Redan har ett par namnkunniga spelare fått byta adress där Jeff Carter anslutit Los Angeles och Marek Zidlicky tagit flyget österut till New Jersey. Båda spelarna hade dessutom uttryckligen önskat ett miljöombyte – inte minst för att chansen till ett framgångsrikt slutspel är betydligt större i sina nya klubbar.

Som alltid får de stora namnen mycket uppmärksamhet – i år ligger fokus på Rick Nash.

För oss åskådare är deadlinen en riktigt höjdpunkt där lagen obönhörligen avslöjar sin ambitioner för resterande del av säsongen… Bygger man för att vinna nu eller samlar men på sig draftval inför sommaren?

Men hur avgörande är egentligen klubbarnas agerande den sista skälvande månaden med spelarövergångar.
Hur har finallagen agerat tidigare – och vad fick det för konsekvenser? De stora trejderna där lag rör om ordentligt i sin trupp för att landa eftertraktade stjärnor – får de önskad effekt?

NHLbloggen har tagit en titt i bakspegeln…

___________________________________________________________

Ambitiösa trejder – men priset är högt

Sett över de senaste fem åren har finallagen värvat relativt flitigt – ofta är det dock spelare som först placerats i någon av de mer defensivt inriktade formationerna. Ville Leino, Chris Kunitz och Brad Stuart är goda exempel på det.

Leino lyfte inte bara sitt eget spel efter klubbyten – han bidrog starkt till Philadelphias något oväntade finalplats medan Stuart och Kunitz stabiliserade respektive lag defensivt och bidrog därmed till framgångsrika slutspel.

Känslan är att stora blockbusters sällan lyfter lag till stordåd – undantaget är Pittsburghs förvärv av Marian Hossa 2008 och – faktiskt – Bostons dito av Tomas Kaberle förra året.
Hossa var endast en poäng från seger i slutspelets poängliga medan Kaberle var poängbäst av Bostons försvare med sina elva assist – passningspoäng laget inte överlevt slutspelet utan. Backens insats utöver det var dock under all kritik…

I övrigt framstår Nashvilles trejd av Peter Forsberg, Los Angeles förvärv av Dustin Penner och New Jerseys av Ilya Kovalchuk som rena floppar då ingen av spelarna tog sina nya lag djupt in i slutspelet.

Snarare tvärtom.

___________________________________________________________

2011
Bruins jagade Kaberle i månader – Los Angeles väntar fortfarande på produktion från Dustin Penner

Mästare: Boston Bruins I Final: Vancouver Canucks

Boston Bruins: De båda finallagen var vid februari-månads inledning på god väg mot slutspel och hade egentligen inget större behov av att värva stort.

Boston var dock offensiva och lyckades landa den då eftertraktade backen Tomas Kaberle från Toronto. En övergång som måste klassas som månadens stora värvning. Bruins gav upp sitt förstaval i draften samt det andra valet i 2012-års draft tillsammans med forwarden Joe Colborne (2008-års förstaval – 16:e totalt).

Trots elva assist i slutspelet ansågs Kaberle misslyckad.

Kuriosa är att andravalet som gick till Toronto verkställdes först när Boston nåde finalspelet. En tidigare sorti – eftersom Kaberle inte fick förlängt kontrakt – hade inneburit att Bruins kommit lindrigare undan.

Att man inte valde att förlänga tjeckens utgående kontrakt berodde förstås på att han inte levde upp till de högt ställda förväntningarna. I de 24 grundseriematcher han spelade i den svarta tröjan noterande han ett mål och åtta assist – en alltför låg produktion av den då mest eftertraktade offensiva backen i ligan.

Slutspelet inledes inte bättre – tre assist de elva första matcherna – och speltiden minskades drastiskt. I finalserien spelade Kaberle aldrig mer än 19 minuter och fick i den avgörande match 7 ynkliga 9 minuters istid.

Trots det skrapande han ihop elva assist under slutspelet – flest av alla försvarare i Bruins.

Värvningen av Kaberle anses ofta misslyckad – men alla mål (och assist) är oerhört viktiga i ett slutspel. Att Kaberle var poängbäst av alla backar i Boston går inte att blunda för – visst bidrog tjecken till Bruins triumf. Att han sedan inte fick förlängt förtroende och dumpades på free agent-marknaden under sommaren visar förstås att Boston var långt ifrån nöjda med honom…

Boston värvade dessutom Rich Peverley (Från Atlanta) och Chris Kelly (Ottawa) – båda med solida framträdanden i det kommande slutspelet. De är båda kvar i Bruins…

Tre förvärv under februari månad – varav en riktigt stor. Boston trejdade sig till framgång!

Vancouver Canucks: Laget var under grundseriens avslutande hälft en segermaskin av rang. Under februari knöt man sig an retstickan Maxim Lapierre och hockeyarbetaren Chris Higgins. Två värvningar som inte bidrog stor i poängprotokollet men gjorde sitt jobb och tog han om en del av det mindre glamorösa vattenbärandet. Värvningarna – i synnerhet den av Lapierre – kritiserades dock hårt då det ansågs att laget och bröderna Sedin inte hade något att vinna på att spela en hårdare och smutsigare hockey. Kanske fick belackarna rätt då favoriterna föll på mållinjen…

Två värvningarna som inte var avgörande för Canucks slutspelsodyssé.

Blockbuster: Los Angels Kings fast med Svarte Petter

Kings som under större delen av säsongen såg ut som ett stabilt slutspelslag tappade markant mot slutet. Det trots att man slog till och värvade Dustin Penner från Edmonton Oilers. Den välväxte kanadensaren som skulle komplettera Dustin Brown och Anze Kopitar i första kedjan fick nöja sig med begränsad speltid i tredje kedjan. Det trots att Kings var skadedrabbat under slutspelet och bland annat saknade nyss nämnde Kopitar…

2010
Flyers jättefynd tangerade rekord i slutspelets – Kovalchuk lyfte aldrig Devils

Mästare: Chicago Blackhawks I Final: Philadelphia Flyers

Chicago Blackhawks: Säsongen 2009/10 var som en saga för Chicago Blackhawks. Inte nog med att laget gick hela vägen och kunde bärga Stanley Cup-bucklan – man lyckades också binda upp supertrion Jonathan Toews, Patrick Kane och Duncan Keith till långa kontrakt. De transaktionerna pressade dock lagets lönebudget över kommande säsongs lönetak och bakband effektivt dem från att vara aktiv vid den trading deadline som följde.

Från Minnesota hämtade man Nick Leddy och Kim Johnsson i utbyte mot Cam Baker. Varken Leddy eller Johnsson spelade något match i slutspelet – Leddy hade ännu inte gjort sin NHL-debut och Johnsson var skadad.

Nick Boynton anslöt – i en anspråkslös affär – där Anaheim Ducks så småningom fick ett draftval i någon av de senare rundorna. Boynton skickades direkt till farmarlaget men fick chansen då Brian Campbell skadade sig i mitten av mars. Nu blev det bara tre slutspelsmatcher och totalt 25 minuter på isen för den gode Boynton – Campbell gjorde comeback redan i april.

Värvade tre – men Blackhawks hade vunnit ändå!

Philadelphia Flyers var till skillnad mot Chicago satt under hård press under säsongen. Tabell-läget var prekärt och slutspelsplatsen bärgades först i den allra sista omgången – då via an omtalat straffseger mot New York Rangers.

Ville Leino fick inte förtroende inledningsvis - tog ändå laget Flyers till final.

Vid februari månads inledning gjorde laget sin enda och på pappret mycket försiktiga förändring då man plocka in Ville Leino från Detroit mot norske backen Kristian Tollefsen och ett val i draftens femte runda.

Leino hade vid trejdens genomförande en plats i Detroits uppställning – enbart beroende på ett flertal skador i Red Wings. Finnen hade spenderat merparten av sin nordamerika-karriär i AHL och skulle nu tvingas tillbaka dit då bland andra Johan Franzén återigen var skadefri. Hade Detroit inte trejdat Leino skulle de förlorat honom på waivers – valet var därför enkelt.

I Philadelphia gjorde Leino sig inte ett namn direkt – det skulle dröja ända till match fem i åttondelsfinalen mot New Jersey innan forwarden fått sin givna plats i startuppställningen.

Liksom i Detroit var det skador som öppnade dörren – och nu lät succén inte vänta på sig. I en kedja med Danny Briere och Scott Hartnell firade finnen stora triumfer och tangerade till slut rookie-rekordet (Dino Ciccarelli) för poäng (21) i slutspel.

Långt ifrån en blockbuster men Philadelphias enda förvärv bidrog starkt till lagets finalplats.

Blockbuster: Devils vinner dragkampen om Kovalchuk

Det stod tidigt klart att Ilya Kovalchuk inte tänkte förlänga sitt utgående kontrat med Atlanta Thrashers. Ryssen var oerhört eftertraktad men valde tidigt New Jereys.

Devils var vid trejden NHLs tredje poängbästa lag men superstjärnan fick trots rikligt med speltid aldrig igång sitt målskytte. Torkan fortsatte i slutspelet och Devils avfärdades relativt enkelt av Philadelphia redan i åttondelsfinal. Kanske hade det faktum att Devils gav upp sin bästa defensiva back Johnny Odoya och forwarden Nicklas Bergfors för att få Kovalchuk till Jersey något med det att göra.

Kovalchuk gjorde två av lagets nio mål men tycktes ta mer energi av laget än vad han tillförde.

2009
Händelsefattigt – men Penguins värvade smart

2009 – Mästare: Pittsburgh Penguins I Final: Detroit Red Wings

Veteranen Guerin lyfte Pittsburgh till stordåd.

Pittsburgh Penguins: Laget låg i början av februari på en nionde plats och var således inte slutspelslag. Formsvackan var djup och sitt bästa förvärv gjorde man inte på spelarmarknaden – helt avgörande var istället att Dan Bylsma utnämndes till huvudcaoch den 15:e februari.

Tio dagar senare knöt man Chris Kunitz och Eric Tangardi till sig i en affär där backen Ryan Whitney skickades till Anaheim Ducks. Veckan senare landade också veteranen Bill Guerin i Pittsburgh – i utbyte mot ett lågt draftval till New York Islanders.

Kunitz och Guerin skulle visa sig vara precis vad Penguins behövde i slutspelet.

Poängmässigt var självfallet Evgeni Malkin (36 p) och Sidney Crosby (31 p) helt överlägsna – men det hårda jobb och den rutin den anslutande forward-duon bidrog med får inte underskattas.

Ingen buckla utan Kunitz och Guerin.

Detroit Red Wings var i vanlig ordning stabiliteten själv under grundserien. Organisationens filosofi – där man byggt via draft – också så långt ifrån en ”Trading deadline Frenzy” man kan komma…

Inte ett enda förvärv alltså.

Truppen intakt.

Blockbuster: —

En ovanligt anonym deadline – Ales Kotalik lämnade Buffalo för Edmonton och Olli Jokinen gick från Phoenix till Calgary. Dessutom värvade New York Rangers Nik Antropov men ingen av övergångarna påverkade slutspelet nämnvärt.

2008
Marian Hossa lyfte Penguins – Detroit förstäkte defensiven och vann

2008 – Mästare: Detroit Red Wings I Final: Pittsburgh Penguins

Detroit Red Wings gjorde ett enda förvärv. För att få loss backen Brad Stuart från Los Angeles Kings tvingades man ge upp både det andra och fjärde valet i den kommande draften. Ett högt pris för en defensiv back som byt klubb fyra gånger de tre tidigare säsongerna.

Att Detroit var rätt ute är kanske ingen överraskning – Stuart var effektiv under hela slutspelet och begränsade legendaren Chris Chelios till 12 minuter per match. Stuart gick +15- och bidrog starkt till Detroits starka försvarsinsats.

Stuart lyfte defensiven.

Pittsburgh Penguins plockade in tre spelare den öppna marknadens sista dygn. Jättebacken Hal Gill (Toronto) och duon Pascal Dupouis – Marian Hossa från Atlanta… Man gav upp sina tre första val i den kommande draften och hoppades förstås på omedelbar utdelning.

Trion spelade bra och Hossa var dessutom snubblande när att snuva Henrik Zetterbeg på segern i poängligan…

Trots förvärven orkade inte Penguins matcha Detroits bredd och fick ge sig i den sjätte finalmatchen – hemma i Mellon Arena.

Finalförlusten skulle bli slovakens första av två – den andra kom året senare då i Red Wings-tröja.

Jättevärvningen nära ta Penguins hela vägen.

Blockbuster: Hossa… kanske Richards.

Marian Hossa till Pittsburgh – inget slår det. Att Dallas Stars lockade över Brad Richards från Tampa Bay är kanske i närheten men…

Intressanta noteringar är annars att New York Rangers värvade två svenskar i Fredrik Sjöström (Phoenix) och Christian Bäckman (St. Louis) och att Colorado Avalanche gjorde ett sista nostalgiskt försök att upprepa Stanley Cup-segrarna från -96 och -01 genom att värva Adam Foote…

2007
Alfredsson fick ingen draghjälp – Forsberg floppade i Nashville

2007 – Mästare: Anaheim Ducks I Final: Ottawa Senators

Anaheim Ducks – med då unga Ryan Getzlaf och Corey Perry i laget – hade Chris Pronger och Scott Niedemayer i högform på blålinjen. Det räckte tillsammans J-S Gigueres gigantiska gigantiska benskydd var tillräckligt för att bärga den åtråvärda pokelan..

Vid deadline värvade man ändå in Brad May från Colorado – en buse med begränsad talang. May påverkade inte slutspel i någon större omfattning – bortsett från match 4 i åttondelsfinalen mot Minnesota Wild (4-1 seger för Ducks). I den knockade han Kim Johnsson så brutalt att den hjärnskakning svensken drabbades av misstänks ligga bakom den alltför tidigt avslutade karriären.

May stängdes av i tre matcher och men fick fortsatt – men begränsat – förtroende slutspelet igenom.

May – maybe not.

Ottawa Senators, med supertrion Alfredsson – Spezza – Heatley i spetsen, skickade sitt andraval i draften till Phoenix. Tillbaka fick man rättigheterna till Oleg Saprykin – en spelare som ännu inte tagit ett skär på en NHL-rink.

Spelartruppen behöll man helt intakt.

Saprykin – men laget intakt.

Blockbuster: Forsberg jagad

Fyra poäng på fem matcher räckte inte - Forsbergs Nashville åkte ut direkt.

Det här var säsongen då Peter Forsberg dominerande i NHLs sämsta lag – Philadelphia Flyers. Laget fick ny General Manager under säsongen och inledde en omedelbar rekonstruktion.

I en affär med Nashville fick man för en lätt haltande Forsberg – Scottie Upshall, Ryan Parent och val i draftens första och tredje runda… Förstavalet trejdades senare tillbaka till Nahsville för Kimmo Timonen och Scott Hartnell.

Forsbergs sejour i Nahsville blev kort och han lyckades inte ta sitt Preds förbi åttondelsfinalen.

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Att Marek Zidlicky byter klubb tycks troligt… svårare verkar det vara att få iväg Rick Nash.

Stjärnor av hans kaliber åtnjuter ofta klausuler i kontrakten som ger dem omotiverat stort inflyttande över vilka klubbar som kan värva. Företeelsen är förresten relativt modern – säkert hade en spelare som Paul Coffey (som dyker upp i listan nedan) lätt förhandlat sig till sådana privilegier om han varit aktiv nu.

Som en aptitretare inför helgens och måndagens ”Frenzy” har vi med stor möda sammanställt en lista över de spelare som tvingats byta klubb flest gånger i NHLs historia. Observera att det inte handlar om hur många klubbar spelarna representerat – det är nämligen långt ifrån samma sak.

Inte heller har trejder där endast rättigheten för spelarna byts räknats med.

Känner ni till någon spelare som borde finnas med på listan vill jag att ni gör er röst hörd (i kommentarsfältet förslagsvis) – vill inte fara med osanningar här på bloggen!

;

De mest trejdade spelarna i NHLs historia:
Observera att det är trejder – inte klubbyten som listas…

Ingen svensk tar sig in på topp 10 listan även om Michael Nylander och dennes fem trejder är nära…

___________________________________________

1. Mike Sillinger – 10 trejder/18 år
Detroit – Anaheim (4/4/95), Anaheim – Vancouver (15/3/96), Vancouver – Philadelphia (5/2/98), Philadelphia – Tampa Bay (12/12/98), Tampa Bay – Florida (14/3/2000), Florida – Ottawa (13/3/01), Columbus – Dallas (22/7/03), Dallas – Phoenix (22/7/03), Phoenix – St. Louis (4/3/04), St. Louis – Nashville (30/1/06)

Mike Sillinger hann under sina år representera 13 av NHLs klubbar… Inte långt ifrån hälften av ligans lag alltså.

De flesta listor och artiklar har räknat fram att Sillinger ”bara” trejdades nio gånger under sin karriär. Vad man då missat är att han faktiskt tillhörde Dallas Stars ett par timmar i juli 2003.

Columbus Blue Jackets skickade först Sillinger tillsammans med ett val i draftens andra runda till Dallas och fick Darryl Sydor. Dallas var sedan snabba att hämta in en ersättare för den bortflyende backen – i Phoenix hämtade man Teppo Numminen.
Mike Sillinger hann aldrig dra på sig Texas-lagets dress men har oavsett det tillhört organisationen – om bara för ett par timmar.

Sillinger blev aldrig kvar i någon klubb mer än tre säsonger. Han jobbar numera för Edmonton Oilers.

;

2. Brent Ashton – 8 trejder/14 år
Vancouver – Winnipeg (15/7/81), Winnipeg – Colorado (15/7/81), New Jersey – Minnesota (3/10/83), Minnesota – Quebec (14/12/84), Quebec – Detroit (17/1/87), Detroit – Winnipeg (16/6/88), Winnipeg – Boston (29/10/91), Boston – Calgary (1/2/93).

Ashtons främsta tillgång var ett ovanligt tillförlitligt målskytte – sju säsonger gjorde han över 20 mål. Karriären saknar större milstolpar varför han alltid kommer vara känd för sitt kringflackande… Retsamt nog stannande han på 998 NHL-matcher.

;

3. Jeff Norton – 8 trejder/14 år
NY Islanders – San Jose (20/6/93), San Jose – St. Louis (6/3/95), St. Louis – Edmonton (4/1/96), Edmonton – Tampa Bay (18/3/97), Tampa Bay – Florida (15/1/98), Florida – San Jose (11/11/98), Pittsburgh – San Jose (13/3/01), Florida – Boston (19/3/02)

Mest anmärkningsvärt med Nortons karriär är väl – förutom det stora antel trejder – att han anslöt San Jose Sharks tre gånger under sin karriär. Backen var ingen större stjärna men gjorde två säsonger med 50 poäng eller mer.

___________________________________________

4. Enrico Ciccone – 7 trejder/10 år
Dallas Stars – Washington Capitals (25/6/93), Washington Capitals – Tampa Bay Lightning (21/3/94), Tampa Bay Lightning – Chicago Blackhawks (20/3/96), Chicago Blackhawks – Carolina Hurricanes (25/7/97), Carolina Hurricanes – Vancouver Canucks (3/1/98), Vancouver Canucks – Tampa Bay Lightning (14/3/98) Tampa Bay Lightning – Washington Capitals (28/12/98)

;

5. Anson Carter – 7 trejder/11 år
Colorado Avalanche – Washington Capitals (3/4/96), Washington Capitals – Boston Bruins (1/3/97), Boston Bruins – Edmonton Oilers (15/11/00), Edmonton Oilers – New York Rangers (11/3/03), New York Rangers – Washington Capitals (23/1/04), Washington Capitals – Los Angeles Kings (8/3/04), Columbus Blue Jackets – Carolina Hurricanes (23/2/07)

;

6. Jean-Jacques Daigneault – 7 trejder/16 år
Vancouver Canucks – Philadelphia Flyers (6/6/86), Philadelphia Flyers – Montreal Canadiens (7/9/88), Montreal Canadiens – St. Louis Blues (7/9/95), St. Louis Blues – Pittsburgh Penguins (6/3/96), Pittsburgh Penguins- Anaheim Mighty Ducks (21/2/97), Anaheim Mighty Ducks – New York Islanders (6/2/98), Nashville Predators – Phoenix Coyotes (13/1/99)

;

7. Jim Cummins – 7 trejder/12 år
New York Ranges – Detroit Red Wings (30/9/87), Detroit Red Wings – Philadelphia Flyers (20/6/93), Philadelphia Flyers – Tampa Bay Lightning (18/3/94) Tampa Bay Lightning – Chicago Blackhawks (22/2/95), Chicago Blackhawks – Phoenix Coyotes (4/3/98), Phoenix Coyotes – Montreal Canadiens (26/6/99), Montreal Canadiens – Anaheim Mighty Ducks (14/1/02)

;

8. Paul Coffey – 7 trejder/21 år
Edmonton – Pittsburgh (11/24/87), Pittsburgh – Los Angeles (2/19/92), Los Angeles – Detroit (1/29/93), Detroit – Hartford (10/9/96), Hartford – Philadelphia (12/15/96), Philadelphia – Chicago (6/27/98), Chicago – Carolina (12/29/98).

;

9. Igor Ulanov – 6 trejder/14 år
Winnipeg Jets – Washington Capitals (7/4/95), Washington Capitals – Chicago Blackhawks (17/10/95), Chicago Blackhawks – Tampa Bay Lightning (20/3/96), Tampa Bay Lightning – Montreal Canadiens (15/1/98), Montreal Canadiens – Edmonton Oilers (9/3/00), New York Rangers – Florida Panthers (18/3/02)

;

10. Jim Dowd – 6 trejder/16 år
New Jersey Devils – Hartford Whalers (19/12/95), Hartford Whalers – Vancouver Canucks (19/12/95), Calgary Flames – Nashville Predators (26/6/98), Nashville Predators – Edmonton Oilers (1/10/98), Minnesota Wild – Montreal Canadiens (4/3/04), Chicago Blackhawks – Colorado Avalanche (9/3/06)

;

Vinny Prospel – 6 trejder/– fortfarande aktiv
Philadelphia – Ottawa (17/1/98), Ottawa – Florida (20/1/01), Florida – Tampa Bay (10/7/01), Anaheim – Tampa Bay (16/8/04), Tampa Bay – Philadelphia (25/2/08), Philadelphia – Tampa Bay (18/6/08).

Dominic Moore – 6 trejder/– fortfarande aktiv
NY Rangers – Nashville (19/7/06), Nashville – Pittsburgh (19/7/06), Pittsburgh – Minnesota (27/2/07), Toronto – Buffalo (4/3/09), Florida – Montreal (11/2/10), Tampa Bay – San Jose (16/2/12)

___________________________________________

Nylander är Sverigebäst!

Den svensk som tvingats byta klubb flest gånger är Michael Nylander. Han har trejdats fem gånger och representerat åtta klubbar. Karriären inleddes i Hartford Whalers för att sedan i en rätt omfattande affär där bland annat Paul Ranheim, Zarley Zalapski, James Patrick och Gary Suter ingick ansluta Calgary Flames. Därifrån gick resan sedan söderöver till Tampa Bay och därifrån vidare till Chicago och sedermera Washington. Hans sista trejd tog honom till Boston där det endast blev 15 matcher…

Han avslutade sin brokiga karriär med ett par säsonger i New York Rangers och ett återbesök i Washington…

Mikael Renberg har byts bort fyra gånger – från Philadelphia 1997 via Tampa Bay och tillbaka till Flyers. Sedan en kort vända i Phoenix för att avsluta NHL-karriären i Toronto 2001. Ulf Samuelssin fick även han packa resväskan fyra gånger – från Hartford viaPittsburgh och New York Rangers för att sedan avsluta med att göra en resa från Detroit till Atlanta…

Anders Eriksson är en annan väl berest svensk. Liksom Nyllet har även han spelat i åtta olika klubbar – men bara trejdats tre.

Tre trejder har även Fredrik Modin, Tomas Sandström, Mikael Samuelsson och Samuel Påhlsson genomlidit.

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Chicago Blackhawks moderna rekord på 15 under en säsong är en mycket rättvisare notering.

Det officiella rekordet för hur många gånger att lag hållit nollan under en säsong är alltså 22. Det sattes 1928-29 av Montreal Canadiens George Hainsworth som på blott 44 matcher lyckades med den unika bedriften.

Det är bara det att säsongen 28/29 slutade 120 av de 220 matcherna med att minst en av målvakterna höll tätt och hela sju lyckades med bedriften tio gånger eller fler. Också det ett rekord. Eller två egentligen.

Säsongen är unik i NHLs historia då det producerades det ett rekordlågt antal mål per match – 2,9.

Målsnittet var så lågt att NHL till efterföljande säsong tillät spelarna att passa pucken framåt i offensiv zon – tidigare fick man likt rugby bara passa bakåt. Den målexplosion som följde (målsnittet höjdes till 5,9) berodde nu inte enbart på det – i ett överambitiöst försök att få igång målskyttet fick spelare åka in i offensiv zon före pucken – långt före pucken!
Regeln missbrukades kopiöst – de flesta lag parkerade på bästa Pavel Bure-manér en spelare högt i offensiv zon matchen igenom.

NHL tvingades därför ta tillbaka till den nu så bekanta tolkningen där pucken ska passera blå linje före samtliga spelare. Läget var så akut att ligan genomförde förändringen mitt under säsongen!

Men alltsedan pucken fått passas i anfallsriktning – och då också kan styras av spelare framför målvakten – har det blivit en betydligt svårare uppgift att freda sin kasse från påhälsning.

Mål per match – samtliga säsonger

Vi kan därför välja att bortse från Montreal Candiens, George Hainsworth och alla andra hysteriska säsongsfacit från 20-talet och utse Chicago Blackhawks 15 nollor säsongen 1969/70 till NHL-rekord – åtminstone om vi ska ge rekorden någorlunda rättvisa förutsättningar… Se David Eriksson inlägg om den saken…

Innan vi helt lämnar 20-talets Montreal måste jag bara klämma in att lagets 22 segrar säsongen28/29 kom samtliga efter att Hainsworth stängt butiken. Släppte Canadiens in mål vann man helt enkelt inte… ungefär som i år alltså.

Nåväl.

Så bortsett från det glada 20-talet har Chicago Blackhawks (Tony Espostio – 15 nollor), Buffalo Sabres 97/98 (Dominik Hasek) och Toronto Maple Leafs 53/54 (Harry Lumley) med 13 nollor vardera rekorden för flesta matcher med en nolla i matchprotokollet.

St. Louis Blues har sedan man ersatte huvudcoach Davis Payne med defensivspecialsten Ken Hitchcook i början av november gått från näst sista plats i konferensen till att numera vara ett någorlunda etablerat topplag i den västra konferensen.

Sedan årsskiftet har man i genomsnitt släppt in 1,5 mål/match och med det unikt jämna målvaktsparet Halak/Elliot finns inget som tyder på att det kommer förändras.

Det är känns orealistiskt med ytterligare tio nollor – det är blott 25 matcher kvar. Med Hitchcook bakom bänken har dock laget spikat igen i 11 av 44 matcher – i var fjärde drabbning alltså.
Med bibehållen fokus kan vi därför ”räkna med” fem nya nollor innan säsongen avslutas i av början av april . Det skulle ge en slutnotering på totalt 17 nollor för klubben som tagit sitt namn efter William Christopher Handys komposition.

Ett modernt rekord och endast fem nollor från Montreals 83 år gamla och kanske helt omöjliga bedrift.

Jaroslav Halak som anlände förresten St. Louis spektakulärt sommaren 2010. I en omdiskuterad affär med Montreal Canadiens lyckades Blues knyta sig an framtidslöftet i utbyte mot Lars Eller och Ian Schultz – två spelare som inte gjort något större intryck i sin nya klubb.

Affären var omdiskuterad då tjecken på egen hand tagit Canadiens djupt in i Stanley Cup ett par månader tidigare och med all rätt var fansens nya kelgris. Att Montreals ledning ändå bestämde sig att satsa på den då hårt ifrågasatte Carey Price fick de hetlevrade fransk-kanadensarna att än en gång vända sig emot klubbledningen och den nytillsatta General Managern Pierre Gautiher.

Halak har sedan ankomsten i St. Louis hållit nollan 13 gånger och ligger med det två på lagets i lagets interna målvaktsliga. Bara Glenn Hall (16) har fler.
Carey Price har under samma period fullgoda 12 nollor och med sina total 16 en klädsam 11:e plats i Montreals målvaktsliga – 59 nollor bakom den nu så bekante George Hainsworth.

Bara Martin Brodeur, Dominik Hasek och Henrik Lundqvist har registrerat 11 nollor eller fler sedan 1975.

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Ansedda Sports Illustated har frågat 145 NHL-spelare vilka av ligans mer framträdande spelare som är lättats att skrämma (är det bästa översättningen av ”indtimidate”?).

Som väntat är det några av de mer delikata spelarna som dyker upp på de första plasterna:

Lättast att få på andra tankar är Toronto Maple Leafs Phil Kessel. Den pånyttfödde målskytten fick 15 procent av rösterna och placerade sig ohotad på den föga smickrande första platsen.

Bakom honom – med totalt 8 procent av rösterna – hittar vi tvillingarna Sedin. Daniel och Henrik fick både individuella röster och sådana där man såg dem som en enhet. Allra mest skakis anses Daniel vara – han stoltserar allena på tre procent av rösterna med den något tuffare Daniel bara fick sitt namn på en tredjedel så många.
Vad detta beror på är svårt att säga.
Mäter vi tuffhet i tacklingar, blockerade skott och utvisningsminuter är de två så identiska som man kan vara. 18 respektive 17 tacklingar på 56 matcher (55 för Daniel) skrämmer ju inte någon. Ingen imponeras heller över de 10 (11 för Daniel) täckta skotten…

38 minuter på botbänken vardera är inte så pjåkigt (sjunde flest i Vancouver) men det räcker inte för att imponera på övriga spelar i ligan…

Topp fem avrundas sedan med Alexander Semin (Washington), Patrick Kane (Chicago) och Ilya Kovalchuk (New Jersey).

Gemensamt för samtliga toppnamn är att de är offensiva och tekniskt skickliga forwards med ytterst få tacklingar per match. Ingen av dem har mer än en ”hit” varannan match i genomsnitt…

Ganska uselt i en fysisk sport som ishockey!

*******************

Red Wings mot rekord – Kronwall firar triumfer!

Detroit Red Wings fortsätter dominera sin hemmais och tog häromnatten sin 20:e raka seger. Ett tangerat NHL-rekord som de nu delar med Boston Bruins (1929-30) och Philadelphia Flyers (1975-76).

NHL är en jämn liga – i synnerhet efter att lönetaket infördes 2005 – och segerraden är förstås mycket imponerande.

Men(!) den hade omöjlig om inte förlängning och straffläggning införts. Fyra av de 20 segrarna har tagits efter 60 minuters spel – tre av dem på straffar…

Rekordjakten hade alltså stannat vid tolv raka segrar om laget haft samma förutsättningar som Bruins och Flyers då Detroits trettonde seger kom efter en rafflande straffläggning mot Phoenix.

1930-års Boston vann två av sin matcher på övertid men här fortsatte segersviten nästa säsong där de två inledande matcherna också vanns. Bruins totala segersvit borde alltså skrivas till 22… Sjuttiotalets Philadelphia vann däremot tjugo raka matcher under ordinarie speltid.

Detroit Red Wings tjugonde seger kom som bekant mot just Philadelphia Flyers – matchen var förutom dess historiska värde också minnesvärd då tacklingskungen Niklas Kronwall fick in ytterligare en av sina patenterade mörsare… kolla in plats 7 på Kronwalls topp10-lista!

*******************

Nash och Parise på väg att lämna?

Columbus Blue Jackets tycks nu öppna för att ge superstjärnan Rick Nash en möjlighet att spela hockey. Lagets General Manager Scott Howson har enligt rapporter börjat förhandla med åtminstone två lag.

Nash har en ”no-trade-klausul” men väntas villig att lyfta den.

Los Angeles Kings, Toronto Maple Leafs och Philadelphia Flyers nämns som heta kandidater. Även New York Rangers kan vara intresserade.

Blue Jackets väntas begära minst ett val i draftens första runda, ett par heta ynglingar samt någon redan flygfärdig ung spelare.

Ett problem är förstås den jättelön 27-åringen lyfter.. $7,8 miljoner i ytterligare sex år.

Uppdaterat: Enligt Sportsnet.com har Rick Nash nu lämnat in en lista på vilka klubbar han kan tänka sig att spela för. GM Scott Howson vet nu alltså vilka han ska fortsätta förhandla med och det är förmodligen bara en tidsfråga innan superstjänan med över 100 mål de senaste tre säsongerna lämnar Ohio.

Sedan tidigare rapporteras det att Blue Jackets Jeff Carter också är på väg att lämna laget.

Washingtons Mike Knuble har nöt bänk de senaste tre matcherna. 39-åringen är mycket frustrerad och vill lämna Capitals så snart det går. San José Sharks, Los Angeles Kings (alltid), Detroit Red Wings och kanske Boston Bruins är intresserad av forwardens tjänster.

Knuble har ett 1-årskontralt värt $2 miljoner och får enkelt plats under lönetaket hos i stort sett vilken NHL-klubb som helst.

Det är fortsatt tyst om New Jerseys Zach Parise. Målskytten tecknade ett 1-årskontrakt i somras och blir vid dess utgång fri att gå till viken klubb han behagar. Enligt Devils General Manager Lou Lamoriello kommer klubben göra sitt yttersta för att få vänsterforwarden under ett längre kontrakt så snart som möjligt.

Det är dock oklart om laget – som är tyngt av skulder – kan möta Parises lönekrav. Han väntas kunna få uppemot $8 miljoner per år på den fria marknaden under sommaren och vill kanske gå till ett lag med mer realistiska chanser att nå Stanley Cup.

Kan inte parterna enas – eller åtminstone nå en principiell överenskommelse – före den 27 februari kan Lamoriello tvingas byta bort sin storstjärna.

Parise tjänar $6 miljoner i år – en lön bara ett handfull klubbar i nuläget har svårt satt svälja.

Troligtvis blir 27-åringen kvar i Devils säsongen ut – men Los Angeles (!), Detroit och eventuellt också Minnesota tycks ha förberett bud.

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Svenske stjärnan Nicklas Bäckström lider fortfarande av sviterna efter den mycket oprovocerade och onödiga armbågstackling Rene Bourque delat ut i början av januari.

Smällen som tog mot huvudet verkade först inta ha träffat så illa då Bäckström fortsatte spela. I vad som då kallades en säkerhetsåtgärd klev dock Bäckis av och har sedan dess inte kunnat träna ordentligt.

Till Gefle Dagblad säger han nu att en återkomst är långt borta – kanske först till slutspelet – och att hjärnskakningen är mycket frustrerande.

Hittills har han gjort två försiktiga försök till träning – den senaste för två veckor sedan – men tvingats kliva av redan efter ett par minuter.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller med Sidney Crosbys långa väg mot comeback. Likt Bäckström fortsatte Crosby spela med hjärntrauma – betydligt längre dock – och tvingades därefter brottas med återkommande symptom. Ett comebackförsök gjordes inför slutspelet men då hjärntraumat inte var helt läkt tvingades Crosby vila i princip hela sommaren.

Bäckström ska inte behöva vänta till nästa säsong innan han är helt symptomfri – till skillnad mot Crosby behöver han ”bara” läka ut en smäll och inte två. Men återfallen indikerar att vägen är lång och mycket frustrerande.

Hjärnskakningar är komplicerade skador där det på förhand inte går att bedöma hur hårt eller farligt smällen tog. Jämför exempelvis Bäckströms – i sammanhanget lindriga smäll – med den Chicagos Ben Smith fick i en försäsongsmatch mot Detroit.

Smith drabbades av en lindring hjärnskakning och var på is bara en vecka senare.

Bäckström och Washintgon är naturligtvis förståndiga och följer läkarnas rekommendationer – även om laget kan behöva hjälp i kampen om slutspelsplatser. Förhoppningsvis är assistkungen tillbaka i spel då!

**************

Klassikermöte i Winter Classic

Som bland andra Adam Jönsson – Webbsportens egen Toronotbloggare – redan nämnt kommer nästa säsongs Winter Classics spelas mellan Detroit Red Wings och Toronto Maple Lefas.

Utomhusmatchen går av stapeln den 1 januari 2013 och kommer sätta nytt publikrekord då Michigan Stadium – ”Big House” – utgör skådeplats för spektaklet. Enligt Kommissionär Gary Bettman finns 115,000 biljetter till försäljning – ca 1,500 fler än det tidigare inofficiella rekordet (för övrigt satt på Michigan Stadium).

Det är också första gången ett kanadensiskt lag deltar vid NHLs årliga utomhus-arrangemang. Hockeynationen har dock haft sitt eget ”Heritage Classic” två gånger tidigare – ett arrangemang som inte åtnjuter samma status. Edmonton Oilers arrangerade det första 2003 – en svidande förlust mot Montreal Canadiens.

Evenemangen är nästan mest känt för den bistra väderleken – termometern orkade knappt över -20 grader.

Spontat känns det roligt att utomhusjippot (ärlig talat) får ett ett klassiskt ”Original six-möte”!

**************

Kipper skriver historia

Mikka Kiprusoff tog sin 300:e vinst i NHL under natten. En prestation bara 26 – tre europeiska – målvakter mäktat med före honom.

Flest segrar har Martin Brodeur (643) följd av Patrik Roy (551) och Ed Belfour (484) – av dem är ju fortsatt aktiv och siktar säker på 700 innan han lägger plocken på hyllan. Det spekuleras friskt i att Brodeur vill spela ytterligare en säsong. Minst.

Bland de europeiska burväktarna innehar Kiprusoff en intressant femte plats. Intressant då han ligger mycket nära två av sin nuvarande övermän.

Flest vinster NHL – Europeiska målvakter

Inom ett par veckor bör han kunna placera sig som en av de tre främsta europeiska målvakterna genom tiderna. Det hela försvåras förstås av att Nabokov är fortsatt aktiv och kanske också på väg till ett mer vinstrikt lag än New York Islanders.

För svenskt vidkommande (alla svenska målvakter är listade) kan vi notera att Henrik Lundqvist tveklöst är mest framgångsrik och att Kiprusoffs svenske backup Henrik Karlsson har vunnit frapperande få matcher.

**************

Rykten – Detroit storsatsar?

På ryktesfronten blåser en stilla bris makligt över landskapet. Lugnet före stormen? Kanske.

Chicagos GM Stan Bowman letar emellertid förstärkning men tycks ha svårt att hitta någon som är villig att förhandla med honom.

-De flesta av lagen är inte redo ännu. De väntar och ser om slutspelet fortfarande är en möjlighet. Andra tycks fundera på att behålla spelarna över sommaren…

Ryktesvis är Bowman intresserad av ytterligare en center (de värvade Brendan Morissonn nyligen) och en defensivt lagd försvarare – Montreals Hal Gill nämns. Blackhawks har dryga $23 miljoner i löneutrymme.

Detroit Red Wings – med generösa $24 miljoner i löneutrymme – väntas värva under februari månad. Kanske kan Calgarys Ollie Jokinen vara ett alternativ då Flames troligtvis inte har råd att förlänga den finske veteranens kontrakt i sommar. 33-åringen sitter dock på en fördelaktig no movment-klausul och kan därmed vägra lämna laget. Detroit rapporteras även scouta Montreals Travis Moen och Edmontons Ales Hemsky.

San José ($12 miljoner i löneutrymme) ryktas vara ute efter en spelare till tredje kedjan med an Los Angeles Kings ($3,6 miljoner) behöver hitta en målskytt av god kaliber.

Minnesota Wilds offensivt begåvade back Marek Zidlicky har haft en miserabel säsong. Enligt rapporter kommer han inte överens med huvudtränaren Mike Yeo och har dessutom fått finna sig i att nöta bänk ett par matcher i vinter. 34-åringen tjänar $4 miljoner i ytterligare en säsong och kommer med stor säkerhet lämna laget de kommande veckorna.

New York Rangers, Chicago Blackhawks och kanske också Toronto Maple Leafs är med i leken.

Nya rapporter gör gällande att Carolina Hurricanes nu vill förlänga den senaste tiden mest omskrivna hockeynmamn – Tuomo Ruutu. 28-åringen som kopplats samman med nära vart och ett av de mer slutspelstroliga lagen väntas begära mer än de $3,8 miljoner han nu tjänar på sitt utgående kontrakt. Kanske är Ruutu en av de spelare nyss nämnde Chicago-manager Bowman varit ute efter? Rapporten stämmer överens med dennes uttalande om att vissa lag nu ser över möjligheten att behålla sina blivande free agents…
Parterna är fortfarande långt ifrån varandra och en trejd – nära eller eller på trading-deadlinde den 27 februari (kl. 21.00 svensk tid) – känns fortfarande som ett logiskt alternativ om en överenskommelse drar ut på tiden.

Samtidigt vill inte ryktena om att Dallas försöker göra sig av med Nicklas Grossman och Sheldon Souray ge sig…
 

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Minnesgoda – i synnerhet ni som har Columbus Blue Jackets som favoritlag – irriteras sannolikt fortfarande det kontroversiella segermål Los Angeles Kings fick godkänt i torsdags.

Målet – som gjordes med 0,4 sekunder kvar av matchen – föregicks av att matchklockan stannade upp sekunden innan pucken passerade mållinjen. Utan stoppet hade slutsignalen ljudit över Stapels Center klart före pucken hunnit ramla in i kassen.

Kings General Manager Dean Lombardi har i ett mejl förklarat händelsen med att klockan själv korrigerat tiden och detta sker ofta och helt automatiskt. Ett till synes logiskt resonemang om det inte vore för den påstått vetenskapliga referenser där Lombardi menar att de elektroner som – i enlighet med Coulombs lag – rusar runt i mätinstrumentet också förmår ”TV-klockan” att stanna upp.

“Those clocks are sophisticated instruments that calculate time by measuring electrical charges called coulombs — given the rapidity and volume of electrons that move through the measuring device the calibrator must adjust at certain points which was the delay you see — the delay is just recalibrating for the clock moving too quickly during the 10 – 10ths of a second before the delay — this insures that the actual playing time during a period is exactly 20 minutes.

That is not an opinion — that is science — amazing devise quite frankly.”

Nåväl, kanske har han helt rätt.

NHL har hursomhelst inlett en utredning för att gå till botten med incidenten.

En utredning som nu måste göra ett ofrivilligt uppehåll då Grammy-galan med bland andra Bruce Springsteen på scen intar Staples Center en vecka framåt.

Matchen kommer inte spelas om.

******************

Crosby tränar – men har fortfarande symptom

Sidneys Crosbys upphaussade återkomst i december fick ett abrupt slut då han efter blott åtta matcher återigen tvingades kliva av. De nya smällarna han fick mot huvudet – både av en lagkamrat och Bostons David Krejci – återuppväckte symptom och gav superstjärnan inget annat val än ytterligare vila.

Nu är han i alla fall tillbaka i träning med Pittsburgh – även om läkare inte ännu gett honom klartecken att delta i de mer fysiska momenten.

Pittsburghs lagledning har dock indikerat att Crosby – som fortfarande upplever en del symptom förknippade med hjärntrauma – sannolikt inte spelar före trading deadlines utgång den 27 februari…

Dags att starta upp #Crosbywatch igen då…

******************

Ruff och Renney skadade

Det är inte bara spelarna i NHL som drabbas av skador.

Nu har både Buffalos huvudtränare Lindy Ruff och Edmontons dito Tom Renney tvingats sjukskriva sig.

I Lindy Ruffs fall handlar det om tre brutna revben – en skada han ådrog sig under ett ispass med laget. Enligt rapport ska Buffalo-försvararen Jordan Leopold av misstag slagit undan benen på sin coach då han under en övning trasslat ihop sig med Free Agent-floppen Ville Leino och tappat orienteringen.

Ruff har inte lämnat någon kommentar om händelsen ännu och det är fortfarande oklart när han kan vara tillbaka bakom Buffalos bänk. De brutna revbenen ömmar ordentligt och gör det mycket svårt för den 52-årige Ruff att prata…

Edmontons Tom Renney tvingades avstå nattens match då man misstänkte att den 56-åriga coach-veteranen drabbades av hjärnskakning efter att ha fått en puck i huvudet under matchuppvärmningen.

Den välrenommerade Bob McKenzie rapporterar att Ladislav Smid av misstag ska ha styrt upp ett skott mot avbytarbåset där en oförberedd Renney inte hann undan.

Assisterande coach – schweizaren Ralph Krueger – fick överta huvudansvaret och fick se sitt Edmonton förlora klart borta mot Toronto Maple Leafs (3-6). Mig veterligen är det första gången en schweizare lett ett lag i NHL.

Det är i skrivande stund oklart om Renney är fortsatt indisponibel.

******************

Rykten i korthet

Columbus Blue Jackets rapporteras ha gjort Samuel Phålsson, Jeff Carter och Vinny Prospal tillgängliga. Dessutom tycks superstjärnan Rick Nash tröttnat på klubben som är i ständig kris. En trejd är inte helt utesluten.

Carolinas Hurricanes General Manager Jim Rutherford kommer träffa Tuomo Ruutu inför lagets kommande bortasväng. Ruuto har omgärdats av trejrykten länge men det finns fortfarande en chans att han vill förlänga med Hurricanes.

Edmonton Oiles kan släppa Ales Hemskey och Sam Gagner.

Montreal Canadiens är villiga att släppa iväg Travis Moen – San Jose Sharks är inte helt ointresserade…

Detroit Red Wings behöver en solid reserv bakom skadade Jimmy Howard. Islanders Evgeni Nabokov var på väg till klubben redan förra året och är en trolig kandidat även nu.

Slutligen vill inte de ihärdiga ryktena som gör gällande att Edmontons veteran Ryan Smyth är på väg till New York Rangers ge sig…

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Att Ohio-laget med de mycket patriotiska inslagen haft en bedrövlig säsong (återigen) och med all sannolikhet missar slutspel – tionde gången av elva möjliga bidrar förstås stort.

Columbus hade stora förhoppningar då de sammanförde Rick Nash – som under hela sin karriär varit trogen laget – med den mest talangfulla center de haft under kontrakt någonsin. Kristian Huselius får ursäkta.

Men det faktum att Carter redan vid den påtvingade flytten västerut i somras surnade till och vägrade prata med både media och Blue Jackets lagledningen indikerade redan då att han inte brann för utmaningen att lyfta Blåjackorna ur den till synes eviga slutspels-amnesin.

18 poäng (11+7) på 31 matcher är långt ifrån godkänt för centern som de senaste åren varit en av NHLs flitigaste målskyttar.
Visst har skador stört och visst saknar Carter den talang han omgavs av tidigare men de ynka fyra tacklingar han noterats för visar tydligt att frenesin och arbetsmoralen är låg – så låg att det är dags att ifrågasätta de $6 miljoner han lyfter i årslön.

Trots detta verkar det finnas lag så desperata efter offensiv kraft att de är villiga att ta över det elva år långa kontraktet.

I vanlig ordning nämns Toronto Maple Leafs som en trolig kandidat. Lagets General manager Brian Burke trivs vanligtvis inte med långa (dyra) kontrakt men Carter – som är välväxt – är den spelartyp Leafs letar efter. Lönnlöven har haft brist på centrar under en lång tid och sommarens värvning av Tim Connolly har inte varit helt lyckad. Succéparet Joffrey Lupul och Phil Kessel har de senaste matcher spelat i olika kedjor- kanske skulle Carter kunna sammanför dem igen?

Montreal Canadiens uppges också vara med i leken. Ett problem är förstås att Canadiens inte är ett vinnande lag – något som tycks viktigt för Carter. Intressant är dock att den ”no trade-klausul” som fanns i det kontrakt som förhandlades fram med Philadelphia Flyers inte följt med när Carter bytte arbetsgivare.

Han har med andra ord inget att säga till om längre.

27-årige Carter har – åtminstone tidigare – bevisat sig som framstående målskytt och skulle fylla luckan Michael Callalleri i teorin lämnade efter sig då denne förpassades till Calgary Flames.

I Montreal finns redan underpresterande spelare med långa och dyra kontrakt – Scott Gomez och hans $7,5 miljoner firade häromdan ett år utan mål exempelvis – det talar kanske emot en affär.

Vidare finns rykten som placerar Carter i Los Angels – där han i sådan fall återförenas med sina forna lagkamrater Mike Richards och Sam Gagne – Calgary Flames och Colorado Avalanche.

Ska en trejd bli verklig uppges Columbus Blue Jackets General Manager Scott Howson vilja ha ett val i draftens första runda samt en ung spelare med potential…

Lyckas Howson göra sig av med den högavlönade och missnöjda Carter samtidigt som han förbättrar Columbus framtidsutsikter ska han tacka sin lyckliga stjärna – Carter gör ingen människa lycklig just nu.

********************

Edmontons Sam Gagner spelade sin livs match i veckan. De åtta(!) poängen var det mesta någon spelare lyckats med sedan 1989 då Mario Lemieux och Patrik Sundström satte sina namn i rekordböckerna.

Gagner följde upp sin massiva poängskörd med att i den efterföljande matchen gör ytterligare tre poäng.

Det unika var att 22-åringens elva poängen kom i en obruten följd – inget av lagets mål gjordes alltså utan att Gagner haft ett finger med i spelet.

Det är ett nytt klubbrekord i Edmonton. Inte ens självaste Wayne Gretzky lyckats med det under sina dagar den kanadensiska provinsstaden.

Flest poäng i obruten följd av alla lär Jaromir Jagr ha. Han registrerade 15 raka för sitt Pittsburgh 1997… Poängen tillkom över sju matcher och övriga Peguins-spelare mäktade alltså inte med att producera utan #68 på isen under drygt två veckors tid!

Gagners elva poäng i två matcher är inte heller det ett NHL-rekord. Det rekordet – 14 poäng på två matcher delas av bröderna Peter och Anton Statsny.

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

I kölvattnet av Sam Gagners makalösa natt kan jag inte låta bli att lista de mest lyckosamma svenskarna i kategorin.

________________________________________

Ingen svensk har gjort åtta poäng eller fler under en och samma grundseriematch. Allra bäst är någonsin är Toronto-legendaren Darryl Sittler med 10 poäng (6+4). Mario Lemiuex har tre gånger noterat åtta poäng – Wayne Gretzky två. Paul Coffey är ensam back på topplistan med sin åtta – Raymond Bourqe har sex…

Två slovaker Peter och Anton Šťastný är de enda icke-kanadensarna med åtta poäng eller mer…

I slutspelssammanhang står dock Patrik Sundström och Mario Lemieux i en klass för sig. De båda har åtta poäng (3+5 respektive 5+3) i varsin slutspelsmatch där Sundström en sen aprilkväll 1988 avgjorde för sitt New Jersey i matchen mot Washington (10-4). Lemieux fick knäppa ärkerivalen Philadelphia på näsan året senare…

Det rekordet – kanske tillsammans med Sittlers 10 poäng – är ett av de rekord som förmodligen aldrig kommer slås.

________________________________________

Svenskar med sju poäng under en grundseriematch

29/2 1984
Patrik Sundström noterats för sju poäng (1+6) under sin poängmässigt bästa säsong (91 poäng) . Då som spelare i Vancouver Canucks låg han bakom storsegern mot Pittsburg (9-5).

5/3 1992
Mats Sundin – en annan av de mer namnkunniga svenskarna – gjorde sin poängmässigt bästa säsong 92/93. En av höjdpunkterna under hans Stanley Cup-lösa karriär kom säsongen tidigare. Som ung 21-åring gjorde han fem mål och två assist för Quebec Nordiqs i en match där Hartford krossades med 10-4. Samma säsong noterades Sundin för minus 19 – karriärens sämsta.

24/1 2008
Daniel Alfredsson lyckades som 35-åring med sina sju poäng (3+4). Han är därmed den enda (åtminstone sedan 1987) spelare över 30 år tillsammans med Sergei Makarov att göra sju poäng eller fler under en NHL-match. Alfredsson avfärdade enkelt Tampa Bay Lightning med 8-4.

Svenskar med sex poäng under en grundseriematch

2/3 1982
Willy Lindström noterades för sex poäng (5+1) under i Winnipeg Jets 7-6 seger över Philadelphia Flyers under tidigt åttiotal. Säsongens totala poängskörd skrevs till 59 poäng (32+27) och Lindström gjorde sålunda över en tiondel av sina poäng i en och samma match…

24/10 1984
Thomas Steen – den förste svensk att få sin tröja hissad i taket – blev under sin karriär en legend i Winnipeg. Han stod för sex poäng i segermatchen mot Hartford Whalers (8-4).

8/11 1992 & 9/10 1993
Tomas Sandström har två gånger stoltserat med sex poäng i poängblocket. Båda gångerna iförd en Los Angeles Kingströja och båda gångerna med övervägande assist. Totalt ett mål och elva assist känns en smula underligt för den annars så målglada Sandström.

3/3 1999 & 1/1 2003
Peter Forsberg har i två matcher gjort sex poäng. I den första (3+3) vände Forsberg ett 0-5 underläge mot Florida Panthers med en i det närmaste övernaturligt beslutsamhet.

I videoklippet förundras man hur spelare tilläts haka och hålla fast motståndare utan minsta reaktion från domaren…

Med sin andra sexpoängsmatch (1+5) bidrog han till en inte fullt så dramatisk seger mot Nashville (7-3). Poängskörden hjälpte honom sedermera till att knipa segern i poängligan (106 poäng) – två poäng före Markus Näslund.

25/2 2003
Markus Näslund var säsongen 02/03 mycket nära att som andre svensk genom tiderna göra 50 mål i NHL. Nu stannande han på försmädliga 48 och fick dessutom se poängligasegern glida honom ur händerna till förmån för Peter Forsberg. Näslund hade behövt fler matcher av den kaliber han spelade mot Atlanta Thrashers – ett mål och fem assist i en övertygande 8-0 seger.

2/11 2005
Säsongen 05/06 spelade Daniel Alfredssons Ottawa ihop hela 113 poäng under grundserien – samma säsong fungerade kedjan med Dany Heatley och Jason Spezza också som allra bäst. Trion stod tillsammans för 293 gjorda poäng – 15 av dem kom i 10-4 segern mot Buffalo.

11/4 2006
Mats Sundin (4+2) fick vänta ytterligare 14 år innan han kom i närheten av sitt poängrekord igen. Då 35 år gammal vann han på egen hand den kopiöst viktiga hemmamatchen mot Florida Panthers (6-5 öt) och höll på så sätt sitt Toronto kvar i jakten på slutspel. En jakt som så småningom slutade i moll då Montreal höll undan och knep den sista slutspelsplatsen.

 
_________________________________

Ett antal svenskar har genom åren svarat för fem poäng i en match. Den senaste är Johan Franzén (5 mål mot Ottawa 2/2-11) men här hittar vi även Henrik Zetterberg (14/11-09), Kristian Huselius (13/12-07) och Daniel Sedin (6/2-07).
_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Philadelphia Flyers har tvingats anpassa sig till ett liv utan superbacken(pesten) Chris Pronger sedan denne diagnostiserats med ett hjärntrauma så allvarligt att inte bara den fortsatt hockeykarriären är i fara.

Den svenske rookien Erik Gustavsson, 23, har i legendarens frånfälle fått och i viss mån också tagit chansen. Hyfsat med speltid och ett fokus lagt på defensiva uppgifter har gett nykomlingen en god grund att stå på inför framtiden.

Men tro nu inte att Flyers med General Manager Paul Holmgren i spetsen planerar lägga Stanley Cup-äventyrets varande i händerna på en fjunig medelpading.

Truppen innehåller i nuläget hela åtta nykomlingar och en stor, stark och rutinerad back står därför högt på önskelistan.

Nashvilles Ryan Suter är eftertraktad - vägrar förlänga sitt kontrakt.

Gill och Suter lockar

Montreals Hall Gill har av vissa kopplats till laget liksom Nashvilles Ryan Suter.

Där är 36-årige Gill med ett utgående kontrakt kanske den bästa lösningen ekonomiskt. Men den över två meter långa bjässen har passerat sitt bäst före datum och frågan är om han fortfarande är en förstärkning för ett lag med ambitioner?

Suter har dock betydligt större potential och har även han bara ett par månader kvar på sitt kontrakt.
Intressant är att den 27-årige Nashville-försvararen proklamerat att han inte kommer förlänga med Predators innan sommaren och gjorde sig därmed till ett hett villebråd fram till trading deadline den 27 februari.
En bytesaffär skulle dock kosta rejält – något Philadelphia Flyers genom åren inte backat för.

Problemet med en trejd lagen emellan ligger nog i att Suter tycks mycket intresserad att test livet som free agent i sommar – oviljan att skriva på ett nytt (lång) kontrakt redan i vår lär få GM Paul Holmgren att vända ryggen till.

Då hjälper det inte att Suters förre Nahsville-kollega Kimmo Timmonen gjorde tappra övertalningsförsök under All-Star-helgen i Ottawa.

Ett mer – för oss svenskar – aptitretande rykte har dykt upp den senaste tiden. Det gör gällande att Nicklas Grossman – som förvisso förhandlar med Dallas Stars om en förlängning av sitt utgående kontrakt – kan vara på väg österut.

Grossman är likt Suter en välbyggd back som högst motvilligt tar risker framåt. En fysisk back som täcker skott föredömligt (Ilya Bryzgalov kan behöva hjälp!) och inte på något sätt är problematisk i omklädningsrummet. Att han är relativt lågavlönad($1,625 miljoner) underlättar också.

Dallas som tappade sin storstjärna Brad Richards till New York Rangers under sommaren inledde säsongen överraskande bra men har nu tappat sin slutspelsplats. De nya ägarna kan – beroende på hur säsongen utvecklas – välja att ”sälja ut” delar av laget och tajta till ekonomin ännu mer.

Laget är inte lönsamt trots att man ligger fjuttiga $1,7 miljoner över NHLs lönegolv och det kan vara taktiskt rätt att ha mycket få spelare under kontrakt inför sommarens omförhandling av kollektivavtalet.

Att Philadelphia Flyers kommer agera under februari månad råder inget som helst tvivel om. Laget har tappat en del av den goda form man hade fram till jul och med Chris Prongers $4,9 miljoner på LTIR (långtids-skadelistan) finns utrymme under lönetaket.
Om det blir Hall, Suter, Grossman eller för all del Torontos Luke Schenn som förstärker vet vi först om någon vecka…

Luke Schenns bror (Braydon Schenn) spelar för övrigt i just Philadelphia. Att Toronto sedan lång tid tillbaka råkar vara mycket intresserad av James van Riemsdyk känns nästan för enkelt….

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Ryske stormålvakten Evgeni Nabokov tvingades bort från San Jose Shark för två säsonger sedan. Årslönen på $6 miljoner var allt för hög sett till vad burväktaren presterade under slutspel tyckte man.

Nabokov var ingen fena under slutspelt hos Sharks...

Lite orättvist kanske. Nabokovs statistik var inte helt genomusel – 40 vinster på 80 matcher, 7 hållna nollor och 2,29 insläppta mål per match.

Markanden för kontraktslösa målvakter var inte nådig den sommaren och Nabby valde därför att gräva de stora pengarna i ryska KHL.

Efter en halv – misslyckad – säsong i SKA St. Petersburgh lämnade han (för familjens skull?) den europeiska kontinenten för att ta plats i Detroit Red Wings där hans årslön skrevs till låga $575,000. Anledningen var att då skadedrabbade Detroit inte hade mer utrymme under lönetaket.

Den låga lönen fick dock fler klubbar att agera och jumbon New York Islanders utnyttjande det obligatoriska wavier-förfarandet till att skaffa sig en rutinerad, välrenommerad billig målvakt.

Problemet var bara att Nabokov vägrade infinna sig på Long Island. Ett oklokt val då hans billiga 1-årskontrakt gått ut bara ett par månader senare.

Nu tvingades han i höst tillbaka till Isles för en full säsong – en säsong som inte varit lyckad alls.

En vinst på de fem starter han fått imponerar inte alls och då New York Islanders har Al Montoya och Rick DiPetro tillgängliga finns ingen anledning att hålla kvar ryssen i klubben.

Något Nabkov – vars familj är bosatt i Kalifornien – inte heller är speciellt intresserad av.

Flera klubbar ryktas nu uppvakta General Manager Garth Snow med förslag.

Mest intresserade tycks Toronto Maple Leafas och Columbus Blue Jackets vara.

Målvaktskris i Leafs och Blue Jackets

Toronto Maple Leafs har sedan James Reimer drabbades av hjärnskakning lidit av undermåligt målvaktsspel och är i behov av en rutinerad backup till den snart friskförklarade Riemer.
Unge Ben Scrivens har imponerat i de matcher han stått men lär inte vara redo att ta upp kampen om en plats i NHL på allvar ännu. Nuvarande andremålvakt, Jonas Gustavsson, har bortsett från en strålande höst 2009 inte rosat marknad alls. Hans chanser är förbrukade och lagets fans har tröttnat på hans ständiga misslyckanden.

Det är ännu oklart vad General Manager Brian Burke kan tänkas ge upp för att få över veteranen Nabokov…

Columbus Blue Jackets ryktas däremot ha ett färdigt bud för den för-ryskande ukrainaren.
Laget som inlett säsongen katastrofalt behöver en nystart och då lovande Chris Mason underpresterat är man villig att skicka Nabokovs landslagskollega Fedor Tyutin österut.

En trejd New York Islanders mycket väl kan tänkas gå med på.

Ett problem är att Nabokov har en ”no-trade-klauslul” inskrivet i sitt kontrakt och i princip själv kan styra vart han ska spela i framtiden. Enligt rapporter har inte heller klubben bett honom lyfta den ännu.

Ett annat – mer svåröverkomligt problem – är att han vid en trejd behöver passera det så ovissa waviers igen. Det finns nämligen en regel som ska förhindra att spelare plockas upp från just waivers bara för att sedan skickas vidare – kanske efter överenskommelse med bättre placerade klubbar.

En regel som är aktiv det första året…

Det betyder att Nabokov vid en eventuell trejd placeras på waivers och då är tillgänglig för samtliga klubbar i NHL under ett dygn.
Sistaplacerade Columbus skulle då han första tjing på honom… såvida de inte ligger bakom trejden.
(Det kan dock vara så – jag har inte fått det bekräftat – att Detroit Red Wings som skrev kontrakt med Nabby i första hand har förtur vid waivers.)

Komplicerat så det räcker med andra ord.

Teoretiskt sett kan alltså Columbus vänta på att exempelvis Toronto kommer överens med Islanders för att sedan plocka upp den ryske målvakten helt gratis. Ett alternativ som är bättre än att ge upp en av sina bättre försvarsspelare.

Konkurrerar med Marty Turco

Ett enklare alternativ för lag som behöver en rutinerad andremålvakt är Marty Turco. Han var en skugga av sitt forna jag under fjolåret i Chicago Blackhawks och är nu tillgänglig på Free Agent-marknaden.
Att signera honom är väldigt lätt – erbjud bara ett tillräckligt intressant kontrakt och han är din.

Evgeni Nabokovs önska att få lämna bottenlaget Islanders går kanske inte uppfyllelse – att ta de sex miljoner dollar han erbjöds av SKA var med efterklokhetens vishet inte hans bästa beslut. I synnerhet då den helamerikanska och solälskande familjen underskattat den bistra ryska vintern.

Nabby var inför säsongen 2010/11 erbjuden $2 miljoner av Philadelphia Flyers – ett bud som han borde ha tagit.

Att Evgeni Nabokov kommer lämna Long Island är jag helt säker på – hur och vart han så småningom hamnar står dock skrivet i stjärnorna…

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Trots att Edmonton Oilers inlett överraskande bra och fortsatt hänger sig kvar i toppen av Västra Konferansen så har svensken på lagets 13 matcher bara mäktat med en ynka assist. Han har dessutom fått se sin istid sjunka från 18:40 i premiärmatchen till blygsamma 10:08 senast.

Edmontons framgångar bygger i och för sig inte på en sprudlande offensiv – laget har bara gjort 30 mål (26:e i hela NHL).

Pääjärvi har det kämpigt i år.

Istället är det defensiven med veteranmålvakten Nikolai Khabibulin som varit lagets ryggrad. Det traditionellt offensiva Edmonton har bara släppt in 22 mål hittills – överlägset minst i hela ligan.

Pääjärvi har trots lagets fina facit fått finna sig i att expertisen placerar honom i den ökända kategorin ”Sophomore slump” – alltså att han inte lever upp till de förväntningar som finns efter den lyckosamma debutsäsong.

Nu var hans rookie-år inte så fantastiskt som man kanske vill minnas. På 80 spelade matcher bidrog han med 34 poäng (15+19) vilket inte placerade honom högre än en 14:e plast i nykomlingarnas poängliga.

Distanserad av bland andra sin unga kollegor Jordan Eberle (43 poäng) och Taylor Hall (42 poäng).

Hall (9 poäng/13 matcher) och Eberle (11 poäng/13 matcher) har dock lyckats förbättra sin poängsnitt den här säsongen medan Päjäärvi alltså halkat allt längre efter.

Bänkas efter en svag inledning

Det har nu gått så långt att huvudcoach Tom Renney inför nattens match bänkar svensken.

Förhoppningsvis fungera det som en väckarklocka och vi får se Pääjärvis namn dyka upp mer frekvent i de matchrapporter som når oss. Roligt om någon av lagets tre svenskar skulle lyckas…

Linus Omarks har som bekant skickats ned till farmarlaget och Anton Landers försäsongs-succé har inte fortsatt i grundserien. En passningspoäng och minimalt med istid är vad vi sett från Lander hittills.

Skulle Pääjärvis ”sophomore slump” hålla i sig säsongen ut är den faktiskt överlägsen övriga svenska nykomlingars sett över åren.

Håller hans låga poängsnitt i sig försämrar han sig med 88% om vi räknar antalet poäng per match och jämför debutsäsongen med det andra året.

Närmast före sig har han den defensive backen Marcus Ragnarsson som gjorde sin poängmässigt bästa säsong som rookie – han halverade sin poängskörd under sitt andra år. Ett poängsnitt han sedan höll karriären ut.

Bland de som tappade rejält finns också Nicklas Lidström och Calle Johansson. Två spelare som haft långa och framgångsrika karriärer sedan dess -en lite tröst för Pääjärvi kanske.

Koncentrerar vi oss på dem som förbättrade sig still den andra säsongen sticker Patrick Sundströms 88 procentliga ökning ut.

Sundström har dock gott sällskap i toppen – de flesta svenska storheter finns representerade här även om både Kenta Nilssons och Dan Labraatens siffror får tas med en nypa salt.

De hade båda spelat ett par säsonger i konkurrenade WHL innan de debuterade i NHL. De var tillsammans med bland andra Anders Hedberg inga nykomlingar i den bemärkelsen.

Peter Forsberg, Mats Sundin, Daniel Alfredsson, Håkan Lobb och Mats Näslund har alla förbättrat sig efter sin första säsong.

Vad det betyder för Pääjärvi kan vi bara spekulera i – säkert är att en alltför lång poängtorka inte stärker den offensivt lagde ynglingens aktier i unga talangfulla Oilers.

Svensken inledde inte heller sin debutsäsong speciellt bra. Han stod i slutet av oktober på 6 poäng (2+6) och lyckades inte producera under hela november månad innan det slutligen lossnade något.

Procentuell förändring svenska nykomlingar – från första till andra säsongen

Lars-Erik Sjöberg har tagits bort då han avslutade sin NHL-karriären efter sitt debutsäsong 1979-80

* Labraaten spelade två säsonger i WHL innan han debuterade i NHL

** Kenta spelade två säsonger i WHL innan han debuterade i NHL

*** Sterner spelade fyra säsonger i WHL innan han debuterade i NHL

**** Anders Hedberg spelade fyra säsonger i WHL innan han debuterade i NHL

***** Lindström spelade fyra säsonger i WHL innan han debuterade i NHL

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Nu kan klubben inte betala sina skulder….

Profillösa i en delstat utan stad
New Jersey Devils må vara ett av NHLs mest framgångsrika lag de senaste 15 åren.

Martin Brodeur och Johan Hedberg lämnar till sommaren - Devils har inga pengar kvar.

Stark och hållbar ekonomi har man haft svårare för…

Vi backar bandet till våren 1995. Devils har efter en förkortad säsong (Spelarstrejk) relativ enkelt spelat sig fram till Stanley Cup Final mot Detroit Red Wings.
Anförda av veteranen Neal Broten och slutspelslegenden Claude Lemieux begränsar man tillsammans med målvaktsfyndet Martin Brodeur (hans andra NHL-säsong) Motowns stolthet till blott sju mål under finalens fyra matcher.

Fyra raka segrar med en målskillnad på 16-7 är i Stanley Cup sammanhang en ren utklassning och Devils är välförtjänta mästare det året.

Hela slutspelet går dock ryktena att laget hotas av omlokalisering till Nashville.

Devils har sedan flytten från Colorado 1982 haft svårt att locka den riktigt stora publiken.

Dilemmat är att delstaten New Jersey inte har någon större stad som kan identifiera sig med ett lag – istället finns flera mindre industristäder där de hårt arbetande människorna inte alltid har hockeyn som favoritsport.

Svag köpkraft – en profillös arena nära New York City med ett lag som spelar målsnål hockey ger tomma stolar och en ekonomiskt blödande organisation.

Devils undkommer emellertid omlokalisering och bygger det kommande decenniet upp ett framgångsrikt lag som spelar hem ytterligare två Stanley Cups.

En stark defensiv med den förhatliga 1-3-1-uppställningen (Trap) är huvudcaoch Jaque Lemaireis triumfkort. Vägvinnande – men långt ifrån sevärt och publikfriande.

Ny Arena – Nya Spelare – Tomma stolar
2007 står den nya hemmaarena Prudential Center klart. Ett jätteprojekt som gräver än djupare hål i klubbens plånbok.

Klubben MÅSTE nu sälja ut varje stol för att hålla sig flyttande och ägarna (Jeff Vanderbeek m.fl.) beslutar sig två år senare – desperata – att kontraktera den offensiva superstjärnan Ilya Kovalchuk till vilket pris som helst.

Den målglada ryssen ska tvätta bort lagets tråkstämpel och göra den defensiva segermaskinen till ett fartfyllt, målglatt och publikdragande lag.

En satsning som inte varit helt lyckad… Kovalchuk gör bara mål var tredje match (43 mål på 119 matcher) – nästan en halvering jämfört med tiden i Atlanata (220 mål på 367 matcher).

Säsongens publiksnitt är 14,074 (25:e plats i publikligan) vilket innebär att över 3,000 stolar gapar tomma varje kväll.

Rapporter skvallrar om att skulden nu uppgår i $250 miljoner (1,6 miljarder kronor) och övergår hela organisationens värdering (1,5 miljarder kronor).

Så stora skulder har varken Phoenix Coyotes (101 procent av klubbens värdering) eller konkursade Dallas Stars (81 procent av klubbens värdering).

Devils skulle dessutom ha återbetalt en del av lånet – $80 miljoner – redan i september.
En inbetalning man fick uppskov med då lagets huvudägare Jeff Vanderbeek förhandlade med delägare Ray Chambers för att kunna ta över organisationen helt och hållet.

Parterna kom aldrig överens och nu vill banken ha tillbaka sina utlånade pengar.

Pengar New Jersey Devils inte tycks ha.

Klubbens betalningsförmåga är så svag att fordringsägarna nu börjat sälja ut lagets skulder. De hoppas få tillbaka 75 procent av skuldens värde – men ännu har ingen har vågat överta skuldbreven.

Situationen är mycket lik den i Dallas där ägaren Tom Hicks fick se banken ta över klubben under sommaren.

Quebec nästa?
Röster höjs nu att NHL måste agera med krafttag och undvika att ytterligare lag hamnar i samma båt som Phoenix, Dallas och inte minst Atlanta som såldes under sommaren.

Enskilda klubbars svaga ekonomi sänker värdet på ligan och får investerar att dra öronen åt sig. Överlever inte ett profilstarkt och framgångsrikt lag som New Jersey lär inte heller de mer sydliga lagen men ekonomiska trångmål heller göra det.

Med kommissionär Gary Bettman i spetsen bör NHL snabbast möjligt reda ut situation och få in ägare som både vill och kan reda ut den ekonomiska soppan.

Teoretiskt sett kan Devils vara i bankens ägo redan i sommar – det försvårar inte minst ambitionen att ge lagets superstjärna och lagkapten Zach Parise ett nytt kontrakt.

Laget har tolv spelare under kontrakt inför säsongen 2012/13. Saknas gör bland andra Martin Brodeur och Johan Hedberg.
Har inte den ekonomiska situationen ljusnat under vintern lär knappast någon av de tre vara kvar inom organisationen till hösten.

Dallas – som var i samma sits i fjol – fick inte tillstånd av fordringsägarna att ge Brad Richards en kontraktsförlängning. Richard som numera spelare i penningstarka New York Rangers.

Skulle New Jersey Devils gå i konkurs finns potentiella köpare i Quebec. De har inget emot att ta över spelarmässigt välbyggda Devils… I sin nya – delvis statsfinansierande – hemmaarena.

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Ovechkin blir allt mer lik Semin - kanske kan Bordreaus bänkning ändra på det?

Vid underläge 3-4 och min knappa två minuter kvar lämnades Ovie kvar på bänken då laget chansade med 6 utespelare och tom kasse. Ett tufft beslut av Bordreau som också visade sig vara mycket lyckosamt då Capitals lyckades kvitterade genom Nicklas Bäckström.

Samme Bäckström ordnade dessutom segermål ett par minuter in i förlängning och bröt därmed Washington två matcher långa förlustsvit.

Matchens eftersnack kretsade förstås runt bänkningen av Ovechkin och dennes respektlösa kommentar mot huvudcoach Bruce Bordreau.

Videoklipp visar hur ryssen slänger i väg nån form av okvädningsord mot sin coach då han förstår att han bänkats efter time-outen.

”Fat Fuck!” är vad de flesta tycker sig kunna utläsa av lagkapten Ovechkins läpprörelser. Ord som tidigare varit förbehållit Bordreaus antagonist Sean Avery…

Ovechkins frustration är lätt att förstå. Ryssen har ifrågasatts under säsongen då hans vanligtvis goda målproduktion varit lägre än tidigare. Att den trenden är en fortsättning från fjolårssäsongens ovanligt ”låga” utdelning gör inte ryssens sammanbitna ilska mindre.

Bruce Bordreau gör helt rätt som ger sina hetaste spelare chansen att utjämna matchen i dess slutskede. Få matcher vinns i lönekuvertet eller genom att bläddra i gammal statistik.

Ovechkin har inte samma förmåga att styra och vinna matcher längre. Hans är inte heller så effektiv som han var för ett par tre år sedan utan det tycks istället att den avstängning han fick våren 2011 har påverkat hans spelstil ordentligt.

Ovechkin är – i synnerhet om målskyttet uteblir – beroende av att få känna sig delaktigt i matchen genom att tacklas och kasta sig in i situationer med fart och energi.

Paralleller kan dras med vår egen Peter Forsberg som under sin karriär var som bäst när han med ångermanländsk tjurighet ilsket stångade sig fram utan större hänsyn mot sig själv eller för sin motspelare (sällan regelvidrigt dock).

En stillsam Forsberg var en ineffektiv och medelmåttig NHL-spelare (nåja) – detsamma gäller den nu 26-årige Alexander Ovechkin.

Problemet är att Ovechkin kommer – om han gör sig skyldig till en farlig tackling – behandlas som återfallsförbrytare efter den för boarding han stängdes av för (två matcher). En lång avstängning är då inte omöjlig speciellt då NHLs disciplinär Brendan Shanahan vridit upp straffskalan ordentligt den senaste tiden.

Jag är övertygad att Ovie är mycket medveten om sin något kniviga situation och därför håller igen på det fysiska spelet.

Tyvärr förvandlar det världens kanske mest sevärda hockeyspelare till en kopia av… Alexander Semin. En hel del fina finter men inte speciellt vägvinnande – skickliga individuella aktioner men inget som lyfter laget och framförallt ingen fart eller energi som kan få publik och medspelare att ge lite extra.

Visst har det betydelse att Washington Capitals efter en förlusttyngd decembermånad förra året började spela mer defensivt och att Ovechkin numera faktiskt ser till att hålla sig någorlunda i position defensivt. Men ryssens främsta uppgift är offensiven och jag tror inte den taktiska omdispositionen förändrat Ovies sätt att ”tänka” hockey nämnvärt.

Lagkapten Ovechkin vill vara en faktor och lagets viktigaste spelare – att förödmjukad tvingas bevittna matchens avgörande slutsekunder från bänken borde få honom att knyta näven i revanschlust.

Förhoppningsvis får nattens bänkning önskad effekt och vi får se en transformerad Ovechkin som vågar spela med mer fart och fysik natten mot lördag då Capitals besöker divisionsrivalen Carolina.

*****************

En match som inte går att se i någon av Viasats TV-kanaler. Bolaget får inte sändningsrätt till samtliga NHL-matcher förrän den 1 januari… Förvänta er förresten inte några sändningar i HD – trots att Viasat får en HD-signal från Nordamerika. Kundtjänst låter vänligt meddela att sådana planer inte finns och att bildkvalitén i nuläget är tillräckligt bra för oss NHL-fantaster.

Enda sättet att få högre sändningskvalité är att ringa, mejla, twittra och facebooka Viasat med synpunkter på just detta!

*****************

Statistik – Översikt

Alexander Ovechkins poängproduktion och speltid från säsongen 2006/07 och framåt:

Nicklas Bäckströms statistik för samma period – Bortsett från årets tio inledande matcher där istiden sjunkit har svensken spelat ungefär lika mycket varje säsong sedan debuten 2007.

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Gabriel Landeskog håller Ulf Dahlén-tempo...

Att 18-åringen under sin debutsäsong skulle ta en plats i laget var vi många som hoppades och trodde. Att han dessutom skulle vara inblandad i toppstriden både i den interna poängligan och bland ligans övriga rookies är dock en bonus.

För visst har han talangen och de goda vitsorden med sig… Men att vid blott arton fyllda hävda sig i NHL och få det stora förtroendet huvudcoach Joe Sacco visat sig ha för den svenske nykomlingen är förhoppningsvis ett tecken på vad som komma skall.

Landeskog – som tillbringat de senaste säsonger i den kanadensiska juniorligan – huserar för närvarande i lagets andrakedja tillsammans med Matt Duchene som vann poängligan för nykomlingar säsongen 2009/10 och den mer rutinerade David Jones. En offensiv kedja dom varit Colorados poängmässigt bästa i år.

Stockholmsfödde Landeskog får – förutom rikligt med tid i powerplay – dessutom förtroendet att spela i numerärt underläge och är en av de få nykomlingar som frekvent och framgångsrikt spelar i båda spelformerna.

Ett bevis på att den unge svensken har kvalitéer nog att om ett par år vara en av nysatsande Colorados nyckelspelare!

Zibanejad yngst
Han är den näst yngste svensk – tillsammans med Victor Hedman – att debutera i NHL. Bara Ottawas Mika Zibanejad är yngre. Den hemvändande Djurgårdaren kommer dock räknas som nykomling även nästa år då han spelat för få matcher (9 stycken) den här säsongen.

Zibanejads skrala utdelning (ett assist) kan inte jämföras med Landeskog som hittills mäktat med sju poäng på sina elva matcher – ett poängsnitt på 0,64 poäng/match.

Håller han det snittet och får spela samtliga 82 matcher landar hans slutgiltiga poängskörd någonstans runt 52 poäng.

En totalsumma som på sätt och vis är helt i paritet med vad barndomsidolen Peter Forsbergs producerade sin rookiesäsong. Vi ska då komma ihåg att Forsberg (som debuterade vid 21 års ålder) bara hade 47 matcher (lockoutsäsongen 1994/95) under sin första grundserie – därför är hans 50 poäng (15+35) en långt mer imponerade bedrift…

Lyckas Landeskog spela hem sina projekterade 52 poäng ger det honom en 19:e plats bland på den svenska Rookielistan…

Före exempelvis Henrik Zetterberg (31:a plats 44 poäng) och Magnus Pääjärvi (45:e plats – 34 poäng) men efter Mats Sundin (14:e plats – 59 poäng), Nicklas Bäckström (7:e plats – 69 poäng) och Mikael Renberg (2:a plats – 82 poäng) för att nämna några…

Svenska nykomlingar i NHL – All time – Topp 50

_________________________________

Webbsportens NHLblogg kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!

Viasat Hockey
21:05 New York Rangers – Ottawa Senators

Kommentatorer: Per Forsberg, Calle Johansson

_______________________________

Tortorella under press – fansen kräver Avery tillbaka

Kvällens tidiga match mellan New York Rangers och Ottawa Senators är hemmalagets blott andra i nyrenoverade Madison Square Garden den här säsongen. En arena gästande Ottawa haft stora framgångar i.

Rangers inledde som bekant med två matcher i Globen och har därefter gjort en lång utflykt till västra Kanada – efter tre segrar och sju raka bortamatcher är man nu hemma igen.

Resandet har slitit på laget och huvudcoach John Tortorella menade att lagets ofokuserade spel i hemmapremiären mot Toronto i viss mån kunde skyllas på de många flygmilen.
En ursäkt den åsiktsstarka hemmapubliken inte hade mycket för utan valde att bua ut sitt lag i slutet av förlustmatchen (2-4).

Tortorellas beslut att skicka den publikfavoriten Sean Avery till farmarlaget Connecticut Whale inför säsongen har inte heller fallit i god jord. Under torsdagsmatchen fanns flera plakat uppsatta där fansen krävde nummer 16 tillbaka – ett föreslog dessutom att huvudcoach Torts skulle degraderas till AHL-laget Whalers…

Att Rangers aldrig avancerat förbi åttondelsfinal med den frispråkige coachen bakom bänken och att backbekymren fortsätter år efter år tyder kanske på att fansens krav snart kan komma att realiseras.

Tortorella är under press och en vinst under lördagen är givetvis mycket välkommen. Sommarens jätteförvärv av Brad Richards har så här långt varit misslyckat. Stjärnan som tjänar $12 miljoner i år har registrerats för fem (1+4) poäng lagets åtta inledande matcher – det är bara en tidsfråga innan den otåliga New York-publiken låter sitt missnöje ljuda.

Enligt rapporter kommer också Rangers superstjärnor Richards och Marian Gaborik att säras och vi kommer istället få se kedjekombinationer där Richards spelar tillsammans med Brandon Dubinsky och Ryan Callahan medan den slovakiske målsprutan(?) paras ihop med Erik Christensen och Wojtek Wolski.

Ett desperat försök att få igång produktionen hos de båda stjärnorna eller ett genialiskt drag som lyfter laget?

Norges gunstling Mats Zuccarello huserar i farmarlaget och lär där bli kvar ett tag framöver.

Martin Biron väntas vakta Rangers-kassen ikväll – Lundqvist som startat sju av de åtta inledande matcher ska vara utvilad till tisdagsdrabbningen mot San Jose.

Femte raka för Ottawa?

Ottawa Senators har fyra raka segrar – senast med uddamålet borta mot Florida – och trivs bra i anrika Madison Square Garden.

Laget som är under återuppbyggnad efter en miserabel fjolårssäsong har vunnit 19 av de senaste 25 matcherna i arenan. Lustigt nog tycks det vara bortalaget som har övertaget i matchserien då inget av lagen har lyckats vinna hemma sedan säsongen 2009/10 då Rangers tog en meriterande 5-2 seger.

Ottawa har skickat hem svenske Mika Zibanejad och låtit fransmannen Stephan da Costa ta hans plats i laget. Tyvärr saknas också Sverige-bekante Peter Regin som skadat axeln och inte väntas tillbaka på två månader.

Lagkapten Daniel Alfredsson gör sin 1 066 match för klubben och får sällskap av Erik Karlsson och David Rundblad på blålinjen.

Karlsson har under säsongen klivit fram som en av Ottawas nyckelspelare – får mest istid av samtliga (24:41/match) – vilket hans nio assist (flest i laget) skvallrar om. Fem av dem har producerats med en man mer på isen.
Intressant nog har Karlsson näst flest avslut mot mål – bara Jason Spezzas (31) har fler. Av hans 29 skott har bara ett letat sig in i mål men inget tyder på att det fått den unge backen att hålla igen. Vi kan därför räkna med ett rörlig och offensivt agerande från nummer 65.

Ottawa Senators har sina senaste fyra matcher bara mäktat med ett mål i första perioden men är å andra sidan NHLs mest effektiva lag i den avslutande tredje akten. Lagets har gjort 17 av sina total 29 mål under perioden – samtidigt som man släppt in liga-ledande 15.

Fjolårsförvärvet Craig Anderson vaktar bortakassen ikväll. Robin Lehner spelar fortfarande för farmarlaget Binghamton Senators och finns alltså inte på Ottawas bänk.

New York Rangers och Ottawa Senators förfogar över ligans mest slagsmålsvänliga lag där Zenon Konopka (4 fighter) i Ottawa och Rangers Brandon Prust (3) är de mest frekventa kämparna.

_______________________________

Svenskkollen

New York Rangers

# 30 Henrik Lundqvist – Förmodligen bänkad
#53 Tim Erixon -Trejde backpar tillsammans med # 44 Steve Eminger

Ottawa Senators

# 11 Daniel Alfredsson – Lagkapten, spelar i andra kedjan med #71 Nick Foligno och #24 Stephane Da Costa
# 65 Erik Karlsson – Första backpar tillsammans med #17 Filip Kuba
#7 David Rundblad – ANdra backpar med #4 Chris Filips

_________________________________

NHLbloggen kan också följas via Facebook, Twitter och RSS-feed för er som föredrar det!