Bordreau.

Videoklipp visar hur ryssen slänger i väg nån form av okvädningsord mot sin coach då han förstår att han bänkats efter time-outen.

”Fat Fuck!” är vad de flesta tycker sig kunna utläsa av lagkapten Ovechkins läpprörelser. Ord som tidigare varit förbehållit Bordreaus antagonist Sean Avery…

Ovechkins frustration är lätt att förstå. Ryssen har ifrågasatts under säsongen då hans vanligtvis goda målproduktion varit lägre än tidigare. Att den trenden är en fortsättning från fjolårssäsongens ovanligt ”låga” utdelning gör inte ryssens sammanbitna ilska mindre.

Bruce Bordreau gör helt rätt som ger sina hetaste spelare chansen att utjämna matchen i dess slutskede. Få matcher vinns i lönekuvertet eller genom att bläddra i gammal statistik.

Ovechkin har inte samma förmåga att styra och vinna matcher längre. Hans är inte heller så effektiv som han var för ett par tre år sedan utan det tycks istället att den avstängning han fick våren 2011 har påverkat hans spelstil ordentligt.

Ovechkin är – i synnerhet om målskyttet uteblir – beroende av att få känna sig delaktigt i matchen genom att tacklas och kasta sig in i situationer med fart och energi.

Paralleller kan dras med vår egen Peter Forsberg som under sin karriär var som bäst när han med ångermanländsk tjurighet ilsket stångade sig fram utan större hänsyn mot sig själv eller för sin motspelare (sällan regelvidrigt dock).

En stillsam Forsberg var en ineffektiv och medelmåttig NHL-spelare (nåja) – detsamma gäller den nu 26-årige Alexander Ovechkin.

Problemet är att Ovechkin kommer – om han gör sig skyldig till en farlig tackling – behandlas som återfallsförbrytare efter den för boarding han stängdes av för (två matcher). En lång avstängning är då inte omöjlig speciellt då NHLs disciplinär Brendan Shanahan vridit upp straffskalan ordentligt den senaste tiden.

Jag är övertygad att Ovie är mycket medveten om sin något kniviga situation och därför håller igen på det fysiska spelet.

Tyvärr förvandlar det världens kanske mest sevärda hockeyspelare till en kopia av… Alexander Semin. En hel del fina finter men inte speciellt vägvinnande – skickliga individuella aktioner men inget som lyfter laget och framförallt ingen fart eller energi som kan få publik och medspelare att ge lite extra.

Visst har det betydelse att Washington Capitals efter en förlusttyngd decembermånad förra året började spela mer defensivt och att Ovechkin numera faktiskt ser till att hålla sig någorlunda i position defensivt. Men ryssens främsta uppgift är offensiven och jag tror inte den taktiska omdispositionen förändrat Ovies sätt att ”tänka” hockey nämnvärt.

Lagkapten Ovechkin vill vara en faktor och lagets viktigaste spelare – att förödmjukad tvingas bevittna matchens avgörande slutsekunder från bänken borde få honom att knyta näven i revanschlust.

Förhoppningsvis får nattens bänkning önskad effekt och vi får se en transformerad Ovechkin som vågar spela med mer fart och fysik natten mot lördag då Capitals besöker divisionsrivalen Carolina.

*****************

En match som inte går att se i någon av Viasats TV-kanaler. Bolaget får inte sändningsrätt till samtliga NHL-matcher förrän den 1 januari… Förvänta er förresten inte några sändningar i HD – trots att Viasat får en HD-signal från Nordamerika. Kundtjänst låter vänligt meddela att sådana planer inte finns och att bildkvalitén i nuläget är tillräckligt bra för oss NHL-fantaster.

Enda sättet att få högre sändningskvalité är att ringa, mejla, twittra och facebooka Viasat med synpunkter på just detta!

*****************

Statistik – Översikt

Alexander Ovechkins poängproduktion och speltid från säsongen 2006/07 och framåt:

Nicklas Bäckströms statistik för samma period – Bortsett från årets tio inledande matcher där istiden sjunkit har svensken spelat ungefär lika mycket varje säsong sedan debuten 2007.

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Nicklas Lidström har - förutom sina 1 500 grundseriematcher - spelat flest slutspelsmatcher av alla.

Är det att han som rookie säsongen 1991/92 gjorde fantastiska 60 poäng och var Detroit Red Wings överlägset bäste back det året? Eller att han 20 år senare fortfarande producerar på den nivån?

Är det han endast missat en handfull matcher under de 20 säsonger som passerat (34 för att vara exakt)?

Att han endast en säsong sluta på minus (-2) i plus/minus-statistiken?

Är det de fyra Stanley Cup-ringarna han bär? Eller att han spelat flest slutspelsmatcher av alla spelare genom tiderna (258)?

Är det att bara nationallegenden Bobby Orr utsets till Årest Back (Norris Trophy) fler gånger – Lidström har sju – Orr åtta.

Eller är det att Lidström – i motsats till exempelvis Orr – var tvungen att bryta en evighetslång kandensisk traditon för att vinna – inte bara Årets back utan också Conn Smythe Trophy (slutspelets mest värdefulle spelare)? Man ska komma ihåg att Lidström toppade backarnas poängliga två gånger innan han slutligen belönades med sin första Norris Trophy.

Kanske är det som imponerar mest inget – och allt – av det ovanstående. Bara den enkla sanning att Lidström satt outplånliga avtryck i ligan. Att han banat väg för ett backspel som lyckas förena goda defensiva prestationer med en avgörande offensiv spetskompetens. Ett backspel som bygger på spelförståelse och intelligent avvägda beslut.

Allt det och – mitt hittills mest känslosamma NHL-ögonblick – när han som förste europeiske lagkapten någonsin fick höja Stanley Cup-bucklan 2008.

När han natt klev ut på isen för 1 500 gången i NHL var det en episkt milstolpe som passerades. En milstolpe få – och ingen europeisk spelare – klivit förbi före honom.

Lidström är den fjortonde spelare i NHLs historia att spela så många matcher – och den tredje att spela samtliga matcher för ett och samma lag. Tidigare har bara Steve Yzerman och Alex Delvecchio lyckats med bedriften – lustig nog också för just Detroit.

Han är den femte försvarare förbi de magiska 1 500 och har bland dessa det tredje högsta poängsnittet. Betänk då att dessa tre debuterade på det målgladda åttiotalet…

Kul fakta:
Nicklas Lidströms debutsäsong slutade med +36… Bara Börje Samling (+38) och Raymond Bourque (+52) har haft mer lyckosamma första-år bland ligans försvarare. Salming gjorde förresten 39 poäng (5+34) som rookie medan Bourgue stod för 65 (17+48).

Flest spelade matcher i NHL

Nicklas Lidström kommer – om inget oförutsätt inträffar – passera Yzerman, Shanahan och Delvecchio innan säsongen är slut. Fortsätter han ytterligare tre år kan han rent teoretiskt hota Gordie Howes 1 767 matcher…

Svensktoppen

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Zäta hävar in näsan 50 miljoner kronor i år - 3 mer än Finlands bäst betalde...

Spelarnas årslön kan därför skilja sig ordentligt från den ”takträff” de har då – speciellt långa – kontrakt har en ordentligt mycket lägre lön mot slutet.

Den högsta lön en spelare kan ha bestäms av lönetaket där maxlönen är 20% av den total lagen får lägga ut. Årets lönetak är på 412 806 000 kr ($64,3 miljoner) vilket ger en högsta möjlig lön på 82 561 200 kr ($12,86 miljoner).

Den lönen är bara New York Rangers Brad Richards i närheten av. Han kommer ha över 77 miljoner kr ($12 miljoner) de två första säsongerna på sitt nyskrivna nio-års kontrakt för att de avslutande tre endast få 6,42 miljoner kron0r/säsong ($1 miljon).

Hans snittlön blir därmed lägre än exempelvis lagkamraten Marian Gaboriks trots att Richards i år tjänar nästan 30 miljoner kronor mer.

Säsongens 30 bäst betalda: ($1 = 6,42 kr)

Svensktoppen 11/12:

Finntoppen 11/12:

Minimumlönen vid spel i NHL ligger förresten på 3 375 000 kr ($525 000) vilket – i sin tur – är mer än dubbelt så mycket de bäst betalda domarna har.

Höga domarlöner i NHL
Toppnoteringen bland NHLs rättskipare är någonstans runt 1 637 000 kr ($255 000) för en huvuddomare och ca 1 000 000 kr ($162 000) för linjedomare.

En relativt hög lön om vi jämför med andra nordamerikanska proffsidrotter. I NFL (amerikans fotboll) har domarna upp till 450 000 kr/säsong. Fast då – slår ekonomisajten therichest.org fast – åtnjuter de också hela fyra veckors betald semester och får dessutom sina resor till och från matcherna betalda…

Basebollens överhuvuden har något mer – 770 000 kr ($120 000) – och får extra betalt för de slutspelsmatcher de dömer. Bäst betald är man inom basketen där man kan dra in nära 2 000 000 kr en god säsong…

Om vi återvänder till NHL och dess spelare kan vi ju också passa på att jämföra genomsnittslönerna för de olika nationaliteterna som finns representerad i NHL.

Bäst lön i Slovenien
Här får vi dock nöja oss med spelarnas snittlöner för säsongen 11/12. Bäst betalt har man om man kommer från Slovenien… det förklaras av att den gryende hockeynationen endast representeras av en enda spelare i skrivande stund – Los Angeles Anze Kopitar.

Bland de nationer med fler än tio NHL-spelare är Slovakien och Ryssland i en klass för sig med väl över 20 miljoner i genomsnittlig lön för sina spelare.

En förklaring är att KHL är ett mycket attraktivt alternativ för spealre stax under den yttersa världseliten. Därför tenderar europeiska (östeuropéer i synnerhet) spelare att välja de högre lönerna där – till NHL åker spelare som kan mäta sig med de allra bästa och vill vinna Stanley Cup.

I NHL finns knappt länge ryska, tjeckiska eller för all del slovakiska spelare i de mer defensiva tredje och fjärde kedjorna. Där hittar vi istället kanadaicker, amerikaner och taktiskt skolade svenskar…

Löneligan – Nationer

Ovanstående sammanställning är givetvis preliminär och kommer förändras något under året då fler spelare kallas upp och skickas ned till farmarligan.

Vill ni fördjupar er mer i löner och NHL rekommenderas CapGeek.com. Där finns förutom topplistor över spelarlönerna även sammanställning över varje lags lönesituation.

NHL Fantasy Leauge

Är de Sveriges bästa General Manager?

Ta chansen att bevisa din storhet för nu har vi sparkat igång höstens NHL fantasy Leauge!

Hur många storstjänor kommer du över i draften tro?

Reglerna är enkla. Delta vid draften den 3 oktober och plocka ut ett lag bestående av 6 forwards, 4 backar och 1 målvakt (beroende på antal deltagande lag).

Byt spelare mellan varandra eller använd dig av de guldkorn som blivit över för att förändra ditt lag under säsongen. Men gör inget överilat – du har bara 10 transaktioner att använda dig av.

För mer info och intresseanmälan – Klicka här!

_________________________________
NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Buffalo Sabres har spelat rätt knackigt under säsongen. 19 poäng på 22 matcher är på tok för lite om de ska ha en reell chans till slutspel.

Dessutom är målvakts-stjärnan Ryan Miller skadad.

Klubben har, som vanligt är, inte specificerat vilken typ av skada det rör sig om. De kallar det för en underkroppskada och det är mycket troligt att det är Millers krånglande höft som återigen gjort sig påmind.

Målvakten utvärderas dagligen och skadan lär inte vara alltför allvarlig,

Men situationen öppnar givetvis för den svenske målvakts-reserven Jhonas Enroth. Tillsammans med veteranen Patrick LaLime kommer de att få sällsynt mycket speltid och därmed en gyllene chans att etablera sig på allvar.

Enroth har redan vaktat buren vid tre tillfällen (plus ett inhopp) men har inte direkt imponerat. Hans räddningsprocent är 87,6% och han har i snitt släppt 3,42 puckar förbi sig per match.

Siffror som måste förbättras avsevärt om inte LaLime ska bli den givna ersättaren för Miller.

Lalime också fick coachen Lindsey Ruffs förtroende i nattens match mot Tampa Bay. En jämn och spännande drabbning där just LaLime avgjorde med en riktig tavla.

Misstaget stärker förstås inte Lalimes position även om fadäsen är av den typ som i regel viftas bort.

För Jhonas Enroth gäller nu att visa sig värdig NHL. Och det enda sättet är att vinna matcher åt slutspelsjagande Buffalo.

Gör han det lär han bli kvar i hockeyns finrum ett långt tag framöver och slipper åka jojo till farmarlaget.

Något han gjort mer än nog…

Lalimes miss

Han tvingades ge upp nattens match mot Toronto och säger nu att en längre tids vila är aktuell.

Det innebär att Johan Hedberg kommer, åtminstone temporärt, ta över platsen som förstemålvakt.

Hedberg som redan startat två matcher den här säsongen och dessutom hoppat in vid fyra tillfällen får därmed göra rätt för sina 11 miljoner i årslön.

Den svenske målvakten har dock varit allt annat än framgångsrik. Han har i snitt släppt in 4,53 mål/match och har en räddningsprocent på 85,5%.

Två bottennoteringar bland ligans målvakter.

New Jersey har dessutom parkerat tabellens bottenskikt och får svårt att nå slutspel.
Laget har bara spelat in 12 poäng på de 19 inledande matcher vilket är deras sämsta resultat sedan 1983.

Då hade Devils bara fyra poäng och en målskillnad på 50-89.

New Jerseys General manager Lou Lamoriello, kommer göra sin traditionella kvarts-utvärdering (25% av grundserien spelad) efter lördagens match mot St. Louis Blues.

Det antas då att ett antal förändringar kommer sjösättas. Att lagets coach, John MacLean, sparkas till förmån för Larry Robinson är en av de mer troliga.

Fransk-kanadensarna vann med komfortabla 3-0 men efterspelet dominerades av Philadelphia.

Först ut var Scott Hartnell som anklagade Montreals superpest Maxim Lapierre för att ha försökt strypa honom.

Händelsen ska ha inträffat under en brottningsmatch den senare delen av matchen.

Lapierre och Hartnell låg då underst i en hög av spelare och domarteamet fick jobba hårt för att sära profilerna.

Mike Richards, lagkapten i Philadelphia, fortsatte med att kritisera Montreals unga back P.K. Subban för att vara alltför kaxig.

Richards menade att Subban som rookie måste förtjäna sig av den respekt han tycks ta för given. 25-årige Richards deltog under sin rookie-säsong i en del slagsmål och indikerade att Subban också behöver visa sig värdig ligan.

I ett avslutande råd sa Richards att Subban måste ”tagga ner” innan någon, inte han själv, tar ner honom på jorden.

Slutligen fortsatte backjätten Chris Pronger på den under Stanley Cup-finalen inslagna vägen att stjäla puckar från dom som vanligtvis har intresse i att behålla den efter en match.

Då var det Chicago Blackhawks som inte fick möjlighet att behålla segerpucken efter sina vinstmatcher och i gårdagens match försökte Pronger hålla den borta från målvakten Carey Price.

Scott Gomez och Brian Gionta i Montreal jagade dock ikapp Pronger och tog tillbaka trissan. Price, som hållit nollan, var emellertid inte så intresserad av behålla souvernien utan gav den till en av de yngre åskådarna.

Något som Pronger enligt honom själv hade för avsikt att göra…

Lagen möts ytterligare tre gånger den här säsongen. Matcher som kan bli minst lika händelserika!

NHL har, till skillnad från exempelvis Elitserien, endast en person i sin disciplinära kommitté.

Han heter Colin Campbell och har suttit på sin post i över tio år.

Hans befogenheter är omfattande då han personligen bestämmer om exempelvis en tackling är regelvidrig. Även längden på ev. avstängning och/eller hur högt ett bötesbelopp ska vara faller på Campbells skrivbord.

Under en nyligen inled rättegång mot NHL där den förre domaren Dean Warren anklagar ligan för att ha sparkat honom på felaktiga grunder används ett antal e-mejl som bevisning.

Mejlen har skickats av Campbell till chefen för domarfrågor. I dessa går att läsa att Campbell är mycket irriterad över ett domslut taget mot hans son, Gregory Campbell.

Gregory Campbell, då i Florida, visades 2007 ut för en hög klubba mot Marc Savard. Matchen TV-sändes inte men Colin Campbell är ändå säker på att Savard förstärkte händelsen för att Boston skulle få spela 5 mot 3.

Tonen i mejlen är bitvis grov och Campbell menar att NHL bör göra sig av med domare Warren. Ju förr desto bättre.

Han kallar aldrig Savard vid namn utan refererar till ”The little fake artist” (Den lille filmaren).

Att det är Savard som avses kan i mejlet utläsas av att samme spelare ska ha coachats av Campbell då denne ansvarade för NY Rangers (1994-1998).

Savard inledde sin NHL-karriär i just Rangers 1997.

Läs mejlen här…

Mejl-konversationen väcker frågan om hur opartisk Colin Campbell egentligen är i sitt yrkesutövande.

Bloggaren Tyler Dellow (till yrket advokat) på sajten mc79hockey.com var den förste att lyfta fram mejlen i offentligheten. Han menar att Campbells kontroversiella beslut att helt fria Pittsburghs Matt Cooke för den tackling som gav Savard hjärnskakning våren 2010 kommer i nytt ljus i och med publiceringen av breven.

Campbell bedömde att Cooke inte hade för avsikt att skada Savard och att axeln av misstag träffade huvudet.

Tacklingen inträffade före den nya regeln om tacklingar mot huvudet. Men Cooke kommer in nästan helt bakifrån och måste vara medveten om hur oförberedd Savard är. Det är utan tvekan en mycket farligt tackling.

Så frågan måste givetvis lyftas:

Har Campbell en personlig agenda mot Marc Savarad och i sådant fall, finns det fler personliga agendor mot andra spelare?
Campbell kritiseras ofta för att vara inkonsekvent i sina bedömningar.
Sean Avery brukar till exempel bestraffas hårdare än andra spelare. Stjärnor som Sidney Crosby och Alexander Ovechkin har kommit undan med betydligt fler tveksamma tacklingar än många andra.
Exempelvis.

Är Campbell så korrupt att visa lag kommer undan med fler förseelser än andra?
Både Henrik Lundqvist i NY Rangers och Mike Richards i Philadelphia Flyers har i år hävdat att Pittsburgh Penguins allt som oftast har domaren med sig i matcherna.
De båda repeterar egentligen bara vad många andra sagt sedan Sidney Crosby blev den massmedialt omhuldade frontfiguren för NHL. Kommissionären Gary Bettman lär enligt illvilliga rykten göra vad som står i hans makt för att Pittsburgh ska vara framgångsrika.

Detta medan lag som Detroit Red Wings tycks ha NHLs rättskipare mot sig.
Laget har under de senaste säsonger fått en del regelrätt mål felaktigt bortdömda. Några gånger har en kryptisk tolkning av regeln ”intention att blåsa” används. Det innebär att det är då domaren tänkt blåsa av spelet som är stoppunkten inte själv domarsignalen. En väldigt diffus regel som lämnar oerhört stort tolkningsutrymme för domaren.

Andra gånger har Tomas Holmström blivit för offside i målgården trots att han bevisligen inte satt sin skridsko i närheten av det skyddade området.

Är det en rådande kultur på NHLs högkvarter?
Under förra säsongens slutspel fanns vissa uppgifter om att många på NHLs högre poster hoppades att Philadelphia och Montreal skulle slås ut. Dels för att få till en slutspelsserie mellan mediafavoriterna Crosby och Ovechkin men också för att lagens fans anses oborstade och inte alls representerar den familjevänliga riktning NHL önskar ta.

Visst måste även högre chefer få hålla på sina favoritlag. Men för att bevara ligans integritet kan inte sådana sympatier tillåtas läcka ut i media.

Rättegången och den debatt som nu inletts belyser problematiken med en enväldig enmansjury.

Kanske tvingas NHL adaptera en mer demokratisk modell där fler är personer involveras. Risken för en snabbt minskad tilltro till domare och övriga ledare runt NHL är annars överhängande.

Campbells dagar kan vara räknade…

14 poäng på 15 matcher är förstås bättre än de flesta men är inte i närheten av det poängsnitt Gävle-sonen hade förra säsongen.

Faktum är att om poängproduktionen håller samma nivå säsongen igenom får han problem att klättra över 80 poäng totalt.

Så lite poäng har han inte gjort sedan rookie-säsongen 2007/2008.

Samtidigt går Washington som tåget och öser in mål.

Lagets 52 fullträffar är överlägset bäst i NHL och både Alex Ovechkin och Alexander Semin är på väg mot personliga poängrekord.

Här hittar vi också förklaringen till Bäckström låga poängsnitt.

Washington har nämligen satt ihop trion och bildad en superkedja. Ett lyckat experiment som generar en fruktad offensiv.

Bäckström har dock en otacksam centerroll och är den som får ta hela defensiva ansvaret då den ryska duon varken har kompetensen eller intresse för det.

De två ryska stjärnorna tar sig friheten att lojt lomma hemåt efter ett avslutat anfall och lämnar därmed över hela backcheckingen till sin svenske kollega.

Givetvis har då Semin och Ovechkin större möjlighet att göra poäng vid nästa spelvändning.

Statistiskt sett bevisas det av att Bäckström bara gjort 6 poäng i spel 5 mot 5 medan firma Ovechkin/Semin tillsammans har gjort 19.

Säsongen är fortfarande i sin linda och Bäckström kan mycket väl lyfta sig poängmässigt.

Men för Bäckströms del kan gott coach Bruce Boudreau få röra om i kedjorna lite…

Med begränsad speltid gör de ofta ordentliga avtryck i matcher genom sitt knuffande och bufflande vid i stort sett varje avblåsning.

Många gånger har sådana spelare till, åtminstone delar av, publikens förtjusning börjat markera sin närvaro, verbalt och fysiskt, redan på uppvärmningen.

Det nya NHL försöker emellertid bli en alltmer tillrättalagt matinéföreställning där publik behandlas som ömtåliga konsumenter vars enda uppgift är att spendera pengar.

Aldrig får den chockas eller uppröras över spelares (dåliga) beteende.

Enligt Darren Dreger på ESPN kommer därför NHLs vice president, Colin Campbell lägga fram ett förslag på veckans General Manager-möte.

Förslaget går ut på att spelare som under uppvärmningen vidrör en motståndare automatisk får matchstraff.

Givetvis kommer det också diskuteras om gester och verbala attacker ska kunna bestraffas. I år har NHL försökt stävja just det beteendet under matcherna genom att dela ut kännbara avstängningar.

Något Chicagos Nick Boynton och James Wisniewski i NY Islanders redan fått känna på då de stängts av för sådana incidenter.

Personligen tycker jag att NHL skulle bli en ordentligt mycket tråkigare liga om förslaget genomfördes.

De gånger spelare laddar upp redan innan match exalterat publiken och gör första nedsläpp till en mycket intressant tilldragelse.

Matchens intensitet är omedelbart på en hög nivå och kampmomenten avlöser varandra.

En välkommen fight mellan de två busarna brukar lugna ner matchen och publiken kan återigen koncentrera sig på de mer välkammade stjärnorna…

NHL håller i jakten på de stora TV-avtalen på att förstöra det som gör NHL till en unika liga.
_______________________

Nutidens smågruff under uppvärmningen är inget jämfört med hur det var i NHL förr.

Bakgrund:
Under slutspelet 1987 hade Montreal som vana att under uppvärmningen skjuta in puckar i motståndarkassen.

Det blev till slut för mycket för Ed Hospodar och Glenn Resch i Philadelphia som i match 6 i Konferensfinalen beslöt att råda bot på ovanan.

Den efterföljande matchen vanns av Flyers (4-3). Segern innebar att laget gick till final där dock Gretzkys Edmonton blev för svåra .

Det började redan under vårens slutspel där lågavlönade och icke-namnkunnig målvakter tog sina lag djupt in i finalserierna.

Då Free Agenten-marknaden öppnade stod en handfull erfarna och kompetenta målvakter med förväntansfulla leenden på sina läppar.
Beredda att som traditionen bjudit kunna välja och vraka bland desperata klubbars lukrativa erbjudanden.

Leenden som snabbt bytes mot moloket neddragna mungipor då det blev tydligt att de inte allas stod högt i kurs.

Evgeni Nabokobv fick nog och drog till Ryssland medan Martin Turco och Jose Theodore höll ut längst och tillslut tvingades skriva på kontrakt värda bråkdelar av deras tidigare.

Tittar vi på hur säsongen utvecklats kan vi inte annat säga än att lagens hårdhudade General Managers gjort rätt.

De tio målvakterna i Atlantic Division tjänar tillsammans mest. Deras $29,725,000 är nästan dubbelt så mycket som deras kollegor i Central Division inkasserar, $15,663,334.

Ändå har lagen i Central Division i snitt tagit 1,29 poäng/match medan lagen i Atlantic Division bara knåpat ihop 0,95 poäng/match…

Det lustiga är att det är inte bara de två ytterligheterna som tydligt bevisar att billiga målvakter presterat bättre.

Samtliga divisioner placerade mellan topp och botten lönemässigt har också samma (fast omvänd då) placering då det gäller inspelade poäng!

Slump eller den första indikationen på att talesättet ”Målvakten är halva laget” börjat tappa sin trovärdighet?

Läs också…. Lundqvist högst betald – trenden vikande

Forwards

Steve Stamkos, Tampa Bay Lightning
9 poäng, 4 matcher
4 mål
5 assist

Poäng i samtliga av veckans fyra matcher. Hattrick mot Atlanta och en en solid insats mot Dallas (1+2) la grunden till veckans topplacering.

Rene Bourque, Calgary Flames
7 poäng, 4 matcher
6 mål
1 assist

Av veckans 7 poäng har bara en poäng tillkommit i powerplay! Beundransvärt.

Milan Hejduk, Colorado Avalanche
6 poäng, 3 matcher
3 mål
3 assist

Trots att laget förlorat två av veckans tre matcher har Hejduk lyckats producera. Tre av poäng i senaste matchen mot Los Angels (4-6).

Backar

Viktor Hedman, Tampa Bay Lightning

5 poäng, 4 matcher
0 mål
5 assist

Poäng fyra matcher i rad. Stabilt och bra spel av ynglingen.

Niklas Lidström, Detroit Red Wings
4 poäng, 2 matcher
1 mål
3 assist

Veteranen har haft en vilsam vecka med bara två matcher. Målet i vinstmatchen mot Calgary (4-2) följdes upp med en tre poängs-show mot Anaheim (5-4).

Lubomir Visnovsky, Anaheim Ducks
4 poäng, 3 matcher
1 mål
3 assist

Trots två förluster under lagets tre matcher långa bortaturné visar Visnovskys fyra poäng att han är den som vill fylla luckan efter Scott Niedemayer.

Steve Stamkos hattrick 22/10

AB, Exp

23-årige Bergfors skulle tillsammans med Johnny Oduya axla betydligt större roller i Thrashers än de haft i Devils.

Så var i alla fall tanken.

Medan Oduya har utnämnts till assisterade kapten och snittar över 22 minuter istid per match har Bergfors fått se sin speltid minska.

Forwarden har till och med ställts utanför laget två gånger den här säsongen.

Poängproduktionen har varit skral de gånger han fått spela och lagets nye coach, Craig Ramsay, har inget stort förtroende för Södertäljesonen.

Problem började redan under försäsongen då Bergfors på sina fyra matcher var poänglös och dessutom hade -3 i den, oftast svårtolkade, plus/minusstatisk som visar om spelaren är på isen vid baklängesmål eller vid offensiv produktion.

Ramsay lät sig inte imponeras utan har istället satsat på rookien Alexander Burmistrov och marginalspelaren Chris Thorburn.

Läget ser emellertid ut att ljusna något.

Atlanta har gjort sig av med Nigel Dawes och har en del spelare småskadade.

Han fick också spela i lagets senaste match och placerades då i förstakedjan tillsammans med Andrew Ladd och Bryan Little.

Bergfors bidrog med ett assist i förlustmatchen (3-4 mot Washington) men fick återigen sparsamt med speltid.

4.26 av hans 15 minuters istid tillbringades faktiskt i power play. Det kan vara en indikation på att Bergfors så smått börjat vinna Ramsays gunst.

Man bör dock betänka att lagets offensiva stjärna, Nik Antropov, saknades. Kazaken har haft känningar av den höftoperation han genomgick i somras.

Niclas Bergfors har redan spelat 132 AHL-matcherna och har ingen tanke på att göra ett återbesök.

Vinterns trejd har försatt honom i ett tufft läge och nu gäller det för Bergfors att återigen knyta näven i fickan och spela sig till en fast plats i hockeyns finrum.

AB, Exp

Laget har på säsongens åtta inledande matcher bara två segrar och ligger sist i Atlantic Division. Långt ifrån slutspelsplats.

Inför lördagens match mot Buffalo (förlust 1-6) lämnades superstjärnan kvar på läktaren och det som dittills varit spekulationer om oro i truppen blev ett faktum.

Lagets coach, John MacLean, hävdar bestämt att beslutet var hans eget och enbart baserat på Kovalchuks prestationer på isen. Han var också mycket tydlig med att ärendet inte behövde eller skulle diskuteras vidare.

Det påståendet känns ihålligt då ryssen delar ledningen i den interna poängligan med Jason Arnott och Dainius Zubrus.

Laget vann dessutom den föregående matchen mot Montreal med stabila 3-0.

Jag har aldrig hör talas om att man bänkar lagets offensiva stjärna efter en vinst. Även om Kovalchuk gick poänglös från matchen.

Att beslutet enbart är MacLeans eget låter därför väldigt osannolikt. New Jersey är en organisation där banden mellan coachen och lagets GM, Lou Lamoriello, är mycket täta.

Ett beslut av den här digniteten tas knappast utan att Lamoriello är informerad.

MacLean är dessutom handplockad av Lamoriello och har förmodligen kvar ett starkt stöd. Trots den usla poängskörden.

Då Kovalchuk troligtvis är med i laget redan ikväll (mot NY Rangers) kan vi utesluta att en hemlighållen skada stoppade honom igår.

Då återstår bara att den skjutglade ryssen betett sig olämpligt eller på annat sätt gjort sig förtjänt av att ”stängas av” internt. Alternativt kan han ha varit väl frispråkig mot coachens sätt att matcha laget eller kritisk mot någon taktisk uppställning.

Att Kovalchuk kan ha fått problem med att anpassa sig till ett lag där kollektivt lagarbete är grundbulten är inte helt osannolikt.

Detta efter att ha spelat åtta säsonger i Atlanta där han i stor sett tilläts agera som han ville på isen. Devils tunga säsonginledning kan då ha blivit för mycket för 27-åringen.

Självförtroendet är stort och är han sin vana trogen försöker han då ta saken i egna händer och själv vända trenden.

Kollisionen mellan lagledning och ego kan därför varit oundviklig.

Sanningen lär aldrig sippra ut genom New Jerseys kraftigt förseglade båsdörrar utan vi får vackert nöja oss med den knapphändig och osannolika förklaring MacLean redan lämnat.
***************
UPPDATERAD

Greg Brady på Torontobaserade radiostation FAN590 säger sig ha fått information från någon inom New Jerseys organisation. Enligt den har ryssen presterat enligt coach MacLeans förväntningar.

Bänkningen kan därför bero på att Kovalchuk missat eller struntat i ett lagmöte.

AB, Exp