NHLbloggen– en blogg om hockey

Att NY Rangers General Manager Glen Sather är en mäkta impopulär figur är allmänt känt.

Anledningen är givetvis de många och misslyckade värvningar den forne och framgångsrike Edmonton-coachen gjort.

Sajten NHL-Fanhouse har sammanstället en topp 5-lista:

5. Scott Gomez Sommaren 2007 –7 år, $51.5 miljoner
Den Alaska-födde Gomez spelade bara två år i Rangers och gjorde poängmässigt inget större intryck.

Även om de 128 poängen under dessa säsonger inte är helt under isen ska man betänka att Gomez hade miserabel +/- statistik.

Med en snittlön $7 miljoner/år måste man producera mer och Gomez spelade dessutom dåligt under slutspelen de åren.

4. Donald Brashear, Sommaren 2009 – 2 år, $2.8 miljoner
Ingen dyra spelare med “bara” $1,4 miljoner /år. Det faktum att han redan vid spelarinroduktionen på försäsongen buades ut av hemmafansen säger en del. Anledningen var att Brashers säsongen innan, då i Washington, sänkt Blair Betts med en ful tackling.

I Rangers fick han bara spela 36 matcher och tillbringade istället mycket tid på läktaren. Han skickades sedermera till farmarlaget och trejdades så smånigom till Atlanta.

3. Darius Kasparaitis, Sommaren 2002 – 6 år, $27 million
Då Sather plockade in tuffingen Kasparaitis var tanken att försvaret skulle bli bättre och hårdare.

Tyvärr bestod NY Rangers redan av ett stort gäng av den typen. Matt Barnaby, Vladamir Malakhov, Dale Purinton och Sandy McCarthy spelade nästan alla matcher.

Så att betala Kasparaitis $4,5 miljoner för att spela hårt var kanske inte vad laget behövde. Rangers gick till slutspel en gång med ryssen i laget.

Sejouren avslutades med två säsonger i farmarlaget.

2. Wade Redden, Sommaren 2008 – 6 år, $39 miljoner
Redan då Wade Redden värvades för $6.5 miljoner/år höjdes många ögonbryn.
Backen hade under sin karriär aldrig gjort mer än 50 poäng trots att han deltog i ett av ligans vassaste powerplay. Tillsammans med Daniel Alfredsson, Jason Spezza och Dany Healty tillbringade Redden många minuter i på offensiv blålinje och gjorde nästan 70% av sina poäng i spelformen.

I Rangers sjönk snabbt poängproduktionen och han gjorde förra säsongen endast 14 poäng…

Redden skickades häromveckan till AHL där han kan kvittera ut sin massiva lön i ytterligare 4 år.

1. Bobby Holik, Sommaren 2002 – 5 år, $45 miljoner
Att ge en spelare som aldrig gjort 30 mål och inte heller mer än 65 poäng under en säsong en årslön på $9 miljoner är helt enkelt vanvettigt.

Jämför det med ligans nu högst betalde spelare, Alexander Ovechkin. Han har en årslön på $9,5 miljoner och gör i snitt 53,8 mål/säsong…

Holiks kontrakt skrevs då det inte fans något lönetak så jämförelsen är inte helt rättvis.

Men faktum är att Holik var en spelare för andra eller tredje-kedjan och lönen går inte att rättfärdiga.

Tjecken gjorde som mest 56 poäng under tiden i New York och köptes ut efter lock-out-säsongen 2004/2005.

AB , E x p

Då var silly season igång på allvar då!

Montréal Canadiens tradar alltså iväg Jaroslav Halak och utnämner i samma veva Carey Price till deras uttalade förstemålvakt. Många hade väntat sig att Halak skulle bli kvar, inte minst efter årets slutspel då han i ett flertal matcher briljerat och hållit Montreal kvar i Stanley Cup.

Montreal har under säsongen haft problem med att fördela speltid mellan målvakterna. Situationen har i det närmaste varit ohållbar och Halaks agent har inte underlättat situationen utan istället försökt pressa Montreal att välja Halak till förstemållis.

Båda Halak och Price var sk. RFA (Restricted Free Agent) i sommar. De var kontraktslösa med tillhörde ändå Montreal… Vilken klubb som helst kunde efter 1 juli erbjuda kontrakt men Montreal hade kunnat matcha budet och få behålla målvakten… Om Montreal väljer att inte matcha utgår kompensation i form av draftval till Montreal… Vilka beror på kontraktets storlek.

Så att en av målvakterna var på väg bort var ingen sensation.

Traden kommer dock oväntat tidigt… Vanligtvis väntar man in i det längsta (fram till draften…) innan man bestämmer sig. Fler desperat klubbar med saftigare och saftigare erbjudanden är vad som brukar var tillvägagångssättet.

Uppenbarligen är man nöjd med att få danske Lars Eller (med förflutet i Frölunda) och Ian Schultz i utbyte. Båda spelarna är i och för sig unga forwards med hög potential. Eller draftades som nummer 13 totalt 2007 och Schultz var St. Louis tredje-val (87 totalt) vid 2008-års draft.

Jag kan inte släppa känslan av att Montreal fick dåligt betalt… Om man väntat till 1 juli och låtit exempelvis  St. Louis erbjuda Halak ett kontrakt som RFA. Värdet på ett sådant kunde alla gånger kunnat hamnat på ca $4,5 miljoner vilket hade gett Montreal kompensation i form av ett val i vardera första, andra och tredje rundan av draften. Nu nöjer man sig med Eller och Shultz.

Det finns en uppsjö målvakter tillgängliga som Free Agents från den 1 juli. Montreal gjorde eventuellt bedömningen att lönerna och därmed kompensationen för dessa därför kommer pressas. Säkert ville man undvika en situation där ett lågt bud på Halak i princip tvingat dem att matcha budet… Och då man uppenbarligen gjort valet att Price är den bättre målvakten hade man haft samma situation som innevarande säsong och varit hårt pressad mot lönetaket.

Båda spelarna är kontrakterade med rookie-kontrakt (Entry level) fram till sommaren 2012. Lönerna är förhållandevis blygsamma där Lars Ellers $1,270,833 är en sjättedel vad underpresterande Scott Gomez tjänar. Orättvist att jämföra… absolut. Men ändå.

Schultz förväntas inleda säsongen i farmarlaget Hamilton Bulldogs. Schultz $875,000 kommer då inte att räknas in under Montreals lönetak.

Montreal har med nyförvärven 14 spelare klara. Då man köper ut Georges Laraques sista år sparar man $500,00 och har därför ca $13 miljoner att använda till 7-8 spelare. Detta under förutsättning att lönetaket höjs de beryktade $2 miljonerna.

Carey Price kommer givetvis få en bit av den kakan. Förmodligen inget jättekontrakt då han svajade något under säsongen… Men ett minimum på $3,5 miljoner är ändå troligt.

Price kommer axla ett enormt ansvar. Inte nog med att han ska bära Montreals 100-åriga historia och dess högt uppbyggda förväntningar han ska också hantera att det är just han som är kvar och inte den omtyckte slutspelshjälten. Price har spelat dåligt under press förut och publiken i Montreal är inte av den tålmodiga sorten… Förvänta er bussvisslingar om Price gör en dålig match.

Traden av Halak ger eventuellt Montreal utrymme att behålla Tomas Plekanec. Tjecken som enligt rykten begärt mellan $6-7 miljoner har erbjudits betydligt lägre $4 – 4,5 miljoner. Nu kanske parterna kan krypa närmare varandra… För Plekanecs del ligger det dåliga facitet från slutspelet honom rejält i fatet. 11 (4+7) poäng på 19 matcher har aldrig gett några $7 miljoner/år…

För St. Louis del innebär traden att man släpper taget om 34-årige Chris Mason. Veteranen blir UFA (Unretricted Free Agent) i sommar och har haft $3,75 miljoner/år som löneanspråk.

Halak kommer få något mer än så troligen… Uppemot 5 miljoner och ett långt kontrakt är väl inom rimlighetens gräns. St. Louis har i princip hur mycket löneutrymme som helst (ca $30 miljoner) och behöver signa 10-11 spelare innan säsongen drar igång.

Även om en del RFA behöver nya kontrat (Alexander Steen, Jonas Junland, Eric Johnson och Jaroslav Halak) bör det finns stor möjligheter för St. Louis att göra avtryck under sommarens jakt på Free Agents. Ilya Kovalchuk har faktiskt ryktas var på väg till mellanvästern… Ett annat alternativ är San Josés Patric Marleau…

St. Louis har hittills försökt bygga sitt lag långsiktigt och tålmodigt. Traden är ett stort steg bort från den filosofin… Det återstår att se om det är en engångsföreteelse eller om det är en indikation på vad som komma skall. Klart är att St. Louis nu har en ung (25 år) målvakt att bygga upp laget kring…

Spekulationerna kan göras långa och många… Startskottet för transfercirkusen är i alla fall avlossat. Vilka konskekvenser traden får blir kul att följa. Många lag som varit med och förhandlat med Montreal kan nu släppa Halak och Price(?) och koncentrera sig på andra spelare.

Jakten har börjat!

AB, Exp,

Ända sen Montreals GM Bob Gainey värvade Scott Gomez (180 cm, 91 kg), Michael Cammalleri (175 cm, 84 kg) and Brian Gionta (170cm, 79 kg) har debatten om små spelare kan leda ett lag till Stanely Cup titeln svallat i nordöstra Kanada.

Svaret är, enligt Stu Cowan på Montreal Gazette, nej!

Som belägg för sitt svar använder Cowan ststistik från NHLPA.com där det visar sig att av de 20 bästa poängplockarna i ligan förra året var endast tre stycken under 80 cm… Marc Savard 177 cm, Michael Cammalleri 175 cm och Martin St. Louis 175 cm. Över hälften (13 st) på topp 20 var över 185 cm och hälften var tyngre än 90 kg.

Cowan lägger i sin krönika fram flera intressanta aspekter på storlek och framgång i dagens NHL…
Läs mer i Montreal Gazette